Exteriör stilepok |
Traditionell, 1700-tal |
Våningar |
Två våningar med ursprungligt inredd vind |
Plantyp |
Fri planlösning |
Stomme |
Kalksten, Medeltida murverk |
Grund / Sockel |
Mot gatorna sockelbeklädnad av huggen kalksten och pampig, tresidig huvudtrappa i huggen kalksten. Mot gården slätputsad (cementputs) sockel. |
Fasadmaterial |
PUTS, slät, kc. |
Övriga fasaddetaljer |
På huvudfasaden (en av stadens äldsta) balkonger, sannolikt tillkommen omkring 1850, på konsoler och med sirat räcke i gjutjärn, mycket karakteristisk i gatubilden. På räcket emaljerad sköld till tyska vicekonsulatet. Till huvudtrappan finns väggmonterad handledare i järnsmide. Kraftiga gesimser på långsidorna samt släta gavlar. I sockeln dragluckor av järn. |
Fönster |
utbytta 1968 mot väl utförda och måttanpassade insticksfönster: utåtgående, kopplade tvåluftsfönster, 3 rutor höga. I paradvåningen 1 tr högre fönster. På gavlarna några mindre fönster i kvadratiskt format. |
Fönsteromfattning |
saknas |
Dörrar |
Mot V tvåbladig rokokopardörr, troligen från 1700-talets slut. Inåtgående dörrblad med med bukiga, nedre fyllningar, i övrigt odekorerade. Övre spegeln högsmal med svängd överdel och ovala fönster. |
Dörromfattning |
Saknas, dock finns rikt utsirat överstycke i ek |
Takform |
Sadeltak |
Taktäckmaterial |
Lertegel |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
|
Takutbyggnad |
Mot V 5 plåtklädda takkupor från ca 1914, den mittre dock utformad 1968. Tre av kuporna har fönster i tre lufter. Mot O likaledes 5 plåtklädda takkupor, varav en (i N) med balkongdörr till piskbalkong. Trapphus i NO hörnet. |
Skorsten |
Två plåtklädda skorstenar |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är ett bostadshus i kalksten som troligen uppfördes i sin nuvarande volym under 1790-talet efter en kraftig om- och tillbyggnad av ett 1720-talshus. Äldre delar ingår i byggnaden, dels medeltida och dels äldre 1700-talsdelar. I källaren finns murverk bevarat efter två medeltida stenhus, ursprungligen med en gränd emellan. Byggnaden har två våningar, källare samt två vindar, varav den nedre inredd. Taket utgörs av ett lertegeltäckt sadeltak. I båda takfallen finns flera takkupor, varav en på den östra sidan med balkongdörr till en piskbalkong. Byggnadens fasad är slätputsad och försedd med kraftigt profilerad gesims under takfoten. Fönstersättningen är symmetrisk och utgörs i huvudsak av spröjsade tvåluftsfönster, där fönstren i det övre planet är något högre än de i det nedre. Huvudentrén är placerad på den västra sidan, försedd med en tvåbladig rokokodörr som nås från en kalkstenstrappa. Ovanför entrén finns en balkong, tillkommen omkring 1850, på konsoler och med sirat räcke i gjutjärn. På räcket finns en emaljerad sköld till tyska vicekonsulatet. På den norra delen av fasaden mot gårdssidan uppfördes 1914 ett trapphus, som avviker från byggnadskroppens i övrigt klara volym.
Omkring 1850 utfördes betydande ombyggnader och reparationer av byggnaden. Bottenvåningens fönster höjdes och en terrassering mot Strandgatan togs bort. Byggnaden var vid den här tiden en storbyggd enfamiljsbostad med brygghus och flertalet andra funktioner dels i källaren, men framför allt i omgivande byggnader, vilka idag hör till andra fastigheter. År 1914 genomfördes nästa genomgripande ombyggnad, signerad stadsingenjören Serboni, som lät inreda vinden till bostad åt sig själv. Takkupor och en frontespis mot väster tillkom, vidare trapphuset mot nordost. Invändigt moderniserades huset med bland annat delvis förändrad planlösning, moderna installationer som badrum. Ombyggnaden och framför allt de exteriöra förändringarna vållade debatt till och med i rikspressen (SvD). År 1968 gjordes Ytterligare en ombyggnad och modernisering, då bland annat den västra frontespisen ersattes med en takkupa liknande de intilliggande.
Byggnaden bevarar trots genomförda förändringar en omisskännlig 1700-talskaraktär i volym och huvudsaklig exteriör utformning vilket ger den både byggnadshistoriskt och kulturhistoriskt värde. Dessutom är byggnaden en karaktärsbyggnad för Strandgatan, och betydelsefull som fondmotiv från såväl söder som norr och har därmed ett betydande miljö- och rumskapande värde. |