Fastighet: S:t Olof 8
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret S:t Olof är placerat i stadens nordvästra del och innesluter förutom bostadsfastigheter även DBW:s botaniska trädgård. Kvarteret angränsar i öster till Tranhusgatan, i söder till Specksrum, Vattugränd och S:t Olofs gränd samt i väster till Studentallén. I norr angränsar kvarteret till Paviljongsplan och kvarteret Kräklan. Gränden Säcken skär genom kvarteret S:t Olofs sydöstra hörn, men är på mitten utlagd till tomtmark, och utgör där fastigheterna S:t Olof 21 och 22.
Under medeltiden låg kvarteret S:t Olof norr om stadskärnan. Kvarteret och botaniska trädgården har undersökts arkeologiskt och man har bland annat kunnat påvisa enklare bostadskvarter, mestadels bebyggda med trähus, men även något stenhus. I kvarterets södra del är ruinen efter S:t Olofs kyrka från 1200-talet belägen. Delar av kvarteret var under medeltiden S:t Olofs kyrkogård. Medeltida murverk kvarstår i flera fall i kvarteret och dess närmaste omgivningar, bland annat en välbevarad välvd källare på Tranhusgatan 23 (S:t Olof 28), där det trankokeri som givit Tranhusgatan sitt namn fanns.
Kvarterets södra del tillhör Fiskareroten eller den så kallade Gajlroten. Namnet anspelar på den i området talrika fiskarebefolkningen (gajlar = gälar eller fiskrens i allmänhet). Denna, den södra delen av kvarteret, var tomtindelad och delvis bebyggd vid 1700-talets slut. Omgivningarna kring Tranhusgatan började planeras på 1700-talet och den södra delen benämndes vid 1700-talets mitt "Kögebugtsgatan" efter Nils Cöge. Han bodde vid nuvarande Tranhusgatan 3 (S:t Olof 30). Tranhusgatan existerade som enkel landsväg eller åkerväg fram till "Tranhuset". Övriga delar av omgivningarna bestod av Fru Falkengrens och Hospitalets åkrar. Under 1700-talets andra hälft var det framförallt östra delen av Tranhusgatan som bebyggdes, då med enklare trähusbebyggelse som beboddes av medelklass och hantverkare. På västra sidan av gatan uppkom med tiden trädgårdstomter, vars ägare ofta bodde på andra, mer tätbebyggda platser i staden. Först omkring 1850 benämndes Tranhusgatan med sitt nuvarande namn, men kallades även Clemensgatan. Den slutliga gatuplaneringen skedde år 1864 och schaktmassorna från denna tippades vid Murfallet vid sjömuren. År 1855 anlades DBW:s botaniska trädgård. Från den tiden utvecklades Tranhusgatan till en förnäm gata med det framväxande borgerskapets stora villor och trädgårdar, i synnerhet på gatans västra sida.
Kvarterets bebyggelse är blandad med övervägande delen enklare trähus, ofta reveterade. I söder finns ett par bostadshus från början av 1900-talet och i nordost det omnämnda medeltida "Tranhuset", vars övre del är en högreståndsvilla från mitten av 1800-talet. Den blandade bebyggelsen är representativ för stadens och stadsdelens utveckling.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten S:t Olof 8 är belägen i kvarterets östra del. Den är trekantig och ligger med östra sidan mot Tranhusgatan. Mot norr gränsar fastigheten till botaniska trädgården och mot sydväst till S:t Olof 9. Bebyggelsen utgörs av ett bostadshus som är placerat längs gatan.
Området som idag utgör fastigheten S:t Olof 8 är på kartorna från 1600-talet obebyggd åkermark och återfinns på Johan Finemans karta från 1748-50 som "Fru Falckengrens åker". I slutet av 1700-talet tog kvarteret form och tomter etableras. I husklassifikationen från 1785 hade fastigheten samma utsträckning som idag och benämndes Norderroten III:10. Vid 1800-talets slut eller 1900-talets början slogs tomten samman med bredvidliggande Norderroten III:9 (nuvarande S:t Olof 9), men beteckningen ändrades inte, utan fastigheten benämndes istället Norderroten III:9 och 10. Den ursprungliga fastighetsindelningen är nu återställd, men tomten samutnyttjas med S:t Olof 9 utan markerad gräns mellan fastigheterna.
På 1760-talet började Hospitalsåkern, som omgärdade fru Falckengrens åker, bebyggas. Det blev en kraftig bebyggelseexpansion i området under följande decennier. Det var sannolikt under den här perioden som huvudbyggnaden på S:t Olof 8 uppfördes. Det trähus som nämns i husklassifikationen 1785 är det som idag utgör fastighetens enda byggnad.
Fastigheten hör till stadsdelens enklare och bildar den nordostligaste utlöparen till de enklare fiskare- och hantverkarekvarteren i fiskarroten. Omgärdad på ett traditionellt sätt av plank bildar fastigheten, i samverkan med bebyggelsen på grannfastigheten, en äldre bostadsmiljö med ett visst autenticitetsvärde. Även av egen kraft skildrar S:t Olof 8 en, med vissa moderniseringar, autentisk enklare bebyggelsemiljö, vilket förstärker det kulturhistoriska värdet.