All information...

Fastighet: Kräklan 7

Fastighetsbeskrivning:

Kvartersbeskrivning:

Kvarteret Kräklan utgör ett rektangulärt område som i väst sluttar ner mot och går ihop med Visbys parkdel, det vill säga DBW:s botaniska trädgård, Paviljongsplan och Gotlandsänget. Kvarteret ligger invid Tranhusgatan och avgränsas av S:t Nicolaigränd i norr och S:t Klemensgatan i söder. Kräklan tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, nr 19 - 25a.

Kvarteret utgörs idag av sammanlagt nio fastigheter, varav åtta är bebyggda. De bebyggda tomterna är i huvudsak långsmala och utgår från Tranhusgatan i öst, och sluttar sedan ner mot parken i väst. Kräklan 9 är den enda obebyggda fastigheten och ligger nere i parkdelen, gränsande framförallt till tomterna 4, 5, 6 och 7. På fastigheten har medeltida kulturlager hittats, innehållande järnslagg och hjorthorn med mera. Kvarterets fastigheter karaktäriseras av stora pretentiösa 1800-talsbyggnader invid gatan där sedan en stor trädgårdstomt tar över och sträcker sig ner mot parken. Byggnaderna på Tranhusgatans västra sida är med få undantag byggda i souterrain. Hela stadsdelen har en relativt heterogen bebyggelse och utgör ett påfallande grönt och trädgårdsstadsliknande område med bördiga trädgårdar av varierande storlek. Fastigheterna ägs till stor del av privatpersoner, skrivna på fastigheten. Längs Tranhusgatan bebos de flesta husen permanent av ägarna, vilket är extra påtagligt i kvarteret Kräklan.

Under medeltiden var kvarteret en del av en stadsdel med enklare, låg träbebyggelse och ett fåtal stenhus. Trähusbebyggelsen förstördes uppskattningsvis under 1500-talet och efter reformationen fanns här åkrar och bete som delvis ägdes av bättre bemedlade borgare som själva bodde mer centralt. Enligt husklassifikationen från år 1785 var vissa tomter då bebyggda med trähus medan övriga stod upptagna som exempelvis åkermark. Det var främst under 1800-talets första hälft som området kom att omvandlas till en kombination av borgerskapets lustträdgårdar och odlingslotter. Nuvarande Tranhusgatan återgår på just fägator eller äldre gränshägnader, samt höjdkurvor.

På stadskartan från år 1856-60 syns kvarterets sträckning i stort sett överensstämma med nuvarande. De idag bebyggda tomterna har samma indelning som nu, dock är den norra tomten bara delad i två och inte i tre som idag. Det nordöstra hörnet utgjorde då en skild fastighet. Kräklan 9 hade ännu inte reglerats utan var delvis mullbärsodling. På 1860-talet reglerades och planerades Tranhusgatan, varefter framförallt den västra sidans kvarvarande stora trädgårdstomter bebyggdes med stora villor. Här fick husen en mer pretentiös utformning, vilket märks framför allt i volym, fasad och planer. Ett par hus i schweizerstil finns från 1860-talet och framåt, samt en ovanlig kombination av storbyggt skiftesverkshus i två våningar i schweizerstil från 1865 på Kräklan 7. Den tilltagande turismen medförde att pensionatsrörelser etablerades mot 1890-talet. Badhotellet ’Bredablick’ på nuvarande Kräklan 4 hörde till de större.

1912 års karta visar hur tomterna i kvarteret har blivit delade. Tomterna 20 och 21 (nuvarande Kräklan 6 och 7) har här ingen gräns dragen mellan sig, men bägge tomtbeteckningarna är utmärkta på kartan. I kvarterets norra del har den sista tomten nu delats i tre delar, som det fortfarande ser ut. DBW:s paviljong, invigd 1876, är utmärkt nedanför tomterna, uppskattningsvis i södra delen av nuvarande Kräklan 9. Paviljongen med sommarrestaurang och nöjeslokal totalförstördes vid en brand 1951. Senare samma år bildades nuvarande Kräklan 9 genom en sammanslagning av tidigare stadsägorna 9 och del av nr 10.


Fastighetsbeskrivning:

Kräklan 7 är belägen i kvarterets sydöstra del, vid Tranhusgatan. Fastigheten benämndes tidigare Norderroten III:20 och noteras i husklassifikationen från år 1785 vara bebyggt med ett trähus med brädtak. Detta är en av kvarterets större tomter, med en storbyggd villa, senare borgmästaregård med bostads- och representationsfunktion, nu flerbostadshus. Fastigheten är kännetecknande för den västra sidan av Tranhusgatan och utvecklingen med påkostade bostäder efter det att DBW anlagt den botaniska trädgården och själva gatan planerats på 1850- respektive 60-talen. Fastigheten får en något avvikande karaktär gentemot gatans övriga villabebyggelse, genom att huvudbyggnaden är något indragen med en förgård mot gatan samt husets för trakten sällsynta arkitektur. Fastigheten har under 1900-talet delvis förändrat karaktär genom ombyggnader av huset och ändrad vegetation på tomten, men det ursprungliga huvudintrycket kvarstår.

Tomten avgränsas mot söder och väster av ett plank på trästomme, medan ett Gunnebostängsel kantar tomtgränsen i norr. Vid gårdsinfarten från Tranhusgatan i öster finns enkla smidesgrindar samt ett smidesräcke mot Kräklan 8. Tomten är gräsbevuxen med inslag av huggna kalkstenshällar och grus. Förgården invid Tranhusgatan är kalkstensbelagd med en låg terrassering, låga slanräcken och en gjutjärnsurna på huggen kalkstensfot. Mitt i trädgården finns en åttkantig brunnsholk i huggen kalksten med ny replik av äldre pumphus. Trädgården har en rik mångfald av växtlighet, däribland äppelträd, en lindbersåberså, jasmin och rosor, samt köksträdgård och blomsterland i nordväst. På förgården finns två unga almar samt rosor i rabatt.

Fastigheten har ett stort kulturhistoriskt värde både som representant för kvarterets och Tranhusgatans påkostade byggnadsepok, samt som borgmästaregård. Fastigheten har vidare ett arkitektoniskt värde då dess huvudbyggnad är av för staden ovanlig arkitektur. Tomtens struktur och huvudbyggnad ger upphov till fastighetens betydande rums- och miljöskapande värde för både kvarter och område.


Tillbaka...