Fastighet: Tunnbindaren 2
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Tunnbindaren är rektangulärt till formen och placerat i den östra delen av Visby innerstad. Tunnbindaregatan löper längs del nordvästra kvartersgränsen, Repslagaregränd längs den nordöstra, Södra Murgatan längs den sydöstra och Blockgränd löper längs den sydvästra gränsen. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens tredje kvarter med tomtnummer 49½, 55-61 och 67-72.
Kvarteret var på 1697 års karta upptagen som åkermark, förutom tre tomter i den östra delen längs Södra Murgatan med, från norr till söder, nummer 80, 60 respektive 166. På den mellersta av dessa tomter, vilket utgör större delen av nuvarande Tunnbindaren 14, finns murverksrester efter två medeltida stenbyggnader i det befintliga bostadshuset. Murverk efter medeltida hus har även påträffats på Tunnbindaren 1 samt i gatan väster om nuvarande Tunnbindaren 12. Kvarteret tomtindelades under 1700-talet, flertalet med den för Klinten, karaktäristiska, långsmala formen. I princip har tomtindelningen bevarats, med undantag för att tomterna 59-60, i den sydöstra delen, slagits samman till att bli nuvarande Tunnbindaren 15. Enligt husklassifikationen 1785 bestod bebyggelsen av bostadshus och stall i skiftesverk. Kvarteret har, under 1700-talet och fram till 1900-talets mitt, främst bebotts av arbetare, sjömän och hantverkare samt till viss del även av ämbets- och handelsmän.
Kvarteret är idag indelat i tolv fastigheter. På flera av dem finns de äldre trähusen kvar, de flesta har dock moderniserats under 1900-talet. Omkring sekelskiftet 1900 uppfördes ett mindre antal nya större stenbyggnader i kvarteret. Några av dessa byggnader inrymmer föreningslokaler, de flesta fastigheterna är dock privatägda.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Tunnbindaren 2 är placerad i kvarterets nordöstra hörn, gränsande till Repslagaregränd i nordost och Södra Murgatan i sydost. Fastigheten har, sannolikt sedan medeltiden, varit en eftertraktad handelsgård, med sitt strategiskt gynnsamma läge i närheten av Österport. Den har haft ägare med kända namn som Dubbe och Hägg. Kartan från 1697 visar att tomten, med tomtnummer 80, då var bredare söderut och smalare västerut. Tomten var då bebyggd med trähus, lada och stall. Fastigheten har haft sin nuvarande avgränsning sedan 1700-talet, då kvarterets tomter reglerades. Enligt husklassifikationen från 1785 fanns, förutom ovanstående trähus, ett brygghus och en materialbod samt 1700-talsstallet vilket benämndes som bod. Sedan 1936 har flera tillbyggnader längs gränden i norr, troligen tillfogade under 1800-talet, avlägsnats från det mindre bostadshuset, byggnad 4, vilken sannolikt är det gamla brygghuset. Samma öde har även en liten byggnad som, sedan 1800-talet, varit placerad vid den västra tomtgränsen rönt.
Idag finns det fyra byggnader på fastigheten, tre i skiftesverk och en med en stomme av kalksten. Samtliga är troligtvis identiska med, eller sprungna ur, 1700-talsbyggnaderna. Av de tre skiftesverksbyggnaderna är den största ett bostadshus som är placerat med långsidan mot Södra Murgatan i öst. Det gamla brygghuset, som idag fungerar som bostadshus, är uppfört i vinkel mot huvudbyggnaden och sträcker sig längs Repslagaregränd med långsidan mot nordost. Den tredje skiftesverksbyggnaden är belägen i tomtens syvästra hörn. Den
bär spår av flera ombyggnader och inrymmer en konstnärsateljé. Fastighetens fjärde byggnad, ett förråd med en stomme av kalksten, är placerad med långsidan mot den södra tomtgränsen och är sammanbyggd med konstnärsateljén.
Tomten avgränsas av plank i norr och väster. Längs tomtgränsen, mot grannfastigheten i söder, löper en hög putsad mur i form av en brandvägg tillhörande Tunnbindaren 3. Gården är belagd med kullersten samt gräsytor och har en centralt placerad handvattenpump. I tomtens nordvästra hörn växer syrener. Utmed byggnadernas gårdsfasader och muren i söder finns planteringar i blomrabatter.
Fastigheten är en av få bevarade handelsgårdsmiljöer med bibehållen 1700-talskaraktär i området. Byggnaderna i gaturummet bär en prägel av det tidiga 1800-talets arkitektoniska ideal.
Den välbevarade gårdsmiljön har såväl ett stort byggnadshistoriskt värde som ett samhällshistoriskt värde och utgör ett omistligt inslag i stadsdelens bebyggelsemiljö.