Fastighet: Burmeister 2
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Burmeister är placerat i den västra delen av Visby innerstads stadskärna, med kvarterets fastigheter placerade både innan- och utanför ringmuren. Ringmuren är bevarad i större delen av kvarteret, dock saknas en sträcka av denna på fastigheten Burmeister 4. Kvarteret är avlångt och gränsar med långsidorna mot Strandgatan i öster och Tage Cervins gata i väster, medan kortsidorna gränsar ut mot Packhusplan i norr och Donners plats i söder. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde Burmeister Strandrotens första kvarter med tomterna 55-57.
Kvarteret låg under medeltiden omedelbart innanför hamnen på mark som liksom Strandgatan hade skapats genom utfyllnad. Fyllnadsmassor av keramik, benmaterial med mera har påträffats vid arkeologiska undersökningar i kvarteret, däremot inga byggnadsrester. Kvarteret nyttjades troligen som marknadsplats under medeltiden, med ett strategiskt läge mellan Strandgatan och den dåvarande hamnen. Först under 1600-talets andra hälft planlades och bebyggdes kvarteret. Vid denna tid sträckte sig kvarteret längre söderut över den norra delen av Donners plats. Det var fastigheterna invid Strandgatan längst i norr och längst i söder som bebyggdes av stadens borgare, medan övrig mark användes till trädgårdar. Kvarteret har fått sitt namn efter den tyske handelsmannen Hans Burmeister. Han lät uppföra det så kallade Burmeisterska huset, som ligger på fastigheten Burmeister 4 och är ett av de bäst bevarade köpmanshemmen från 1600-talet i Visby. På samma fastighet finns även ett 1500-talshus och en tidig 1700-talslada, som tillsammans utgör det äldsta byggnadsbeståndet i kvarteret. Alla tre byggnader är av trä med blandad konstruktion av skiftesverk, korsvirke och knuttimmer. Liknande bebyggelse har funnits även på åtminstone Burmeister 2, som dock ersatts av ett kalkstenshus under 1800-talets slut.
Idag består kvarteret av fem fastigheter samt en grönyta, som ligger i kvarterets nordvästra hörn. Med undantag av ovan nämnda hus, domineras kvarteret av 1900-talsbebyggelse som ersatt äldre gårdshus. Kvarteret präglas idag av den restaurang- och krogverksamhet som blomstrar upp under sommarsäsongen.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Burmeister 2 är placerad i kvarterets norra del, alldeles innanför ringmuren och gränsande mot Strandgatan i öster samt Packhusplan i norr. Under medeltiden nyttjades fastighetens mark troligen som marknadsplats i det strategiska läget mellan Strandgatan och det dåvarande hamnområdet.
Först under 1600-talets andra hälft noteras bebyggelse på fastigheten, som vid denna tid hade ungefär samma sträckning som idag. Under 1680-talet ägde kalkpatron Holger Jönsson ett korsvirkeshus på tomten. Då kronobränneriet köpte tomten vid slutet av 1700-talet revs troligen detta hus. Tomten fungerade som kronobränneriets vedgård fram till omkring 1860, då major Stoltz rev den kringgärdande stenmuren och gårdsportalen mot Strandgatan och uppförde den nuvarande huvudbyggnaden. Fastigheten fick sin nuvarande tomtavgränsning 1910, efter att från mitten av 1800-talet ha ingått i en större tomtenhet tillsammans med Burmeister 7 och 8.
Huvudbyggnaden har en framträdande placering i tomtens nordöstra hörn med långsidan i liv med Strandgatan och den norra gaveln riktad mot Packhusplan. I början av 1900-talet inhyste huvudbyggnaden dåvarande Strand hotell, som lät uppföra en trädgårdspaviljong längs tomtens södra gräns. Denna har senare ersatts av en uthuslänga, som 1982 byggdes om till gatukök. 1992 uppfördes en mindre byggnad med kyl- och soprum, mot trapphuset på huvudbyggnadens västra sida.
Numera används fastigheten i huvudsak till diskotek och krog, med bostadslägenheter i huvudbyggnadens övre våning samt på vinden. Gårdsrummet är belagt med cementplattor och används under sommarsäsong till uteservering. Tidigare fanns mitt på gården en högvuxen akacia, som givit den nuvarande verksamheten sitt namn. Ut mot gatan avgränsas gården av ett högt smidesstaket stående på ett vitputsat fundament. Ut mot gatan finns även en vitputsad portgång.
Fastighetens tomtavgränsning motsvarar i stort den som var under 1600-talets andra hälft, vilket tillsammans med den välbevarade huvudbyggnaden från 1860-talet ger fastigheten ett betydande kulturhistoriskt värde.