| Exteriör stilepok |
Traditionell |
| Våningar |
Tre våningar |
| Plantyp |
Fri planlösning |
| Stomme |
Resvirke (?), Regelverk (?) |
| Grund / Sockel |
Sockel: Grå, putsad sockelmarkering |
| Fasadmaterial |
Gråbeige cementputs |
| Övriga fasaddetaljer |
Balkong med smidesgaller på den västra fasaden i vinkel mot byggnad 2 (se Berget 18:2).Snickerier i dörrar och fönster är bruna. |
| Fönster |
I trapphuset, 2 äldre fönster med 1 båge, den ena med ett överstycke. Båda har beslag. Mot väster, utåtgående nya fönster med 2 bågar och 2 rutor i varje båge. Fönstren i balkongen har en båge med 4 rutor. |
| Fönsteromfattning |
Endast indragna i fasaden. |
| Dörrar |
Modern trädörr, 1950- tal, i trapphuset. Balkongdörr modern trädörr med glasad överdel. |
| Dörromfattning |
Endast indragna i fasaden. |
| Takform |
Pulpettak |
| Taktäckmaterial |
Plåt |
| Takplåttyp |
Röd plåt |
| Takplåtstyp 2016 |
Ser ej vid okulärbesiktning. |
| Takutbyggnad |
|
| Skorsten |
Två skorstenar |
| Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden uppfördes ursprungligen som stall med foderrum, torkrum, vedbod och en liten bostad för tjänstefolk, 1909. Under 1920-talet genomfördes en stor ombyggnad, som innebar att byggnaden fick sin nuvarande funktion som flerbostadshus. 1922 uppfördes byggnad 2, som tillbyggnad till flerbostadshuset. Byggnaden har en trästomme i tre våningar och står under ett plåttäckt pulpettak. I dess södra del finns ett runt trapphus i tre våningar under ett plåttäckt tak. Byggnadens fasad är enhetligt utformad, likt gårdens övriga bebyggelse. Trapphuset har en dörr från 1950-talet med stående träpanel och en glasruta i den övre delen.
Från trapphusets översta våningsplan finns en dörr som leder ut till lusthusbyggnaden uppe på klinten. I vinkeln mellan byggnad 2 och 3, i det andra våningsplanet, finns en balkong med smidesräcke. Byggnaden har spröjsade tvåluftsfönster, men i trapphuset finns två äldre enluftsfönster. Samtliga snickerier är brunmålade.
Byggnaden har en stram fasad och är väl anpassad till övriga byggnader på fastigheten. Den utgör en arkitektoniskt värdefull del och betingar, ett såväl byggnadshistoriskt värde som ett miljöskapande värde för fastighet och kvarter. |