Exteriör stilepok |
Traditionell |
Våningar |
En våning med inredd vind |
Plantyp |
Förändrad parstuga |
Stomme |
Skiftesverk, Bulhus |
Grund / Sockel |
Sockel: Tjärad cement, Yttertrappa: Kalksten med ledstänger av smidesjärn längs fasaden |
Fasadmaterial |
Tjärade bulbrädor. Utbyggnad tjärad TRÄPANEL med locklist. |
Övriga fasaddetaljer |
Utskjutande riändar. |
Fönster |
Mot V och S utåtgående tvåluftsfönster spröjsade till två rutor per båge. Mot Ö utåtgående ospröjsat treluftsfönster och utåtgående enluftsfönster av vippmodell. Grönmålade fönstersnickerier. |
Fönsteromfattning |
Grönmålade brädor |
Dörrar |
Mot V pardörr med spegelfyllningar. Mot Ö dörr av stående smal panel med glasruta i övre delen. Grönmålade dörrsnickerier. |
Dörromfattning |
Grönmålade brädor |
Takform |
Sadeltak |
Taktäckmaterial |
Lertegel, Plåt |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
På Ö takfall: Skivtäckt, röd, troligen enkelfalsad. Plåttak möjligen tillkommit i samband med tillbyggnad. Utbyggnad: Bandtäckt, röd, dubbelfalsad, lagt ca 2010. |
Takutbyggnad |
TAKFÖNSTER mot V |
Skorsten |
En murad skorsten |
Byggnadsbeskrivning |
Bostadshusets äldsta del uppfördes på 1780-talet som parstuga i skiftesverksteknik. Byggnaden har en våning med inredd vind under ett sadeltak. Taket är tegeltäckt mot gatan och plåttäckt mot gården. I väster bryts taket upp av två takfönster. Bulfälten med utskjutande riändar är klädda med äldre stående svarttjärad panel och snickerierna är målade i en ljust grågrön kulör. Byggnaden är i huvudsak försedd med spröjsade tvåluftsfönster, men har även en- och treluftsfönster. Yttertrappan mot gatan är av kalkstensblock och entrén utgörs av en grönmålad pardörr med speglar. Mot gården finns en grönmålad dörr med stående panel och glasruta i övre delen.
På 1800-talet genomfördes en tillbyggnad av huset in mot gården. Vid en modernisering på 1940- och 50-talet försvann större delen av den äldre interiören. I den äldre delen av byggnaden finns synliga men inklädda takbjälkar kvar samt liggande bulbrädor längs väggfältens nedre kant. Bulbrädorna är övermålade med brun respektive vit oljefärg. I övrigt är 1940-tals inredningen dominerande.
Byggnadens kulturhistoriska värde ligger främst i dess välbevarade exteriör och att den representerar områdets fattigbebyggelse från 1700-talets slut. Det exteriört välbevarade skiftesverkshuset smälter väl in i den omkringliggande bebyggelsen. Byggnaden har ett stort miljöskapande värde för kvarterets arkitektoniska helhet och den sammanhållna och värdefulla miljön på Klinten. |