Exteriör stilepok |
Medeltid |
Våningar |
Två våningar med delvis inredd vind |
Plantyp |
|
Stomme |
Kalksten |
Grund / Sockel |
|
Fasadmaterial |
Tunn puts i umbragrå ton. Medeltida kalklager finns bevarade på husets alla fasader |
Övriga fasaddetaljer |
Fasaden visar byggnadens hörnkedjor och ett drygt tiotal i huvudsak igensatta medeltida öppningar. |
Fönster |
Merparten av fönstren har 1700-tals snickerier med mitt- och tvärpost samt smårutade bågar med orginalbeslag. Några blyspröjsade fönster från 1700-talets förra hälft har bevarats. Snickerierna är målade i guldockra. |
Fönsteromfattning |
|
Dörrar |
Entrédörren från 1700-talets mitt har avancerade träsniderier i rokokostil. |
Dörromfattning |
|
Takform |
Sadeltak, valmat |
Taktäckmaterial |
Enkupigt lertegel |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
|
Takutbyggnad |
I de tre takfallen finns väl utformade takkupor av äldre, varierande typ |
Skorsten |
En murad skorsten |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är en kalkstensbyggnad, som är uppförd i två etapper under 1200-talet. Byggnaden har två våningar, källare under en del av huset och inredd vind under ett halvvalmat sadeltak. Taket är täckt med enkupigt lertegel. I de tre takfallen finns väl utformade takkupor av äldre och varierande typ. Fasaden är försedd med en tunn kalkputs, med bevarade medeltida kalkputslager under.
Den ursprungliga byggnaden var troligen ett packhus, som uppfördes omkring 1230. Sannolikt redan innan 1200-talets slut tillbyggdes huset till dubbel storlek. Efter medeltiden slogs husen samman och inreddes för bostadsändamål. Den nya funktion såsom bostad ingående i en stadsgård innebar sannolikt att huset också fick en förändrad våningsindelning och ett exteriört nytt utseende med helt förändrat takfall samt nya fönster- och dörröppningar. År 1708-10 moderniserades byggnaden och fick sin nuvarande volym, planlösning och övrig utformning. Vid denna tidpunkt erhöll husen det gemensamma halvvalmade taket, det enda i sitt slag i Visby. Samtidigt placerades huvudentrén på den södra fasaden ut mot S:t Lars gränd. Tillskott efter denna tid är numera i stort sett avlägsnade. 1946 genomgick byggnaden en exteriör restaurering.
Interiören är välbevarad och välrestaurerad. Den präglas av rokoko med målade väggfält och flera eldstäder och kakelugnar från 1700-talet samt en järnvindugn från 1600-talet. Det finns även fragment av en högmedeltida pottkakelugn.
Huset med sin ålderdomliga karaktär med bevarat medeltida murverk från 1200-talet i hela sin höjd är en exponent för ett karolinskt borgarhus i sten och betingar ett betydande arkitektoniskt, kulturhistoriskt och miljöskapande värde. |