Fastighet: Kaplanen 7
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Det triangelformade kvarteret Kaplanen ligger alldeles sydväst om S:ta Maria Domkyrka. Det begränsas i sydost av Södra Kyrkogatan, i sydväst av S:t Drottensgatan och i norr av Skolgatan. Idag består kvarteret av fem fastigheter. Innan kvarteret på 1930-talet kom att kallas Kaplanen ingick det i S:t Hansrotens fjärde kvarter med tomterna nummer 4-6. Innan 1700-talets mitt benämndes kvarterets tomter med nummer 60, 110 och 140.
Kvarteret är beläget i den nordöstra delen av den medeltida stadskärnan. Vid den tiden var kvarteret uppdelat på flera mindre. En eller flera gränder korsade det nuvarande kvarteret. Dessa gränder fanns emellertid inte kvar år 1646, enligt den karta som då upprättades. Kvarterets form är i stort sett oförändrad sedan mitten av 1600-talet. Under medeltiden var kvarteret tätt bebyggt med stenhus. Av dessa finns flertalet kvar, såväl ovan mark som under. På kvarterets samtliga fastigheter har man hittat rester från medeltiden i form av grundmurar, byggnader och brunnar. Det är ett av de kvarter i Visby med mest medeltida bebyggelse bevarad fram till idag. Den varierande fastighetsindelningen har kunnat följas sedan 1600-talets mitt då större delen av kvarteret utgjorde en enda tomt. I söder, längs nuvarande S:t Drottensgatan, fanns ytterligare två mindre tomter, vilka idag i stort sett utgör Kaplanen 7. Därefter har tomtindelningen ytterligare skiftat, dock inte i någon nämnvärd utsträckning.
Idag är kvarteret fortfarande relativt tätt bebyggt. Det präglas främst av det stora antalet medeltida byggnader. De flesta byggnaderna fungerar idag som bostadshus, men i kvarteret finns också flera gallerier.
Fastighetsbeskrivning:
Kaplanen 7 är den största fastigheten i kvarteret och utgör dess sydvästra del. Den sträcker sig längs S:t Drottensgatan i sydväst och avslutas i öster av Södra Kyrkogatan. Idag består tomten av sju byggnader, varav fyra är medeltida.
Fastighetens struktur har ändrats med tiden. Under medeltiden var fastigheten uppdelad i mindre tomter och tätbebyggd med höga stenhus. Enligt kartan från 1697, där tomtnumreringar för första gången anges, består nuvarande fastighet av tomterna nummer 110 och 140 samt en liten del av 60a. Bebyggelsen på tomt 110 utgjordes av ett stenhus med stall och gårdsrum på andra sidan S:t Drottensgatan, i nuvarande kvarteret Nunnan. Tomten ägdes av Gabriel Elephant, som gav namn åt S:t Drottensgatan, vilken kallades Elephants gata under en period från 1600-talets slut till 1700-talets mitt. Tomt 140 var bebyggd med ett trähus och ett stall. Stenhusbebyggelsen med tillhörande stall och lada på tomt 60 var sannolikt belägen utanför nuvarande Kaplanen 7:s tomtgräns, med undantag av byggnad 5 som torde vara den enda av fastighetens byggnader som vid denna tid låg på tomten. Under 1700-talets slut ändrades fastighetsbeteckningen till S:t Hansrotens fjärde kvarter, tomt nummer 4 och 5. Denna beteckning var den gällande fram till 1932, då kvarteret kom att heta Kaplanen och fastigheten, som fortfarande var uppdelad på mindre tomter, hade beteckningen Kaplanen 4 och 5. Året därefter, 1933, slogs tomterna samman och bildade Kaplanen 7.
Tomtens bebyggelse utgörs till stor del av medeltida stenhus. Byggnad 1-3 samt 5 har medeltida murverk i så gott som full höjd. Förutom dessa fyra byggnader finns ytterligare tre. Gårdshuset i skiftesverk (byggnad 6) är från 1700-talets andra hälft, huset i hörnet Södra Kyrkogatan/S:t Drottensgatan (byggnad 4) är byggt i mitten av 1800-talet och magasin- och garagebyggnaden (byggnad 7) är från slutet av 1600-talet. Man känner även till murar till ytterligare två hus, belägna under mark.
Fastighetens i gaturummet påtagliga volym och ursprungliga karaktär där man kan följa dess bebyggelsetradition från medeltid och fram till 1900-tal ger den ett högt kulturhistoriskt värde. Den utgör en viktig del i stadsbilden och det faktum att fastigheten består av några av Visbys bäst bevarade medeltida byggnader och dessutom ligger i och i närheten av kvarter där stor del av dessa består av medeltida bebyggelse förhöjer dess kulturhistoriska värde.