| Exteriör stilepok |
Traditionell |
| Våningar |
En våning |
| Plantyp |
Tillbyggd enkelstuga |
| Stomme |
Kalksten |
| Grund / Sockel |
Sockel: Grön, putsad |
| Fasadmaterial |
PUTS, vit, sprit |
| Övriga fasaddetaljer |
Spaljéer mot gatan, kalkstenssteg, röd ståndränna och vindskivor, bruna häng- och stuprör. |
| Fönster |
Bruna fyrrutiga utåtgående med mittpost och lösa innerbågar. Nytillverkade beslag av 1800-talsmodell mot gatan. |
| Fönsteromfattning |
|
| Dörrar |
Nytillverkad brun parspegeldörr |
| Dörromfattning |
|
| Takform |
Sadeltak |
| Taktäckmaterial |
Plåt |
| Takplåttyp |
Rött, falsat, skivtäckning |
| Takplåtstyp 2016 |
Skivtäckt, röd, enkelfalsad. Lagt med raka falsar |
| Takutbyggnad |
TAKKUPA |
| Skorsten |
En skorsten av rött tegel |
| Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är ett kalkstenshus som uppfördes som enkelstuga 1801, men som sedan byggts till i flera omgångar. Den har en våning med källare under en del av huset samt inredd vind under ett sadeltak med falsad skivtäckt plåt. Takfallet mot gården i öster är något flackare än mot gatan, till följd av en tillbyggnad österut som troligen genomfördes redan på 1860-talet. Fasaden är spritputsad och avfärgad vit. Huvudentrén är centralt placerad på den västra långsidan och är försedd med en pardörr i trä med speglar. Fönstren utgörs i huvudsak av spröjsade tvåluftsfönster.
På 1940-talet, i samband med att gårdshuset uppfördes, byggdes en farstu till vid den norra delen av den östra långsidan. Farstun är i en våning och står under ett pulpettak. Dess utförande överensstämmer med övriga delen av byggnaden. Ingången till farstun har en trädörr med liggande panel och ett ovalt fönster i den övre delen. 1965 byggdes huset till ytterligare, en takkupa togs upp åt öster och vinden inreddes. Samtidigt fogades byggnaden samman med gårdshuset (byggnad 2) genom en inre genomgång i den redan befintliga farstun. Interiört har byggnaden bevarat sin ursprungliga planlösning, men i övrigt härrör inredningen i stort sett från ombyggnaden under 1960-talet.
Byggnaden från tidigt 1800-tal, med en stomme av kalksten, utgör ett ovanligt inslag bland norra Klintens trähusbebyggelse. Dess exteriöra utförande följer, trots stommens avvikande byggnadsmaterial, traditionen i området. Byggnaden har ett stort byggnadshistoriskt och kulturhistoriskt värde i sin bevarade stomme och planlösning samt som särling i området. Den har även ett stort miljöskapande värde i den omgivande bebyggelsemiljön. |