Fastighet: Atterdag 6
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Atterdag har en avlång trekantsform och är placerat i den sydöstra delen av Visby innerstad. Det gränsar i väster mot Södertorg och Adelsgatans anlöp, i nordväst till Södra Murgatan. Mot sydöst är kvarteret avgränsat av ringmuren. Det sträcker sig längs Östermur från Kajsarporten i nordost till Söderport i sydväst. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens tredje kvarter med tomtnummer 94-99.
I kvarterets mellersta, östra del, på nuvarande Atterdag 6, finns en av stadens äldsta byggnader, Huset med målningarna. Byggnaden ingår i ringmuren och uppfördes till största delen omkring 1200-talets mitt, det vill säga före murens tillkomst. Enligt en sägen skall huset från början ha använts som logi för gäster till Solbergaklostret. Innerstadens sydöstra delar är i övrigt bland de senaste att bebyggas. Vid 1300-talets slut började det förekomma en del trähus i området, där samhällets mindre bemedlade bodde. Kvarteret Atterdag finns inritat som bebyggt på en karta från 1646, men har på grund av sin närhet till muren och den sedan länge viktiga infartsporten Söderport, antagligen haft en del bebyggelse redan före detta. I slutet av 1600-talet sträckte sig kvarteret fram till nuvarande kvarteret Tjärkoket i nordost. 1661 togs Kajsarporten upp och omkring hundra år senare delades de båda kvarteren åt. Sedan dess har kvarteret bevarat sin utbredning.
Från 1600-talet och fram till 1800-talet beboddes fastigheterna främsta av hantverkare och handelsmän. Från 1800-talets senare del till idag har handeln varit den dominerande näringen i kvarteret. I kvarterets mellersta del finns nuvarande Atterdag 6, vilken åtminstone sedan 1600-talet varit en av de största och mest betydande handelsgårdarna i staden. Detta faktum präglar ännu fastighetens bebyggelsestruktur. Under 1800-talets mitt inrymdes Gotlands Lantmäterikontor i huvudbyggnaden på kvarterets nordligaste fastighet, nuvarande Atterdag 5.
Omedelbart innanför Söderport finns en stadsägd tomt som tidigare hört till kvarteret. Fram till 1947 rymde stadsägan det södra tullhuset, byggt på 1750-talet samt ett mindre uthus. Tullhuset var av sten i två våningar och användes efter lanttullens upphörande till arrestlokal för artilleriets officerare och senare som bostadshus. Från byggnaden och fram till muren i söder fanns ett träplank med port. När gångportar skulle göras vid Söderport, 1947, revs tullhuset, som invändigt bland annat hade bevarade väggmålningar och kakelugnar, samt uthuset. Idag är en del av ytan stensatt trottoar, vilken skiljs från gräsytan med ett träplank.
När järnvägen etablerades, under 1870-talet, fick handeln runt Södertorg och Adelsgatan ett uppsving eftersom de resande kom in i staden från stationen som fanns strax utanför porten. Detta präglar än idag byggnaderna längs handelsstråket från Södertorg och längs Adelsgatan.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Atterdag 6 upptar närmare två tredjedelar av kvarterets mellersta del. Den gränsar i väster till Södertorg och Adelsgatans södra ände samt i nordväst till Södra Murgatan. Fastigheten var bebyggd med ett stenhus redan vid 1200-talets mitt, före ringmurens tillkomst. Enligt en sägen skall byggnaden ha tillhört Solbergaklostret och fungerat som inkvarteringslokal för långväga gäster. När muren uppfördes införlivades denna byggnad, kallad Huset med målningarna, med tre av sina murar i försvarsverket. Enligt Schilders karta från 1696-97 bestod fastigheten då av två tomter med tre nummer som i stort sätt motsvarar dagens Atterdag 6. Den södra tomten, nummer 5, ägdes av Hans Ihre och var bebyggd med ett trähus, stall och lada med tillhörande gårdsrum. Dessutom fann på tomten det som tidigare varit stadsvaktens hus, den gamla ”Courtegården”. Den norra tomten var uppdelad i två nummer, 381 och 382, med var sitt tillhörande gårdsrum och var sin kålgård. Nummer 381 var bebyggd med ett hus av trä med en lada samt ett stall. Dessutom fick ägaren, Jochum Kråmer, bruka ett stadstorn inom tomtens yta. Tomtnummer 382 var bebyggd med ett trähus. Andreas Habro som bodde i detta hus betalade hyra till Kråmer och ägde alltså inte tomten. Därför finns det ingen inbördes avgränsning mellan de båda tomterna. Efter kvarters- och tomtregleringen vid 1700-talets mitt kom de båda ägorna att tillhöra Klinterotens tredje kvarter med nummer 95 i söder och 96 i norr. År 1781 justerades tomtnumren så att nummer 95 blev 96 och den som tidigare var nummer 96 blev 97. Enligt husklassifikationen från 1785 var den södra tomten, 96, endast bebyggd med ett stall av sten med tegeltak. Den norra tomten, 97, var däremot rikligt bebyggd, med åtta byggnader. Där fanns två trähus, ett tegeltäckt och ett vars tak var täckt dels med tegel och dels med bräder. Dessutom fanns ett brygghus, ett malthus och en lada med tegeltak samt ett fårhus, ett stall och ett kostall vilka alla stod under brädtak. Åren omkring 1800 gjorde antikvitetskonduktören C G G Hilfeling ett antal rundresor på Gotland för att inventera öns fornlämningar. När han första gången anlände till Visby, via Klintehamn den 26 juli 1797, inkvarterade han sig på den norra tomten. Den ägdes då av Jacob Dahlman, en i raden av flera generationer Dahlman som var verksamma som bryggare i staden. 1821 köpte Jöns Petter Gahne den södra tomten och tre år senare även den norra, varvid de båda slogs samman. Tomtgränserna har därefter justerats något vid några tillfällen under 1900-talet. Vid fastighetsindelningen på 1930-talet fick fastigheten beteckningen Atterdag 2. Sedan en justering av tomten mot Södra Murgatan 1966 har den nuvarande beteckning, nummer 6.
Fastighetens bebyggelse är, med några få förändringar, den samma i dag som under 1800-talets andra hälft och består av nio byggnader. Fyra av dessa avgränsar tillsammans fasigheten mot Södertorg och Adelsgatans södra ände i väster. Med långsidan mot Södertorg, i sydväst, finns ett mindre skiftesverkshus, byggnad 1. Det uppfördes sannolikt som droskstation på 1870-talet. 1931 anslöts norr om denna en mindre kioskbyggnad, byggnad 2. I det nordvästra hörnet av tomten, där Södra Murgatan mynnar ut i Adelsgatan finns en större stenbyggnad i två våningar, byggnad 4, som uppfördes under 1800-talets första hälft. Den utgör fastighetens egentliga huvudbyggnad och inrymmer affärslokaler i bottenvåningen och bostäder i det övre våningsplanet samt på den inredda vinden. Sammanbyggd med huvudbyggnaden, längs den västra tomtgränsen mot söder, finns en mindre affärsbyggnad av tegel och sten, byggnad 3. Den uppfördes i själva verket som en tillbyggnad till den förra vid 1800-talets slut. Byggnad 5 är en stenbyggnad i en våning med vind som huvudsakligen byggdes 1798. Takfallet löper till en del upp i ett av murens försvarstorn, vilket utgör en del av byggnaden. Den uppfördes som ladugård och lada med vindsmagasin. Under drygt två decennier under 1900-talets andra hälft inrymde byggnaden den legendariska livsmedels- och diversebutiken Effes. Sedan 1989 bedrivs restaurangverksamhet i byggnaden. Mot den södra fasaden finns en lägre förrådstillbyggnad av trä från 1954. Omedelbart söder om restaurangen finns medeltidsbyggnaden ”Huset med målningarna”, byggnad 6. Huset har fått sitt namn med anledning av att dess väggar och valv är dekorerade med renässansmålningar. Under 1800-talet gjordes en del ombyggnader i och med att huset började användas som magasin. Idag fungerar den i viss mån som lagerbyggnad. Söder om, och sammanbyggd med, medeltidsbyggnaden finns en uthuslänga i två sektioner med varierande volym från 1800-talets senare hälft, byggnad 7. Den är uppförd som vagns- och vedbod med förråd och avträden, men fungerar idag endast som förråd. Byggnad 8 är den enda som avviker i betydande grad från 1880-talets bebyggelsestruktur på fastigheten. Det är en garagelänga av putsat tegel som uppfördes 1928 på den tidigare obebyggda ytan mot den södra tomtgränsen. Mot planket, som avgränsar fastigheten mot Södra Murgatan i nordväst, uppfördes 1995 en bodlänga, byggnad 9, Den inrymmer även en öppen bar som endast används under sommarsäsongen. På platsen fanns tidigare en stallänga. Den äldre längan revs i början av 1980-talet, då gatan breddades. Restaurangbyggnadens nordligaste del är avskiljd från gården med ett rödmålat plank, löpande i nordväst/sydostlig riktning mellan restaurangen och bodlängan.
Förutom de nämnda byggnaderna och planket avgränsas fastigheten mot söder genom en kalkstensmur. Den öppna gårdsplanen, som sluttar åt väster, är belagd med gatsten, kullersten, asfalt och, till en mindre del, med gräs.
Fastigheten är, med flertalet av de äldre ekonomibyggnaderna bevarade, en av de sista kvarvarande köpmansgårdarna i Visby. Den har även ett av de äldsta och märkligaste medeltidshusen i staden. Byggnaderna, såväl i gaturummet som på innergården, har inbördes mycket varierande volymer och uttryck, men utgör viktiga element i områdets centrala roll som mötesplats samt handels- och affärscentra från medeltiden, fram till 1900-talet.
Som helhet är fastighetens miljö av omistlig karaktär för staden och innehar ett mycket stort kulturhistoriskt och miljöskapande värde.