Exteriör stilepok |
|
Våningar |
En våning |
Plantyp |
Förändrad parstuga |
Stomme |
Skiftesverk, Bulhus, Lättbetong |
Grund / Sockel |
Grund: Kalksten, Sockel: Grå, slätputsad |
Fasadmaterial |
Puts, spritputs, gul |
Övriga fasaddetaljer |
|
Fönster |
Sex-rutiga utåtgående fönster från 1940-50-talet. Ett äldre mindre rombiskt isatt fönster i gavel mot öst. |
Fönsteromfattning |
Slätputsade vita omfattningar. |
Dörrar |
Dörr med smal stående panel åt väst. (Dörr mot Övre Finngränd igensatt.) |
Dörromfattning |
Slätputsad vit omfattning. |
Takform |
Brutet tak |
Taktäckmaterial |
Tvåkupigt lertegel, Plåt |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
Ser ej vid okulärbesiktning. |
Takutbyggnad |
Moderna takkupor åt väst och öst. Modernt takfönster åt gatan. |
Skorsten |
En plåtklädd skorsten |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är ett bostadshus som uppfördes som en parstuga i skiftesverksteknik vid tiden kring 1780. Den nuvarande exteriöra utformningen härrör från 1800-talet. Byggnaden har en våning med ett souterrainplan mot väster samt med inredd vind under ett lertegeltäckt mansardtak. I det södra takfallet finns ett takfönster. Fasaden är reveterad och spritputsad samt avfärgad gul. Fönstren har symmetrisk sättning och utgörs av tvåluftsfönster spröjsade till sex rutor samt omges av vita slätputsade omfattningar.
Redan före 1883 byggdes huset till norrut med en huskropp, som senare genomgått etappvisa förändringar under 1900-talet. Tillbyggnaden fick sin nuvarande utformning 1984, då taket höjdes och försågs med ett lertegeltäckt mansardtak med en plåtklädd takkupa i vardera takfallet. Tillbyggnaden har en våning, souterrainplan och inredd vind likt den ursprungliga delen. Byggnadens huvudentré är placerad på tillbyggnadens östra fasad och är försedd med en dörr med glasruta i den övre delen. Ytterligare en ingång finns på den västra fasaden från souterrainplanet. Tillbyggnadens exteriör är utformad likt den ursprungliga delen.
Byggnadens entré var ursprungligen placerad centralt på långsidan mot gatan, men denna ingång sattes igen och ersattes med ett fönster då huset renoverades 1946. Renoveringen medförde även att byggnadens ursprungliga planlösning förändrades och interiören byttes ut. Inga äldre inredningsdetaljer kvarstår.
Byggnaden har en stomme från slutet av 1700-talet samt volym, proportioner och exteriör utformning som speglar arkitekturidealet under 1800-talets andra hälft. Därmed har byggnaden både ett byggnadshistoriskt och kulturhistoriskt värde. Placeringen intill klintkanten ger byggnaden ett miljö- och rumskapande värde för kvarter och stadsdel. |