Exteriör stilepok |
Traditionell |
Våningar |
En våning med inredd vind |
Plantyp |
Förändrad parstuga |
Stomme |
Skiftesverk, Bulhus, Silikattegel |
Grund / Sockel |
Mot Ö HUGGEN STEN. Gråmålad CEMENTSOCKEL mot S och V. Cementgjuten YTTERTRAPPA mot V. |
Fasadmaterial |
Vit spritPUTS |
Övriga fasaddetaljer |
Utskjutande riändar. |
Fönster |
Utåtgående ospröjsade tvåluftsbågar med brunmålade fönstersnickerier. |
Fönsteromfattning |
Slät vit puts och mot Ö brunmålade fönsterluckor |
Dörrar |
Ytterdörrar av stående smal panel med kvadratisk glasruta i övre delen, mot Ö och V. |
Dörromfattning |
Slät vit puts |
Takform |
Sadeltak |
Taktäckmaterial |
Lertegel, Plåt |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
Västra takfallet på ursprungliga huset är plåttäckt. Bandtäckt, röd, falsad. Ser ej vid okulärbesiktning. |
Takutbyggnad |
Saknas |
Skorsten |
En murad skorsten |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är ett bostadshus i en våning med inredd vind. Det uppfördes som enkelstuga under 1780-talet. Huset har i huvudsak en stomme i skiftesverk, medan den senare utbyggnaden är uppförd i silikattegel. Fasaden är reveterad och spritputsad samt avfärgad vit. Riändarna är synliga på gavlarna men är i liv med fasaden och är dessutom vitmålade. Sadeltaket är i huvudsak tegeltäckt, med undantag av det västra takfallet på den äldre delen av huset, som har plåttäckning. Byggnaden är försedd med brunmålade tvåluftsfönster mot gatan försedda med fönsterluckor. Ytterdörrarna mot öster och väster har smal stående panel med kvadratiska glasrutor i de övre delarna. Ut mot gatan finns en cementgjuten yttertrappa. Huset byggdes ut mot gården under 1800-talet, utbyggnaden har ett lertegeltäckt sadeltak och är väl anpassat till det ursprungliga huset. Under 1950-talet genomfördes en omfattande ombyggnad. Det förlorade då sin ålderdomliga karaktär, bland annat ersattes all äldre interiör av då modern inredning. Takbjälkarna är dock synliga i den äldre delen men i övrigt är det 1950-talsinredning.
Byggnaden har genom sin skiftesverksstomme från 1780-talet ett kulturhistoriskt värde. Dessutom utgör den genom 1800- och 1900-talets tillbyggnader och moderniseringar en god representant för den småskaliga bebyggelsens utvecklingsmönster på Klinten. Till viss del kan även inredningen från 1950-talet bidra till byggnadens kulturhistoriska värde. |