Fastighet: Apoteket 4
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Apoteket ligger mycket centralt i Visbys medeltida stadskärna. I väster gränsar det mot Strandgatan, i öster ligger Mellangatan. Kvarteret begränsas i norr av Rigagränd samt i söder av Lybska gränd.
Vid den äldsta stadsbildningen på 900-talet bebyggdes troligen detta område med trähus. Under medeltiden byggdes stenhus; magasin och bostadshus, i kvarteret. En gränd skar mitt genom kvarteret i öst-västlig riktning och de två kvarteren bör då ha varit fullbyggda med stenhus. Området runt kvarteret Apoteket utgör den norra delen av Visbys äldsta bebyggelsekärna. Strandgatan väster om kvarteret var medeltidens huvudgata, eller långsträckta torg, omedelbart innanför den dåtida hamnen. Mellangatan i öster är en av stadens medeltida långgator, vilken bara låg några meter ovanför den dåtida strandlinjen. Den äldre bebyggelsen bekräftas genom att medeltida stenhus fortfarande finns bevarade i full höjd samt att ytterligare murverk har påträffats på flera ställen i kvarteret.
Gränden som tidigare delade kvarteret benämndes på 1700-talet som Martins gränd. Nuvarande Rigagränd hette Lindz gränd och nuvarande Lybska gränd kallades Erdmans gränd. Martins gränd försvann och gjordes till tomtmark någon gång under 1700-talets andra hälft. Sedan dess har kvarteret haft samma struktur.
Tomtindelningen har dock förändrats. Från att under 1600-talets slut ha bestått av 14 tomter består det idag av endast sju. Ett fåtal av tomterna har dock behållit sin utsträckning åtminstone från 1600-talet och framåt. De tidigaste tomterna hade nummer 196-197, 199-208, 210 samt 212. Under 1700-talet, sannolikt samtidigt som Martins gränd försvann, kom de då elva tomterna att ingå i Norderrotens första kvarter, med tomtnummer 22-24 samt 28-35. Efter roteindelningarnas avskaffning i början av 1900-talet har kvarteret i stort sett haft oförändrad fastighetsindelning.
I 1700-talets husklassifikation nämns ett flertal stenhus i kvarteret samt även en del sannolikt nybyggda trähus med tillhörande stall, lador och verkstäder. De som då bebodde dessa hus var främst hantverkare, men en och annan borgare och handelsman omnämns också. Dagens bebyggelse utgörs av såväl medeltida packhus och 1700-talsträhus som senare tillkomna hus från 1900-talet.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten är belägen i kvarterets östra del. Det är långsmalt till formen och ligger med kortsidan mot Mellangatan. Under 1200-talet bebyggdes fastigheten med en stenhuslänga som sträckte sig längs hela den långsmala tomten. Fastigheten hade under den här tiden i stort sett samma utsträckning som den har idag. På tomtens norra sida, mellan Apoteket 3 och 4, löpte den gränd som delade kvarteret mitt itu och som försåg stenhuslängan med tillträdesmöjlighet.
Vid 1600-talets slut hade tomtindelningen delvis förändrats. Den tomt som motsvarar dagens Apoteket 4 upptog även den västra delen av nuvarande Apoteket 5 och benämndes på 1697 års karta tomt nummer 200. På fastigheten kvarstod då endast de idag stående stenhusen åt öster. Resten av den medeltida bebyggelsen hade stått oanvänd och förfallit. De kvarstående stenhusen fortsatte att användas, möjligtvis kan det stall som nämns 1697 ha tillfogats fastighetens medeltida bebyggelse vid ett senare tillfälle, alltså under 1600-talet. I 1785 års husklassifikation omnämns inte stallet och kan då ha blivit rivet. I samma husklassifikation syns fastigheten ha fått sin nuvarande utsträckning och benämndes Norderroten I:24. I början av 1900-talet ändrades tomtbeteckningen till Apoteket 4. Fastighetsgränsen mellan Apoteket 4 och 5 kvarstår, men sedan 1970-talet har fastigheterna haft gemensam trädgård.
På fastigheten finns idag en byggnad. Det är ett hyreshus, bestående av flera sammanbyggda medeltida byggnader omgestaltade senast på 1970-talet, som är hopbyggt med huvudbyggnaden på Apoteket 5.
Fastigheten med sina medeltida stenhus med dess 1972 delvis återställda exteriörer utgör ett miljöskapande inslag i gatubilden och mot gården. Det äldre byggnadsbeståndet ger fastigheten ett högt byggnadshistoriskt och kulturhistoriskt värde.