Exteriör stilepok |
Traditionell |
Våningar |
En våning med inredd vind |
Plantyp |
Hyreshusplan |
Stomme |
Medeltida murverk, Betong |
Grund / Sockel |
Sockel: Puts |
Fasadmaterial |
Puts |
Övriga fasaddetaljer |
|
Fönster |
Utåtgående treglasfönster med mittpost, två lufter med tre rutor i vardera bågen, moderna från 1981. |
Fönsteromfattning |
vit slätputs |
Dörrar |
Moderna trädörrar |
Dörromfattning |
vit slätputs |
Takform |
Brutet tak |
Taktäckmaterial |
Plåt |
Takplåttyp |
Röd, falsad plåt med jämna skarvar |
Takplåtstyp 2016 |
Skivtäckt, röd, enkelfalsad. Lagt med raka falsar. Troligen ett något äldre tak. |
Takutbyggnad |
3 TAKKUPOR mot gården, 4 mot gatan |
Skorsten |
Två plåtklädda skorstenar |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är den västligaste av medeltidshusen som ligger längs Västra Kyrkogatan. Den består av två delar. Dess västra del tillkom samtidigt som fastighetens byggnad 2. Vid denna tid fanns möjligen en öppen plats eller en infart/ingång till gården mellan dessa. Under senmedeltid byggdes sedan ett hus på den förut obebyggda platsen och bildade en enhet med byggnad 3:s då befintliga västliga del. Huslängan bestående av fyra medeltida byggnader kom då att bli sammanhängande.
Huset med sitt medeltida ursprung består av en våning med vind. Före 1900 hade byggnaden tegeltäckt sadeltak, idag är den täckt av plåt och har ett brutet sadeltak. Husets källare är tillkommen i sen tid och befinner sig under den västra delen. När den byggdes lät man bli att ta fram de medeltida resterna, vilka därför inte syns idag. 1981 gjordes en ombyggnad, då man inredde hyreslägenheter på samma sätt som i byggnaderna 1 och 2 och dessa kom så småningom att ägas av samma bostadsrättsförening. Såväl exteriört som interiört är huset helt modernt, men består ändå till största delen av medeltida murverk.
De i stor utsträckning välbevarade medeltida delarna är sällsynta och gör därför huset värdefullt i såväl byggnads- som kulturhistoriskt perspektiv. Bebyggelsekontinuiteten kan följas från medeltid och fram till idag, vilket förstärker det kulturhistoriska värdet. |