Fastighet: Kantorn 6
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Kantorn utgör ett smalt, i det närmaste rektangulärt område, något bredare i öster. Kvarteret är beläget i norra stadsdelarna och avgränsas av Tranhusgatan i väster, Erik XIII:s gränd i norr, S:t Nikolaigatan i öster samt S:t Klemensgatan i söder. Kantorn tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 46-52.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt sex bebyggda fastigheter och har troligtvis näst intill samma tomtindelning som det erhöll vid regleringen vid 1700-talets mitt. Kvarteret har huvudsakligen en sluten karaktär, där byggnaderna ligger invid gatan och gårdsrummen avgränsas med höga plank och putsade, höga murar. Ett undantag från denna slutenhet är kvarterets sydvästra hörnfastighet, Kantorn 6, där det panelade skiftesverkshuset och dess trädgård avgränsas av ett spjälstaket på terrassmur ut mot Tranhusgatan. Bebyggelsen är idag av relativt enhetlig karaktär. Alla boningshus utom ett är ursprungligen skiftesverkshus, uppskattningsvis från senare delen av 1700- eller början av 1800-talet. De har alla genomgått den för Visbys skiftesverkshus karaktäristiska tillbyggnadsfasen, med om- och tillbyggnad för att nå större bekvämlighet och modernare utformning. Fyra av de fem skiftesverkshusen har med tiden även blivit reveterade. Det yngre boningshuset på Kantorn 5 uppfördes kring 1890 och har tydliga drag av de större borgarhus från den aktuella tiden, vilka det finns mer storslagna exempel på i den kringliggande bebyggelsen.
Vissa arkeologiska undersökningar och fynd har gjorts i kvarteret. Till följd av schaktarbeten på Kantorn 1, dokumenterades äldre kulturlager. I S:t Klemensgatans mynning mot Tranhusgatan har man påträffat två, i vinkel lagda, medeltida grundmurar till ett stenhus. Dessa murar hade en längd om sex respektive nio meter och byggnaden bör delvis ha legat inom fastigheten Kantorn 6. Fler medeltida grundmurar har påträffats i anslutning till kvarteret, även dessa i S:t Klemensgatan, men vid kvarterets södra del. Ett stenhus, vars murfragment har påträffats, bör en gång ha sträckt sig in på nuvarande Kantorn 4 och 7.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla tomter vara bebyggda. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats, liksom gatunätets huvuddrag.
På 1860-talet och framåt etablerade sig det framväxande borgerskapet i området. Den första generationens trähusbebyggelse bebodd av hantverkare, arbetare och sjömän kom under decennierna kring sekelskiftet 1900 att integreras av den resursstarka borgarklassen i sina villor med verandor i schweizerstil. På stadskartan från år 1856-60 syns kvarteret indelat i sju tomter. Förändringen som gjorts är att kvarterets sydvästra tomter, nr 47 och 48 slagits samman. Det skedde någon gång mellan 1860 och 1883, då tomterna på 1883 års karta endast utgör en enhet, dock märkt med bägge tomtnumren. Tomtområdet utgör nuvarande Kantorn 6. Vidare har den sydöstra spetsen på nuvarande Kantorn 7 delvis lagts om till gatumark under den senare delen av 1900-talet. Troligtvis gjordes detta för att bidra till bättre sikt och framkomlighet i gatukorsningen.
Fastighetsbeskrivning:
Kantorn 6 är en relativt stor fastighet som utgör kvarterets västra hörn vid Tranhusgatan och S:t Klemensgatan. Medeltida lämningar av två, i vinkel lagda medeltida grundmurar till ett stenhus har påträffats i S:t Klemensgatans mynning mot Tranhusgatan. Dessa murar hade en längd om sex respektive nio meter och byggnaden bör delvis ha legat inom fastigheten. Fastigheten utgjordes tidigare av två tomter, Norderroten III:47 och 48,som slogs samman och fick den nuvarande avgränsningen någon gång mellan 1860 och 1883. I husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak på vardera tomt.
Fastigheten omfattar idag två byggnader. Boningshuset i tomtens sydvästra hörn är från sent 1700-tal med senare tillbyggnader. Långsidan ligger invid gatan i söder medan den västra gaveln är något indragen från Tranhusgatan. I tomtens nordöstra del ligger ett uthus från sent 1800-taI. Fastigheten gränsas i söder av ett högt avskärmande plank och i norr löper en hög mur. Mot gatan i väst finns en terrassmur med spjälstaket mellan pelare. Gården är gräsbelagd med inslag av betong- och kalkstensplattor, men utan planteringar.
Fastigheten har med sina byggnader och deras placering ett betydande miljöskapande och kulturhistoriskt värde. Den ålderdomliga tomtsträckningen är även den av intresse.