| Exteriör stilepok |
Traditionell |
| Våningar |
En våning |
| Plantyp |
Tillbyggd enkelstuga |
| Stomme |
Skiftesverk, Bulhus, Lättbetong |
| Grund / Sockel |
Sockel: Grå slätputs |
| Fasadmaterial |
Gul spritputs |
| Övriga fasaddetaljer |
Svart ståndränna och stuprör med skarpa vinklar mot gatan, grönt stuprör med mjuka vinklar mot gården. |
| Fönster |
Grönmålade tolvrutiga och fyrrutiga med mittpost. 1950-tal. |
| Fönsteromfattning |
|
| Dörrar |
Grönmålad pilmönstrad |
| Dörromfattning |
|
| Takform |
Sadeltak, Pulpettak |
| Taktäckmaterial |
Plåt |
| Takplåttyp |
Svart, bandtäckning |
| Takplåtstyp 2016 |
Sadeltak: Bandtäckt, svart, enkelfalsad. Pulpettak: Skivtäckt, svart, enkelfalsad. Lagt med en halv plåts förskjutning. |
| Takutbyggnad |
|
| Skorsten |
En svart, plåtklädd skorsten med profilerat krön |
| Byggnadsbeskrivning |
Bostadshuset är ett reveterat skiftesverkshus i en våning med inredd vind under ett brant plåttäckt sadeltak. Det uppfördes som enkelstuga under 1770-talet. Byggnaden är spritputsad och avfärgad gul. Den har en traditionell enkelstugas fasad mot gatan, vilket är ovanligt för området där de flesta husen har parstugekaraktär. Ett fotografi från 1900-talets början visar att byggnaden redan då var reveterad, men med stående panel i gavlarnas övre del. Taket var faltäckt och den västra fasadens fönster mot Nygatan var försett med fönsterluckor. Den södra gaveln hade ett litet fönster i gavelröstet och ett i bottenvåningen där det även fanns en ingång med en smal bräddörr.
Under 1800- och 1900-talet har huset delvis byggts till på gårdssidan. Mot gården, längs byggnadens östra långsida, finns en utbyggnad från 1958 som har en stomme av betong under ett plåttäckt pulpettak. Utbyggnaden innehåller kök, badrum samt är försett med vindfång. I början av 1980-talet byttes den ursprungliga taktäckningen av papp till svart bandplåt. De småspröjsade fönstren är tillkomna under 1950-talet. Interiört finns en del äldre detaljer från 1800-talet som listverk, dörrar samt en kakelugn.
Byggnaden har ett stort kulturhistoriskt värde i sin välbevarade volym och utformning från 1700-talet och utgör ett viktigt miljöskapande inslag i bebyggelsemiljön på norra Klinten. |