Fastighet: Kantorn 5
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Kantorn utgör ett smalt, i det närmaste rektangulärt område, något bredare i öster. Kvarteret är beläget i norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i väster, Erik XIII:s gränd i norr, S:t Nikolaigatan i öster samt S:t Klemensgatan i söder. Kantorn tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 46-52.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt sex bebyggda fastigheter och har troligtvis näst intill samma tomtindelning som det erhöll vid regleringen vid 1700-talets mitt. Kvarteret har huvudsakligen en sluten karaktär, där byggnaderna ligger invid gatan och gårdsrummen avgränsas med höga plank och putsade, höga murar. Ett undantag från denna slutenhet är kvarterets sydvästra hörnfastighet, Kantorn 6, där det panelade skiftesverkshuset och dess trädgård avgränsas av ett spjälstaket på terrassmur ut mot Tranhusgatan. Bebyggelsen är idag av relativt enhetlig karaktär. Alla boningshus utom ett är ursprungligen skiftesverkshus, uppskattningsvis från senare delen av 1700- eller början av 1800-talet. De har alla genomgått den för Visbys skiftesverkshus karaktäristiska tillbyggnadsfasen, med om- och tillbyggnad för att nå större bekvämlighet och modernare utformning. Fyra av de fem skiftesverkshusen har med tiden även blivit reveterade. Det yngre boningshuset på Kantorn 5 uppfördes kring 1890 och har tydliga drag av de större borgarhus från den aktuella tiden, vilka det finns mer storslagna exempel på i den kringliggande bebyggelsen.
Vissa arkeologiska undersökningar och fynd har gjorts i kvarteret. Till följd av schaktarbeten på Kantorn 1, dokumenterades äldre kulturlager. I S:t Klemensgatans mynning mot Tranhusgatan har man påträffat två, i vinkel lagda, medeltida grundmurar till ett stenhus. Dessa murar hade en längd om sex respektive nio meter och byggnaden bör delvis ha legat inom fastigheten Kantorn 6. Fler medeltida grundmurar har påträffats i anslutning till kvarteret, även dessa i S:t Klemensgatan, men vid kvarterets södra del. Ett stenhus, vars murfragment har påträffats, bör en gång ha sträckt sig in på nuvarande Kantorn 4 och 7.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla tomter vara bebyggda. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats, liksom gatunätets huvuddrag.
På 1860-talet och framåt etablerade sig det framväxande borgerskapet i området. Den första generationens trähusbebyggelse bebodd av hantverkare, arbetare och sjömän kom under decennierna kring sekelskiftet 1900 att integreras av den resursstarka borgarklassen i sina villor med verandor i schweizerstil. På stadskartan från år 1856-60 syns kvarteret indelat i sju tomter. Förändringen som gjorts är att kvarterets sydvästra tomter, nr 47 och 48 slagits samman. Det skedde någon gång mellan 1860 och 1883, då tomterna på 1883 års karta endast utgör en enhet, dock märkt med bägge tomtnumren. Tomtområdet utgör nuvarande Kantorn 6. Vidare har den sydöstra spetsen på nuvarande Kantorn 7 delvis lagts om till gatumark under den senare delen av 1900-talet. Troligtvis gjordes detta för att bidra till bättre sikt och framkomlighet i gatukorsningen.
Fastighetsbeskrivning:
Kantorn 5 är belägen i kvarterets södra del, vid S:t Klemensgatan. Tomtens nuvarande avgränsning går tillbaka till åtminstone 1856-60, men kan möjligen vara den ursprungliga från 1700-talet. Fastigheten betecknades tidigare Norderroten III:49 och i husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak.
I dag rymmer fastigheten kvarterets största byggnad, belägen med långsidan invid gatan. Huset uppfördes någon gång under 1800-talets sista 15 år, eftersom kartan från 1883 visar en byggnad med ett helt annorlunda utseende på platsen. Det välbevarade ockragula, putsade huset dominerar gatubilden med sin livfulla fasad, djupt indragna entré under balkong och frontespis åt gatan. En blåmålad portal med diagonal pärlspont i tre fält, dörren i mitten och figursågad fris på överliggaren i schweizerstil, bidrar till intrycket av högreståndsmiljö, till skillnad från de enklare skiftesverkshusen längs gatan.
Fastigheten avgränsas, förutom av andra byggnader, av ett brunt träplank i norr. Trädgården längs husets baksida är liten och har till största delen växter i rabatter längs tomtgränsen.
Fastigheten har, utöver byggnadens arkitekturhistoriska värde, ett betydande miljöskapande värde i gaturum och område. Vidare är fastighetens ålderdomliga struktur och sträckning av kulturhistoriskt intresse.