Fastighet: Kräklan 9
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Kräklan utgör ett rektangulärt område som i väst sluttar ner mot och går ihop med Visbys parkdel, det vill säga DBW:s botaniska trädgård, Paviljongsplan och Gotlandsänget. Kvarteret ligger invid Tranhusgatan och avgränsas av S:t Nicolaigränd i norr och S:t Klemensgatan i söder. Kräklan tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, nr 19 - 25a.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt nio fastigheter, varav åtta är bebyggda. De bebyggda tomterna är i huvudsak långsmala och utgår från Tranhusgatan i öst, och sluttar sedan ner mot parken i väst. Kräklan 9 är den enda obebyggda fastigheten och ligger nere i parkdelen, gränsande framförallt till tomterna 4, 5, 6 och 7. På fastigheten har medeltida kulturlager hittats, innehållande järnslagg och hjorthorn med mera. Kvarterets fastigheter karaktäriseras av stora pretentiösa 1800-talsbyggnader invid gatan där sedan en stor trädgårdstomt tar över och sträcker sig ner mot parken. Byggnaderna på Tranhusgatans västra sida är med få undantag byggda i souterrain. Hela stadsdelen har en relativt heterogen bebyggelse och utgör ett påfallande grönt och trädgårdsstadsliknande område med bördiga trädgårdar av varierande storlek. Fastigheterna ägs till stor del av privatpersoner, skrivna på fastigheten. Längs Tranhusgatan bebos de flesta husen permanent av ägarna, vilket är extra påtagligt i kvarteret Kräklan.
Under medeltiden var kvarteret en del av en stadsdel med enklare, låg träbebyggelse och ett fåtal stenhus. Trähusbebyggelsen förstördes uppskattningsvis under 1500-talet och efter reformationen fanns här åkrar och bete som delvis ägdes av bättre bemedlade borgare som själva bodde mer centralt. Enligt husklassifikationen från år 1785 var vissa tomter då bebyggda med trähus medan övriga stod upptagna som exempelvis åkermark. Det var främst under 1800-talets första hälft som området kom att omvandlas till en kombination av borgerskapets lustträdgårdar och odlingslotter. Nuvarande Tranhusgatan återgår på just fägator eller äldre gränshägnader, samt höjdkurvor.
På stadskartan från år 1856-60 syns kvarterets sträckning i stort sett överensstämma med nuvarande. De idag bebyggda tomterna har samma indelning som nu, dock är den norra tomten bara delad i två och inte i tre som idag. Det nordöstra hörnet utgjorde då en skild fastighet. Kräklan 9 hade ännu inte reglerats utan var delvis mullbärsodling. På 1860-talet reglerades och planerades Tranhusgatan, varefter framförallt den västra sidans kvarvarande stora trädgårdstomter bebyggdes med stora villor. Här fick husen en mer pretentiös utformning, vilket märks framför allt i volym, fasad och planer. Ett par hus i schweizerstil finns från 1860-talet och framåt, samt en ovanlig kombination av storbyggt skiftesverkshus i två våningar i schweizerstil från 1865 på Kräklan 7. Den tilltagande turismen medförde att pensionatsrörelser etablerades mot 1890-talet. Badhotellet ’Bredablick’ på nuvarande Kräklan 4 hörde till de större.
1912 års karta visar hur tomterna i kvarteret har blivit delade. Tomterna 20 och 21 (nuvarande Kräklan 6 och 7) har här ingen gräns dragen mellan sig, men bägge tomtbeteckningarna är utmärkta på kartan. I kvarterets norra del har den sista tomten nu delats i tre delar, som det fortfarande ser ut. DBW:s paviljong, invigd 1876, är utmärkt nedanför tomterna, uppskattningsvis i södra delen av nuvarande Kräklan 9. Paviljongen med sommarrestaurang och nöjeslokal totalförstördes vid en brand 1951. Senare samma år bildades nuvarande Kräklan 9 genom en sammanslagning av tidigare stadsägorna 9 och del av nr 10.
Fastighetsbeskrivning:
Kräklan 9 utgör kvarterets västra del, vid Paviljongsplan och ligger längs de västra tomtgränserna av Kräklan 4, 5, 6, och 7. Tidigare benämndes fastigheten som del av Norderroten III:33. I husklassifikationen från år 1785 noteras ett trähus med brädtak på tomt 33, dock är det tveksamt om huset låg i den del av tomten som är aktuell idag. I mitten av 1800-talet var tomten även en del av stadens mullbärsplantage för silkesodling. Vidare består fastigheten till en del av Paviljongsplan, där DBW:s paviljong med sommarrestaurang och nöjeslokal, invigd 1876, stod fram till dess att den totalförstördes vid en brand 1951. Den numera obebyggda fastigheten bildades senare samma år genom en sammanläggning av tidigare stadsägorna 9 och del av nr 10. På fastigheten har hittats medeltida kulturlager innehållande järnslagg, hjorthorn med mera. Tomten är gräsbevuxen med grusbeläggning och i öst finns en betongsula kvar efter ett mindre uthus och i övrigt några plintar efter tidigare konstruktioner. Murar och staket saknas, bortsett från grannfastigheternas tomthägnader i öster. Mot DBW:s botaniska trädgård finns ett plank på hög stenfot samt ett stängsel.
Fastighetens kulturhistoriska värde i sig är betydande, men då varken ursprungliga tomtgränser eller andra lämningar ovan mark finns kvar torde värdet ligga i just historien samt under mark, inte i den fysiska tomten.