Exteriör stilepok |
Medeltid, Taditionell |
Våningar |
Tre våningar med inredd vind |
Plantyp |
Medeltida plan |
Stomme |
Kalksten, Medeltida murverk, Silikattegel |
Grund / Sockel |
Putsad, mot V sockelmarkering: suterrängvåningen beige. |
Fasadmaterial |
Puts, kvastad kc. |
Övriga fasaddetaljer |
släta gavlar; Mot V väggmonterad gårdsbelysning (1989). |
Fönster |
Något varierande ålder, dock alla från 1900-talets andra hälft. I bv mot O nya 1989. Genomgående kopplade, utåtgående tvåluftsfönster, 3 rutor höga. Mot V i vindsplanet ett treluftsfönster samt i gavelspetsen ett stående, rektangulärt vindsfönster med 6 rutor och ett triangelformat fönster i en båge. I bv (Mellangatans nivå) ett kvadratiskt fönster, 2 rutors höjd. Mot O, mellan bv och våningen 1 tr ett mindre fönster i en båge placerat i medeltida ljusschakt med delvis bevarad huggen kalkstensomfattning (överputsad). Bågen en återanvänd 1700-tals båge med blyinfattade rutor, blåst glas, näbbeslag och utvändigt stormjärn. Mot O även vindsfönster i stående format, 6 rutor i en båge. |
Fönsteromfattning |
saknas |
Dörrar |
Ingångar via byggnad 1. I sydfasaden (nu innervägg) har dock konstaterats flera medeltida öppningar (dokumentationerna 1987 respektive 1989. I suterrängplanet mot V källardörr, snickerier från 1989, med glasad överdel samt äldre (1930-tal?) sidoljusfönster på ömse sidor, 4 rutor höga. |
Dörromfattning |
saknas |
Takform |
Sadeltak |
Taktäckmaterial |
Lertegel |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
|
Takutbyggnad |
Äldre takfönster mot Söder |
Skorsten |
En plåtklädd ventilationsskorsten |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden består med största sannolikhet av två sammanbyggda medeltida kalkstenshus som möjligen är uppförda samtidigt efter 1200-talets mitt. Troligen har byggnaderna ursprungligen använts som packhus. Den nuvarande byggnaden har tre våningar med källare och inredd vind under ett lertegeltäckt sadeltak. I det södra takfallet finns ett äldre takfönster. Fasaden är kvastad och fönstren är i huvudsak spröjsade tvåluftsfönster. Byggnaden har entré via fastighetens byggnad 1, dock har flera medeltida numera igensatta dörröppningar konstaterats. Mot väster finns en huggen stenomfattning till två välvda portar samt en år 1989 återupptagen ljusglugg i nordöstra hörnet.
Det är oklart när byggnaderna sammanlänkades och när dess funktion ändrades för att nyttjas för bostadsändamål. Vid tidpunkten för Schilders karta år 1697 stod byggnaden öde och var möjligen sammanbyggd med ett gatuvalv söderöver. Under 1700-talet blev byggnaden en borgarbostad, vilket övervåningens takmålning vittnar om. Huset beskrivs i tre brandförsäkringar under 1800-talet och tjänade som bostad fram till dess att Gotlands Allehanda köpte huset och etablerade sig där vid slutet av 1800-talet. 1914 byggdes huset på med silikattegel för att bli omkring en meter högre, så att vindsvåningen kunde inredas. Byggnaden användes fram till 1987 som del av tidningslokal med kontor och tryckeri med mera. Huset har exteriört inte förändrats i nämnvärd utsträckning sedan påbyggnaden omkring år 1915. Interiört är källaren välbevarad med ett delvis rekonstruerat golv av kalkstensflis samt medeltida bjälklag. Dessutom finns det i källaren en igenfylld brunn. I bottenplanet är den östra medeltidsbyggnaden täckt av 2 kryssvalv och här har påträffats spår av 1500- och/eller 1600-talsmåleri, bland annat i form av en fragmentarisk kalvariegrupp samt blomrankor i det medeltida ljusschaktet i rummets nordöstra hörn. I våningen en trappa upp finns ett välbevarat brädtak från 1700-talet med målningar på blå botten, föreställande molnformationer. I samma våningsplan finns även ett väggskåp från 1700-talet samt en väggnisch motsvarande en igensatt medeltida glugg. Huset är inrett med (delar av) tre bostadsrättslägenheter från ombyggnaden 1989. Interiören präglas av ombyggnaden med nya ytskikt, installationer och kompletterande mellanväggar.
Huset är med sina medeltida delar i källare och två hela våningsplan samt med sin moderniserade fasad från 1700- och 1800-talet ett omisskännligt inslag i innerstadens stadskärna. Därmed har byggnaden ett betydande kulturhistoriskt samt miljö- och rumsskapande värde. |