Fastighet: Berget 21
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Berget utgör ett långsträckt och oregelbundat format område. Det är uppdelat i två delar med en större del nedanför den södra klintkanten samt en något mindre del ovanför. Kvarteret gränsar till Trappgränd i nordost, Kinbergsplats och Björngränd i sydost, Stenklivet i söder, Slottsbacken i väster och S:t Hansgatan i nordväst. På klintkantens branta sluttning mot nordväst, ovanför fastigheterna Berget 19-21 och 26, löper en gräsbevuxen fastighet Berget 30, vilken ägs av Gotlands Kommun. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens första kvarter med tomtnummer 5-19 samt Strandrotens fjärde kvarter med tomtnummer 11-19.
Kvarteret var till viss del bebyggd sedan medeltiden. I kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23, 26-29, har gravar och murar framkommit som bland annat tillhört S:t Hans och S:t Pers kyrkogårdsområde. Kvarteret har varit planlagt och bebyggt sedan mitten av 1600-talet, men av bebyggelsen från denna tid finns sannolikt ingenting kvar. Kartan från 1646 visar att kvarteret redan då hade i stort sett samma sträckning som idag. Enligt 1697 års karta var kvarteret indelat i tjugosju tomter, varav de större låg i kvarterets nordvästra del längs S:t Hansgatan. I kvarterets sydöstra del, uppe på klinten, fanns ett flertal mycket små tomter. Under 1700-talet omfattade bebyggelsen, uppe på klinten, främst trästugor med tillhörande kålgårdar, medan tomterna nedanför klinten utgjordes av mer burgna gårdar.
Bebyggelsen i den nedre delen av kvarteret domineras av större 1800- och 1900-talsbyggnader placerade längs S:t Hansgatan. Gatan betraktades under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet som stadens ”fina gata”. På fyra av fastigheterna kvarstår byggnader från 1700-talets mitt. De största förändringarna vad gäller bebyggelsen har skett i kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23, 26-29. På fastigheterna Berget 23, 27 och 28 är bebyggelsen från 1970-1980-talet. Bostadshusen på de sistnämnda fastigheterna har utformats och anpassats till den omgivande bebyggelsen. Flera av fastigheterna nedanför klinten sluttar relativt kraftigt och har trappor som förbinder de olika nivåerna. Den sydöstra delen av kvarteret, ovanför klinten domineras av en småskalig 1700-tals bebyggelse, vilken endast delvis har utsatts för förändringar. Bebyggelsen i den norra delen av kvarteret präglas av byggnader, med en större volym, uppförda under 1800-talets andra hälft. Den gårdsbebyggelse som fanns under 1800-talet kvarstår på tre fastigheter, men har i övriga fall rivits och ersatts av nya uthusbyggnader under 1900-talet. Kvarteret är i dag uppdelat i tolv fastigheter på Södra Klinten och ytterligare fjorton fastigheter som tillhör de Södra stadsdelarna. Tomtgränserna har skiftat något under århundradena, men flera av fastigheterna har kvar sin ursprungliga utbredning.
Kvarterets huvudsakliga del, Berget 13-21, 23 och 26-28, är belägen nedanför klinten och ingår i de Södra stadsdelarna, medan fastigheterna uppe på klinten, Berget 1-10 och 24-25, hör till den Södra Klintens bebyggelse. Därför presenteras kvarterets fastigheter i skilda sammanhang.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Berget 21 sluttar och är belägen nedanför klinten, i kvarterets norra del, gränsande till S:t Hansgatan i nordväst. Enligt 1697 års karta motsvarades den nuvarande fastigheten av tomtnummer 13, som var bebyggd med ett trähus samt kålgård och ägdes av Jacob Cysing. Fastigheten har sannolikt bevarat sin tomtutbredning sedan dess. Före den nu rådande fastighetsindelning benämndes tomten Strandrotens IV:14. Vid 1785 års husklassifikation var tomten bebyggd med en korsvirkesbyggnad med tegeltak, ett brygghus, ett stall och med en tillhörande trädgård. På 1883 års karta finns den nuvarande huvudbyggnaden markerad med långsidan i liv med S:t Hansgatan, och med en tillbyggnad i vinkel längs den sydvästra fastighetsgränsen. Längs den nordöstra tomtgränsen finns två mindre uthusbyggnader. Enligt 1912 års karta har huvudbyggnaden byggts till mot norr och de båda äldre uthusen har rivits och ersatts av det nuvarande förrådet från omkring sekelskiftet 1900. Fastighetens gårdsrum avskärmas, ut mot gaturummet, av bostadshuset och av ett högt träplank försett med port. Längs den nordöstra fastighetsgränsen löper en hög mur. Innergården är terrasserad och avdelad med en hög mur. Den västra delen av tomten är belagd med betong, medan den övre, östra delen av tomten är gräsbevuxen och nås via en hög kalkstenstrappa. Växtligheten är lummig och domineras av buskar och planteringar i rosenrabatter.
Fastigheten har, med den bevarade tomtutbredningen sedan 1600-talets slut, ett kulturhistoriskt värde. Fasigheten har en för området karaktäristisk utformning med ett stort bostadshus från 1800-talets andra hälft och med en stor trädgård. Detta bidrar även till ett miljöskapande värde för kvarter och stadsdel.