Fastighet: Kruttornet 9
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Kruttornet är långsmalt och ligger alldeles innanför den västra sidan av ringmuren, norr om Kruttornet. I söder gränsar kvarteret till Fiskarplan, i öster till Strandgatan och längst norrut avslutas det mot Studentallén. Före den nu rådande fastighetsbenämningen tillhörde Kruttornet Norderrotens andra kvarter med tomterna 11, 14, 27, 29 samt 34-36. Kvarteret ligger i den norra delen av det medeltida Visbys stadskärna och lämningar visar att kvarteret delvis var bebyggt under medeltiden. Rester finns efter åtminstone två stenhus från denna tid. I ringmuren på nuvarande Kruttornet 5 och 8 finns spår efter den ena byggnaden, som var sammanbyggd med muren och av spåren att döma äldre än denna. På kruttornet 9 finns lämningar efter det andra huset, som låg längs den östra gränsen utmed Strandgatan.
På Meijers karta från 1646 är kvarteret något större än idag och sträcker sig förbi Kruttornet i söder. Kvarteret nyttjades troligen vid denna tid för kålgårdar och trädgårdar, vars ägare bodde på fastigheter mera centralt belägna i staden. År 1697 var kvarteret indelat i tomter, som i stort sett motsvarade dagens fastigheter. Samtliga tomter var bebyggda med ett trähus vardera och hade därtill gårdsrum med kålgård. Sannolikt var det företrädesvis hantverkare som byggde sina små hus på billig mark, i det som då tillhörde utkanterna av bebyggelsen. Vid slutet av 1600-talet nämndes inga medeltida byggnader som brukades av nybyggarna i kvarteret.
Övervägande delen av fastigheterna har tomtavgränsningen från 16- eller 1700-tal bevarad. 1750 års karta visar att några av tomterna vid Kruttornet inte längre var bebyggda, utan istället hade bebyggelsen på dessa fastigheter rivits och lämnat plats för ett torg. Detta gäller Kruttornet 8 och 9, samt den fastighet som låg söder om kvarterets nuvarande sträckning. Torget existerade endast under en kort period och redan 1785 var de två fastigheterna i söder åter bebyggda och kvarteret hade fått den nuvarande avgränsningen.
Kvarteret rymmer idag sju fastigheter som alla ligger på rad innanför ringmuren. Den här delen av staden kallades tidigare allmänt för Gajlroten, vilket anspelar på 17- och 1800-talens fiskarbefolkning, som tillsammans med hantverkare dominerade i den småskaliga traditionella träbebyggelsen. Under 1800-talets andra hälft blev flera av fastigheternas huvudbyggnader tillbyggda och den enklare arbetarbefolkningen blandades upp med bland annat läkare och lärare. Det var fastigheterna längst i söder som genomgick de tidigaste och mest omfattande förändringarna. På Kruttornet 8 uppfördes vid denna tid en helt ny byggnad med en karaktär som skiljer sig från den övriga bebyggelsen i kvarteret och stadsdelen. Dessutom fick denna byggnad under 1900-talets början en exteriör i lätt jugend med nationalromantiska drag, vilket är ett ovanligt stiluttryck för Visby stad. Under 1900-talet fortsatte om- och tillbyggandet av övriga fastigheter. Därmed moderniserades kvarterets fattigbebyggelse alltmer efter hand och förvandlades under 1900-talet till en eftertraktad bostadsmiljö där flera fastigheter numera bebos säsongsvis.
Fastighetsbeskrivning:
Kruttornet 9 är en bostadsfastighet belägen längst söderut i kvarteret, intill ringmuren i väster, gränsande mot Strandgatan i öster och Fiskarplan i söder. Fastighetens tomtgräns har varierat över tid och den nuvarande gränsen tillkom så sent som 1963, efter att Kruttornet 9 under en period utgjort en större fastighet tillsammans med nuvarande Kruttornet 8 i norr. Främst är det borgare och ämbetsmän som bott på fastigheten, men även hantverkare har förekommit. Medeltida lämningar finns utmed Strandgatan i form av murverk till ett hus samt avloppsränna och äldre gatubeläggning. På kartan från 1697 har fastigheten tomtnummer 239 och är bebyggd med ett trähus med tillhörande gårdsrum och kålgård. Det medeltida stenhuset var sannolikt rivet vid denna tid. Fastigheten ligger på den del av kvarteret som på 1750 års karta inte längre var bebyggd utan istället anges vara ett torg. Detta betyder att även bebyggelsen från 1600-talets slut revs.
Enligt 1785 års husklassifikation var fastigheten vid denna tid åter bebyggd, nu med ett trähus under tegeltak samt en bod, ett stall och ett brygghus. Trähuset från 1700-talet är ursprunget till den nuvarande huvudbyggnaden som ligger i fastighetens sydöstra hörn, med gaveln ut mot Strandgatan och långsidan mot Fiskarplan. I det norra hörnet mot ringmuren låg kring sekelskiftet 1900 ett mindre gårdshus, som revs någon gång vid 1900-talets mitt. Gårdsrummet är belagt med plattor av kalksten och cement och slutet mot Strandgatan via en mur med smidesgrind och mot norr och söder via plank. Ringmuren skyddar västerut. Inbyggt i muren mot Strandgatan finns ett mindre uthus från 1930-talet och ett öppet redskapsskjul som är sammanbyggt med uthuset.
Fastighetens ursprungliga 1700-talskaraktär har blivit kraftigt förändrad och moderniserad. Dock har fastigheten ett miljöskapande värde, då huvudbyggnadens 1800-talsvolym ut mot Strandgatan och Fiskarplan smälter in i kvarterets och stadsdelens övriga bebyggelse. Fastigheten har även ett visst kulturhistoriskt värde i och med huvudbyggnadens bevarade 1700-talsstomme.