Fastighet: Kruttornet 1
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Kruttornet är långsmalt och ligger alldeles innanför den västra sidan av ringmuren, norr om Kruttornet. I söder gränsar kvarteret till Fiskarplan, i öster till Strandgatan och längst norrut avslutas det mot Studentallén. Före den nu rådande fastighetsbenämningen tillhörde Kruttornet Norderrotens andra kvarter med tomterna 11, 14, 27, 29 samt 34-36. Kvarteret ligger i den norra delen av det medeltida Visbys stadskärna och lämningar visar att kvarteret delvis var bebyggt under medeltiden. Rester finns efter åtminstone två stenhus från denna tid. I ringmuren på nuvarande Kruttornet 5 och 8 finns spår efter den ena byggnaden, som var sammanbyggd med muren och av spåren att döma äldre än denna. På kruttornet 9 finns lämningar efter det andra huset, som låg längs den östra gränsen utmed Strandgatan.
På Meijers karta från 1646 är kvarteret något större än idag och sträcker sig förbi Kruttornet i söder. Kvarteret nyttjades troligen vid denna tid för kålgårdar och trädgårdar, vars ägare bodde på fastigheter mera centralt belägna i staden. År 1697 var kvarteret indelat i tomter, som i stort sett motsvarade dagens fastigheter. Samtliga tomter var bebyggda med ett trähus vardera och hade därtill gårdsrum med kålgård. Sannolikt var det företrädesvis hantverkare som byggde sina små hus på billig mark, i det som då tillhörde utkanterna av bebyggelsen. Vid slutet av 1600-talet nämndes inga medeltida byggnader som brukades av nybyggarna i kvarteret.
Övervägande delen av fastigheterna har tomtavgränsningen från 16- eller 1700-tal bevarad. 1750 års karta visar att några av tomterna vid Kruttornet inte längre var bebyggda, utan istället hade bebyggelsen på dessa fastigheter rivits och lämnat plats för ett torg. Detta gäller Kruttornet 8 och 9, samt den fastighet som låg söder om kvarterets nuvarande sträckning. Torget existerade endast under en kort period och redan 1785 var de två fastigheterna i söder åter bebyggda och kvarteret hade fått den nuvarande avgränsningen.
Kvarteret rymmer idag sju fastigheter som alla ligger på rad innanför ringmuren. Den här delen av staden kallades tidigare allmänt för Gajlroten, vilket anspelar på 17- och 1800-talens fiskarbefolkning, som tillsammans med hantverkare dominerade i den småskaliga traditionella träbebyggelsen. Under 1800-talets andra hälft blev flera av fastigheternas huvudbyggnader tillbyggda och den enklare arbetarbefolkningen blandades upp med bland annat läkare och lärare. Det var fastigheterna längst i söder som genomgick de tidigaste och mest omfattande förändringarna. På Kruttornet 8 uppfördes vid denna tid en helt ny byggnad med en karaktär som skiljer sig från den övriga bebyggelsen i kvarteret och stadsdelen. Dessutom fick denna byggnad under 1900-talets början en exteriör i lätt jugend med nationalromantiska drag, vilket är ett ovanligt stiluttryck för Visby stad. Under 1900-talet fortsatte om- och tillbyggandet av övriga fastigheter. Därmed moderniserades kvarterets fattigbebyggelse alltmer efter hand och förvandlades under 1900-talet till en eftertraktad bostadsmiljö där flera fastigheter numera bebos säsongsvis.
Fastighetsbeskrivning:
Kruttornet 1 är en mindre bostadsfastighet, som ursprungligen har bebotts av enklare folk som fiskare, sjömän och hantverkare. Fastigheten är belägen längst norrut i kvarteret, intill ringmuren i väster och gränsande mot Studentallén och Strandgatan i norr och öster. Den bevarade tomtavgränsningen sträcker sig tillbaka till 1600-talets andra hälft. På kartan från 1697 benämns fastigheten med tomtnummer 250:c och var bebyggd med en stuga med tillhörande gårdsrum. Enligt 1785 års husklassifikation fanns det på fastigheten en stuga av trä med brädtak.
Dagens huvudbyggnad ersatte den tidigare stugan under mitten av 1800-talet och är placerad längs fastighetens södra sida med den östra gaveln ut mot Strandgatan och den västra mot muren. Intill ringmuren vid bostadsbyggnadens norra långsida låg ett uthus som tillkom under 1800-talet, men som revs någon gång under 1900-talet. Fastighetens gårdsrum är delvis belagt med kalkstensplattor och är skyddat av ringmuren mot väster och av en kalkstenskrönt och spritputsad mur med två träportar ut mot gatan.
Fastighetens 1800-talskaraktär är väl bevarad och smälter in i kvarterets övriga bebyggelse. Dessutom är tomtsträckningen densamma som under 1600-talets andra hälft och fastigheten har därmed både ett kulturhistoriskt värde i sig och ett miljöskapande värde i kvarteret och stadsdelen.