Fastighet: Berget 18
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Berget utgör ett långsträckt och oregelbundat format område. Det är uppdelat i två delar med en större del nedanför den södra klintkanten samt en något mindre del ovanför. Kvarteret gränsar till Trappgränd i nordost, Kinbergsplats och Björngränd i sydost, Stenklivet i söder, Slottsbacken i väster och S:t Hansgatan i nordväst. På klintkantens branta sluttning mot nordväst, ovanför fastigheterna Berget 19-21 och 26, löper en gräsbevuxen fastighet Berget 30, vilken ägs av Gotlands Kommun. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens första kvarter med tomtnummer 5-19 samt Strandrotens fjärde kvarter med tomtnummer 11-19.
Kvarteret var till viss del bebyggd sedan medeltiden. I kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23, 26-29, har gravar och murar framkommit som bland annat tillhört S:t Hans och S:t Pers kyrkogårdsområde. Kvarteret har varit planlagt och bebyggt sedan mitten av 1600-talet, men av bebyggelsen från denna tid finns sannolikt ingenting kvar. Kartan från 1646 visar att kvarteret redan då hade i stort sett samma sträckning som idag. Enligt 1697 års karta var kvarteret indelat i tjugosju tomter, varav de större låg i kvarterets nordvästra del längs S:t Hansgatan. I kvarterets sydöstra del, uppe på klinten, fanns ett flertal mycket små tomter. Under 1700-talet omfattade bebyggelsen, uppe på klinten, främst trästugor med tillhörande kålgårdar, medan tomterna nedanför klinten utgjordes av mer burgna gårdar.
Bebyggelsen i den nedre delen av kvarteret domineras av större 1800- och 1900-talsbyggnader placerade längs S:t Hansgatan. Gatan betraktades under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet som stadens ”fina gata”. På fyra av fastigheterna kvarstår byggnader från 1700-talets mitt. De största förändringarna vad gäller bebyggelsen har skett i kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23, 26-29. På fastigheterna Berget 23, 27 och 28 är bebyggelsen från 1970-1980-talet. Bostadshusen på de sistnämnda fastigheterna har utformats och anpassats till den omgivande bebyggelsen. Flera av fastigheterna nedanför klinten sluttar relativt kraftigt och har trappor som förbinder de olika nivåerna. Den sydöstra delen av kvarteret, ovanför klinten domineras av en småskalig 1700-tals bebyggelse, vilken endast delvis har utsatts för förändringar. Bebyggelsen i den norra delen av kvarteret präglas av byggnader, med en större volym, uppförda under 1800-talets andra hälft. Den gårdsbebyggelse som fanns under 1800-talet kvarstår på tre fastigheter, men har i övriga fall rivits och ersatts av nya uthusbyggnader under 1900-talet. Kvarteret är i dag uppdelat i tolv fastigheter på Södra Klinten och ytterligare fjorton fastigheter som tillhör de Södra stadsdelarna. Tomtgränserna har skiftat något under århundradena, men flera av fastigheterna har kvar sin ursprungliga utbredning.
Kvarterets huvudsakliga del, Berget 13-21, 23 och 26-28, är belägen nedanför klinten och ingår i de Södra stadsdelarna, medan fastigheterna uppe på klinten, Berget 1-10 och 24-25, hör till den Södra Klintens bebyggelse. Därför presenteras kvarterets fastigheter i skilda sammanhang.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Berget 18 är terrasserad och i huvudsak belägen nedanför klinten, i kvarterets mellersta del, gränsande till S:t Hansgatan i nordväst. Fastigheten sträcker sig även upp på klinten. Enligt 1697 års karta omfattades den nuvarande fastigheten av tomt nummer 16, som var bebyggd med ett trähus och ägdes av Jacob Oloffson. Före den nu rådande fastighetsindelning benämndes tomten Strandrotens IV: 16. Vid 1785 års husklassifikation ägdes tomten av Abraham Åberg och var bebyggd med en träbyggnad med bräd och tegeltak. På tomen fanns då även en äldre träbyggnad med brädtak. Enligt 1856 års karta var den nuvarande fastigheten uppdelad i två tomter, en mindre smal tomtremsa i söder, tomt nummer 16½ och tomt nummer 16 i norr. På 1883 års karta ingår dagens fastighet i en större enhet tillsammans med nuvarande fastigheterna 19 och 20. Vid den här tiden finns, på marken för den nuvarande fastigheten, en byggnad placerad med långsidan invid klintväggen. Sannolikt fick fastigheten återigen den ursprungliga utbredningen omkring sekelskiftet 1900.
Den nuvarande bebyggelsen omfattas av fyra hus, sammanbyggda kring en innergård, samt med ett lusthus uppfört uppe på klinten. Samtliga byggnader är uppförda kring sekelskiftet 1900 eller under dess första årtionden. Under senare år har byggnaderna renoverats och byggts om vid ett flertal tillfällen och de präglas idag av en stram, funktionalistisk utformning. I norr, mellan byggnad 1 och 2, löper en hög, putsad och tegelavtäckt mur. Huvudbyggnaden vid S:t Hansgatan har ett portlider i den norra delen, som leder in till gården. Fastighetens gårdsrum avgränsas av den omgivande bebyggelsen. Innergården är belagd med asfalt. Från trapphusets översta våningsplan finns en dörr som leder upp till lusthuset och den lilla gräsbevuxna platsen uppe på klinten. Växtligheten här domineras av klängväxter och planteringar i rabatter.
Fastigheten är speciell för kvarteret, då det är ovanligt att samtliga byggnader uppförts vid ungefär samma tidpunkt. Den har i sin utformning ett arkitektoniskt och kulturhistoriskt värde. Huvudbyggnaden är anpassad till den omgivande bebyggelsen och fastigheten betingar sålunda även ett miljöskapande värde i gaturummet.