Fastighet: Biskopen 14
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret utgör ett rektangulärt område i stadens norra stadsdelar och avgränsas av S:t Nikolaigränd i norr, S:t Nikolaigatan i öster, Erik XIII:s gränd i söder och Tranhusgatan i väster. På grund av en naturlig nivåskillnad längs Tranhusgatan ligger i stort sett hela den västra sidan av kvarteret ca en meter högre än själva gatan. Biskopen ingick tidigare i Norderrotens tredje kvarter, nr 38-45 och 53-60.
Kvarteret utgörs av 16 bebyggda fastigheter och har idag näst intill samma tomtindelning som det erhöll vid regleringen på 1700-talets mitt. Kvarteret är indelat efter ett rutnätsmönster, där merparten av de 16 fastigheterna har en smal, rektangulär form. Bebyggelsestrukturen karaktäriseras generellt av att huvudbyggnaden, ofta ett skiftesverkshus, ligger invid gatan, medan uthusen finns i tomtens bortre del, in mot kvarterets mitt. Mot S:t Nikolaigatan skyddas fastigheterna från insyn av höga träplank eller murar, medan tomterna vid Tranhusgatan är något öppnare. Skiftesverkshusen är genomgående reveterade. I kvarteret finns även byggnader som speglar såväl områdets sena 1800-tal som dess vidareutveckling på 1930-talet.
Vissa arkeologiska fynd har gjorts i kvarteret. I dess norra del har medeltida eller äldre gravar samt högmedeltida murar påträffats, men även ett äldre, odaterat kulturlager. I Biskopens södra del påträffades år 1934 en skelettgrav, sannolikt från vikingatiden.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla fastigheter utom två vara bebyggda med trähus. De två utan byggnader beskrivs som trädgård och kålgård. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats, liksom gatunätets huvuddrag.
På 1860-talet och framåt etablerade sig det framväxande borgerskapet i området. Den första generationens trähusbebyggelse bebodd av hantverkare, arbetare och sjömän kom under decennierna kring sekelskiftet 1900 att integreras av den resursstarka borgarklassen i sina villor med verandor i schweizerstil. På stadskartan från 1856-60 syns kvarterets tomtindelning i stort sett överensstämma med dagens. Under 1800-talets senare del och kring sekelskiftet 1900 gjordes smärre förändringar i tomtfördelningen, och på 1912 års stadskarta syns tomtindelningen som den är idag. Det finns exempel på att trolig 1700-talsbebyggelse i kvarteret revs på 1930-talet för att ge plats åt nya större byggnader. Detta var i det skede då området i nordöst, företrädesvis kvarteret Flora, planlades och bebyggdes. Då sanerades flera tomter i närheten på äldre bebyggelse till förmån för bostäder byggda efter 1930-talets ideal.
Fastighetsbeskrivning:
Biskopen 14 är belägen i kvarterets västra del, vid Tranhusgatan. Tomtens nuvarande avgränsning går åtminstone tillbaka till 1856-60. Fastigheten betecknades tidigare Norderroten III:42 och i husklassifikationen från år 1785 noteras bebyggelse där i form av ett trähus med brädtak. Under 1800-talet såg fastigheten ut som idag med undantag av de nuvarande tillbyggnaderna på boningshusen.
Fastigheten omfattar idag tre byggnader. Det äldsta bostadshuset är detsamma som nämns i husklassifikationen och ligger med gaveln invid gatan i väster. Det andra bostadshuset är uppfört 1880 med senare tillbyggnader, och ligger indraget på tomten med långsidan längs norra fastighetsgränsen. I tomtens södra hörn finns ett litet uthus från 1952. Fastigheten ligger i souterrain med ca 1 meters skillnad mellan gatunivå och trädgårdsnivå. Trädgården nås via en kalkstenstrappa från gatan. Fastigheten avskärmas mot väster och norr av en mur och mot öster och söder av träplank. Tomten är gräsbevuxen med lagda kalkstensgångar och betongplattor. I trädgården finns ett valnötsträd och flera rabatter.
Fastigheten är kulturhistoriskt värdefull genom sin äldre sträckning och bebyggelse och utgör i sin utformning en karaktäristisk gårdsmiljö med ett miljöskapande värde.