Exteriör stilepok |
Traditionell |
Våningar |
En våning |
Plantyp |
Förändrad enkelstuga |
Stomme |
Skiftesverk, Bulhus |
Grund / Sockel |
Sockel: Grå slätputs |
Fasadmaterial |
PUTS, vit, sprit |
Övriga fasaddetaljer |
Synliga långsidesbands- och ryggåsändar, litet korrugerat plasttak ovanför dörren på gårdssidan, svarta häng- och stuprör |
Fönster |
Grönmålade fyrrutiga med mittpost, lösa innerbågar och 1800-tals beslag. Gårdsbågen med vädringsruta. |
Fönsteromfattning |
Grönmålade panelfönsterluckor mot gatan. |
Dörrar |
Grönmålad nytillverkad parspegeldörr med återanvända järngaller. |
Dörromfattning |
|
Takform |
Sadeltak |
Taktäckmaterial |
Plåt |
Takplåttyp |
Svart falsat |
Takplåtstyp 2016 |
Bandtäckt, svart, enkelfalsad. |
Takutbyggnad |
FRONTESPIS tillbyggd på gårdssidan |
Skorsten |
En svart skorsten av plåt med profilerat krön samt överbeslag med huv |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är ett bostadshus i skiftesverksteknik. Det uppfördes förmodligen under 1790-talet, som enkelstuga, vilken blivit om- och tillbyggd i senare tid. Byggnaden har en våning med källare under del av huset och med inredd vind under ett falsat plåttäckt sadeltak. Det östra takfallet är brantare än det västra, till följd av huset byggts ut bakåt 1893 och tillbyggnaden lagts under samma takfall. På gårdssidan bryts fasaden och taket upp av en risalit under ett pulpettak. Fasaden är reveterad, avfärgad vit och försedd med spröjsade tvåluftsfönster, mot gatan omgärdade av fönsterluckor. Centralt placerad på långsidan ut mot gatan finns huvudentrén med en pardörr med speglar och smidestäckta glasrutor i den övre delen. På risaliten mot gården finns en trädörr skyddad av ett litet plasttäckt tak. Samtliga fönster och dörrsnickerier är grönmålade. Byggnaden har moderniserats invändigt under 1900-talet, men har bevarat en hel del äldre byggnadsdetaljer.
Byggnaden har ett kontinuitetsvärde då den på ett mycket representativt sätt visar hur denna typ av bebyggelse expanderat under åren genom tillbyggnaden på gårdssidan. Mot gatan har byggnaden kvar sin äldre karaktär från andra hälften av 1800-talet och tillsammans med den välbevarade stommen och delvis bevarade interiören har den ett stort kulturhistoriskt- och byggnadshistoriskt värde. |