| Exteriör stilepok |
Senempire |
| Våningar |
En våning med inredd vind |
| Plantyp |
Fri planlösning |
| Stomme |
Resvirke (?), Lättbetong, Siporex |
| Grund / Sockel |
Okänd grund. KALKSTENSSOCKEL, ca 40cm, utskjutande 10-15cm från 1983. |
| Fasadmaterial |
PUTS, Serporoc, ljusrosa, 1983 |
| Övriga fasaddetaljer |
Plåtklädd vit kraftig takgesims på långsidorna. Vita hägrännor, stuprör, vindskivor och skorsten. Vitt trätrappräcke till den gjutna trappan på gården. |
| Fönster |
1983, kopplade tvåglas, tvålufts spröjsade till sex rutor, utåtgående. Gamla "knorrar" (gångjärnshållare) på de två södra fönster, Ö. Källarfönstren går uppåt/utåt, har stensatt kant mot gatan. |
| Fönsteromfattning |
|
| Dörrar |
1983, vit, stickbågsvälvt spröjsat fönster i överdelen. |
| Dörromfattning |
|
| Takform |
Brutet tak |
| Taktäckmaterial |
Enkupigt lertegel |
| Takplåttyp |
|
| Takplåtstyp 2016 |
|
| Takutbyggnad |
Tre takkupor, pulpettak, vit plåtklädsel, ett tvåluftsf. i varje, Ö. En dito större, två tvåluftsf. V. |
| Skorsten |
En vit, plåtklädd skorsten |
| Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden, i en våning med inredd vind, antas härröra från det trähus om finns upptaget i 1785 års husklassifikation. Byggnaden har i huvudsak en resvirkesstomme. Mansardtaket är täckt med lertegel och bryts upp av tre takkupor mot öst samt av en större dito mot väst. De stora fönstren sitter högt på den rosaputsade fasaden, som kröns av en kraftig gesims. Det södra rummet i den befintliga byggnaden, ut mot gatukorsningen, har synliga takbjälkar och de två östra fönstren har kvar fönsterluckshållare.
Sannolikt har det äldre huset byggts till, möjligen även lyfts, och erhållit nuvarande form, med stil och storlek typisk för 1860-tal. 1946 genomfördes en genomgripande ombyggnad, då gatuentrén med krysspröjsade pardörrar togs bort och en farstu mot gården uppfördes i lättbetong istället. Takkupor, balkong och bad anordnades vid samma tid och huset fick två lägenheter. Kök och trappor flyttades, äldre spisar och kakelugnar togs bort. På 1960-talet var bland annat byggnadens fasad förfallen och 1960-63 utfästes förelägganden om vite vid utebliven reparation. Vid nästa ombyggnad 1983 blev huset åter enfamiljsbostad och såväl interiör som exteriör helrenoverades.
Byggnaden har förändrats kraftigt genom åren och dess 1980-tals dräkt är relativt påfallande, i ett område som för övrigt har en i huvudsak genuin karaktär. Ett visst miljöskapande värde kan ändå tillskrivas byggnaden i dess form och volym. Dess äldre delar av stommen samt eventuellt kvarvarande äldre interiöra detaljer, är av kulturhistoriskt värde. |