Fastighet: Flora 12
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Flora återfinns i stadens norra del strax innanför/längsmed ringmuren, halvvägs ner i backen väster om Norderport. Kvarteret är i det närmaste kvadratiskt och avgränsas av Silverhättan i norr, Svartbrödragatan i öster, Wismargränd i syd samt S:t Nikolaigatan i väster. Flora tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomt nr 70-73 samt 117a (117 ¾).
Kvarteret utgörs idag av åtta bebyggda fastigheter som är förhållandevis regelbundet placerade i kvarteret. Området hör till de sent exploaterade delarna av staden, och sex av fastigheterna bildades först på 1930-talet. Kvarterets sydvästra del utgör dess äldsta del, då den lilla fastigheten Flora 3 sannolikt är ursprunglig från 1700-talet och den omgivande tomten, Flora 12, är återstoden av den fastighet som förut utgjorde resten av kvarteret. Bortsett från de två sistnämnda fastigheterna är kvarterets tomter stora till både yta och byggnadsvolym. Byggnaderna är tidstypiska villor från 1930-talet. Trädgårdarna är stora och lummiga, ofta med välvuxna träd. De bägge bostadshusen i kvarterets sydvästra del är betydligt blygsammare i både storlek och utförande. Byggnaden på Flora 3 är ett skiftesverkshus och sannolikt från 1700-talet, medan huset på Flora 12 är ett mer svårdaterat och tillbyggt kalkstenshus, sannolikt från 1800-talet.
Under medeltiden var Visbys norra stadsdel sannolikt bebyggd, till största delen med trähus. Vid arkeologiska utgrävningar i kvarteret har man funnit tjocka medeltida kulturlager. Grundmurar efter ett sannolikt stenhus har hittats i kvarterets sydvästra hörn. Inbyggd i muren finns även en brunn. År 1697 beskrivs området som obebyggd mark, varför stenhuset redan då bör ha legat i ruin. Åtminstone sedan detta år har marken främst använts som åker. I husklassifikationen från 1785 nämns sammanlagt tre stycken trähus, två av dem i kvarterts sydöstra hörn och ett vid S:t Nikolaigatan i väster.
En karta från 1748 visar att nuvarande Flora tillsammans med det i öst angränsande kvarteret Pomona utgjorde då en enda frijordsfastighet, dock med en väg markerad som en delning av marken. På 1807 års karta syns ingenting av denna väg. En plan över Visby stad från 1852 betecknar marken enbart som Tranhusåkern, men med syd- och nordvästra hörnen avgränsade som tomtmark. På kartan från 1856-60 syns den gamla roteindelningen. Här finns tomt 72 och 73, belägna i kvarterets sydvästra hörn längs Wismargränd. Tomterna 70 och 71 sträcker sig som en smal tomtremsa längs S:t Nicolaigatan och utgör kvarterets hela västra sida. I övrigt är tomt 117 fortfarande densamma som Flora och Pomona sammanslaget och betecknas som åkermark bland stadens andra åkrar.
Den engelske trädgårdsmästaren John May, anställd 1858 på Botaniska trädgården, bodde på den stora tomten vilken han arrenderade 1874-1892 Sonen Charles William drev rosodling och handelsträdgård på fastigheten fram till 1920-talets slut. I praktiken bestod då kvarteret endast av den nuvarande Flora 3 i kvarterets södra del och den större tomten 117a (117 ¾), vilken omgärdade den mindre fastigheten på tre sidor. De för handelsträdgården karaktäristiska byggnaderna försvann troligen när kvarteret avstyckades och bebyggdes.
Stadskartan från 1883 visar en avgränsning dragen mellan nuvarande Flora och Pomona. Denna gräns stämmer dock inte riktigt överens med den senare Svartbrödragatans sträckning. Det är oklart huruvida gränsen verkligen är en tomtgräns, då det av kartan inte framgår någon rotebeteckning för den västra delen. Det skulle kunna röra sig om en markerad avgränsning i form av till exempel ett plank mellan bebyggelsen i öst och åkermarken. På fotografier från 1895 syns ett högt plank i samma sträckning som nuvarande Svartbrödragatan och på marken väster om detta är handelsträdgården belägen. Enligt 1912 års karta är det en uttalad tomtgräns som stämmer överens med dagens gatusträckning.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten är kvarterets största tomt och ligger i dess sydvästra hörn, i korsningen av S:t Nicolaigatan och Wismargränd. Tomten omger den mindre fastigheten Flora 3 på tre sidor och sträcker sig över två tredjedelar av kvarteret längs Wismargränd. En medeltida brunn i tomtens sydvästhörn grävdes ut med flera fynd, 1967. Fastighetens nuvarande sträckning fastställdes 1930, då en del av tomt III:71 och hela III:72 införlivades. Dessa tomter hade enligt husklassifikationen 1785 var sitt trähus med brädtak.
Fastigheten rymmer idag bostadshuset till tidigare tomt III:117a (117 ¾), vilket motsvarade hela nuvarande kvarteret utom Flora 3. Den engelske trädgårdsmästaren John May, anställd på Botaniska trädgården, bodde på tomten, vilken han arrenderade 1874-1892. Sonen Charles William drev rosodling och handelsträdgård på fastigheten till 1920-talets slut. 1891 byggdes ett stall/redskapsbod i två våningar på Flora 8 och runt samma tid ett öppet skjul, samt en 17,5 m lång byggnad i vinkel till befintligt växthus, med kanaler, eldstad och skorsten på Flora 7:s mark. Dessa byggnader försvann troligen när kvarteret avstyckades och bebyggdes under 1930-talets början. 1894 byggdes det gamla huset till dubbelt så långt åt öster, samt ett brygghus. Brygghuset syns på en karta från 1912, men är numera rivet.
Tomten avgränsas med stående träplank i nordväst mot S:t Nikolaigatan samt mot Flora 3. Hela hörnet S:t Nikolaigatan/Wismargränd och fram till Flora 3 har ett glest staket med smala spetsiga spjälor. Staketet är lika högt som planket. Trädgården är lummig med små gräsytor mellan växtgrupperingarna.
Denna fastighet har stora kultur-, arkitektur-, och personhistoriska värden samt ett mycket stort miljöskapande värde. Dessutom har fastigheten ett kontinuitets- och symbolvärde för hela kvarteret genom familjen May och handelsträdgården.