| Exteriör stilepok |
Empire |
| Våningar |
Två våningar |
| Plantyp |
Fri planlösning |
| Stomme |
Kalksten, Medeltida murverk, Silikattegel |
| Grund / Sockel |
Sockel: Grå sockelmarkering, Yttertrappa: Betong |
| Fasadmaterial |
Gul slätputs |
| Övriga fasaddetaljer |
Profilerad gesims i fasadens färg som bildar frontoner i gavlarna, upphängningsanordning till äldre gatbelysning; två medeltida bjälklagskonsoler i portgångens tak, medeltida brunn frilagd i de norra yttermuren. |
| Fönster |
Kopplade inåtgående tvåluftsfönster med tre rutor i vardera luft, insticksfönster i fasadliv, tvåluftsfönster med två rutor i vardera luft i tillbyggnaden åt SO, två cirkelformade fönster i den västra gaveln, ingensatta lunettformade fönster i gavelspetsarna. |
| Fönsteromfattning |
Saknas |
| Dörrar |
Källardörr av trä med stående smal panel och ruta, åt Ö. |
| Dörromfattning |
Saknas |
| Takform |
Sadeltak |
| Taktäckmaterial |
Lertegel |
| Takplåttyp |
|
| Takplåtstyp 2016 |
|
| Takutbyggnad |
Sex plåtklädda takkupor med sadeltak åt N från 1974, två större plåtklädda takkupor från 1936 åt S. |
| Skorsten |
Två plåtklädda skorstenar med profilerade krön |
| Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är uppförd som ett borgarhus uppfört någon gång mellan åren 1758 och 1785 av okänd byggherre, möjligen tullinspektören Johan Laurin. Byggnaden består av tre sammanbyggda medeltida huskroppar av kalksten, samtliga bevarade åtminstone i källar- och markplanet. Huset är byggt i tre våningar med en stomme som huvudsakligen består av kalksten och är täckt av ett tegelbelat sadeltak. Det östra av de medeltida stenhusen, vilket bildade en köksflygel i två våningar, innehöll fram till sekelskiftet 1900 en tunnvälvd högkällare med fiskdamm. I byggnadens norra yttermur finns spår efter en medeltida pump, lik den som är bevarad vid Klosterbrunnsgatan.
Byggnaden har mestadels fungerat som högreståndshem fram till 1936 då polisstationen, belägen i byggnad 2, expanderade och tog byggnaden i anspråk. Undantagen är perioden 1833 -1844 då byggnaden inrymde C G Rosengrens schweitzerkonditori. Från denna tid finns panoramatapeter från "Dufour & Leroys" verkstad i Paris bevarade i övervåningens salong. Tapetsviten föreställande "Inkafolket" har endast en känd bevarad motsvarighet i Sverige, vilken sitter i van der Nootska palatset i Stockholm. Tapeterna konserverades vid renoveringen 1974 i samband med att kommunens kansli flyttad in i lokalerna.
1936 genomgick byggnaden en större ombyggnad, då flygeln åt öster integrerades i byggnaden genom en tillbyggnad åt sydöst. Den ursprungliga huvudentrén mot S:t Hansgatan försvann då en gångpassage med rundbågiga öppningar togs upp genom byggnaden västra del. Den nya entrén placerades i ett nybyggt komplementshus vilket är sammnabyggt med byggnad 2. Vinden inreddes och takkupor togs upp i båda takfallen. Trots de stora förändringarna 1936 kvarstår en del av byggnadens äldre stiluttryck med de släta fasaderna med fönstren i fasadliv och de framträdande frontonerna.
Byggnaden har genom de medeltida byggnadsdelarna, den bevarade exteriöra uttrycket från 1700- och 1800-talet samt den bevarade interiören från 1800-talet ett stort byggnads- och kulturhistoriskt värde. |