Fastighet: Kräklan 8
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Kräklan utgör ett rektangulärt område som i väst sluttar ner mot och går ihop med Visbys parkdel, det vill säga DBW:s botaniska trädgård, Paviljongsplan och Gotlandsänget. Kvarteret ligger invid Tranhusgatan och avgränsas av S:t Nicolaigränd i norr och S:t Klemensgatan i söder. Kräklan tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, nr 19 - 25a.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt nio fastigheter, varav åtta är bebyggda. De bebyggda tomterna är i huvudsak långsmala och utgår från Tranhusgatan i öst, och sluttar sedan ner mot parken i väst. Kräklan 9 är den enda obebyggda fastigheten och ligger nere i parkdelen, gränsande framförallt till tomterna 4, 5, 6 och 7. På fastigheten har medeltida kulturlager hittats, innehållande järnslagg och hjorthorn med mera. Kvarterets fastigheter karaktäriseras av stora pretentiösa 1800-talsbyggnader invid gatan där sedan en stor trädgårdstomt tar över och sträcker sig ner mot parken. Byggnaderna på Tranhusgatans västra sida är med få undantag byggda i souterrain. Hela stadsdelen har en relativt heterogen bebyggelse och utgör ett påfallande grönt och trädgårdsstadsliknande område med bördiga trädgårdar av varierande storlek. Fastigheterna ägs till stor del av privatpersoner, skrivna på fastigheten. Längs Tranhusgatan bebos de flesta husen permanent av ägarna, vilket är extra påtagligt i kvarteret Kräklan.
Under medeltiden var kvarteret en del av en stadsdel med enklare, låg träbebyggelse och ett fåtal stenhus. Trähusbebyggelsen förstördes uppskattningsvis under 1500-talet och efter reformationen fanns här åkrar och bete som delvis ägdes av bättre bemedlade borgare som själva bodde mer centralt. Enligt husklassifikationen från år 1785 var vissa tomter då bebyggda med trähus medan övriga stod upptagna som exempelvis åkermark. Det var främst under 1800-talets första hälft som området kom att omvandlas till en kombination av borgerskapets lustträdgårdar och odlingslotter. Nuvarande Tranhusgatan återgår på just fägator eller äldre gränshägnader, samt höjdkurvor.
På stadskartan från år 1856-60 syns kvarterets sträckning i stort sett överensstämma med nuvarande. De idag bebyggda tomterna har samma indelning som nu, dock är den norra tomten bara delad i två och inte i tre som idag. Det nordöstra hörnet utgjorde då en skild fastighet. Kräklan 9 hade ännu inte reglerats utan var delvis mullbärsodling. På 1860-talet reglerades och planerades Tranhusgatan, varefter framförallt den västra sidans kvarvarande stora trädgårdstomter bebyggdes med stora villor. Här fick husen en mer pretentiös utformning, vilket märks framför allt i volym, fasad och planer. Ett par hus i schweizerstil finns från 1860-talet och framåt, samt en ovanlig kombination av storbyggt skiftesverkshus i två våningar i schweizerstil från 1865 på Kräklan 7. Den tilltagande turismen medförde att pensionatsrörelser etablerades mot 1890-talet. Badhotellet ’Bredablick’ på nuvarande Kräklan 4 hörde till de större.
1912 års karta visar hur tomterna i kvarteret har blivit delade. Tomterna 20 och 21 (nuvarande Kräklan 6 och 7) har här ingen gräns dragen mellan sig, men bägge tomtbeteckningarna är utmärkta på kartan. I kvarterets norra del har den sista tomten nu delats i tre delar, som det fortfarande ser ut. DBW:s paviljong, invigd 1876, är utmärkt nedanför tomterna, uppskattningsvis i södra delen av nuvarande Kräklan 9. Paviljongen med sommarrestaurang och nöjeslokal totalförstördes vid en brand 1951. Senare samma år bildades nuvarande Kräklan 9 genom en sammanslagning av tidigare stadsägorna 9 och del av nr 10.
Fastighetsbeskrivning:
Kräklan 8 utgör kvarterets södra ände och gränsar till såväl botaniska trädgården som S:t Klemensgatan och Tranhusgatan. Fastigheten benämndes tidigare Norderroten III:19 och noteras i husklassifikationen från år 1785 som en ointagen tomt i form av trädgård. Trädgårdstomten bebyggdes omkring 1880 med bostadshuset invid Tranhusgatan jämte några smärre uthus, av bankkamrer Ihre, därav namnet ’Ihreska villan’. Kräklan 8 är en av det sena 1800-talets rymliga och relativt påkostade villafastigheter i stadsdelen, ett typiskt och ännu tydligt urskiljbart exempel på Visby-societetens etablering i området.
Förutom huvudbyggnaden finns på fastigheten även ett uthus vid tomtens södra gräns samt ett litet lusthus i sydvästra hörnet. Hönshuset i nordväst är helt borta sånär som på grundplattan och en vägg.
Fastigheten avgränsas i norr av ett traditionellt plank på trästomme och med krön. Mot väster finns ett spjälstaket med en enkel spjälgrind ut mot Paviljongsplan. I söder avgränsas tomten på olika vis. Där löper en låg kalkstensmur med en modern stålgrind, ett spjälstaket, en kort silikattegelmur samt ett modernt plank. Tomten är gräsbevuxen med inslag av kalkstensflis. Här finns en gjuten vattenränna för avledande av regnvatten samt en kalkstenstrappa i två steg, sannolikt från tiden före bostadshusets uppförande. Med tiden har vissa träd, bland annat en av stadens högsta tujor, samt andra växter endera försvunnit eller tillkommit. Idag karaktäriseras växtligheten av Stenkyrkeäpple, päron, plommonträd, mullbär, järnek, syrén, samt olika buskar och växter i rabatt.
Fastighetens trädgårdsstadslika och borgerliga karaktär är väl bevarad, detta trots visst förfall av uthus och lusthus. Fastigheten är vidare en god representant för område och kvarter både i utförande och struktur då huvudbyggnad samt uthus och trädgård minner om societetens framväxt i staden.