Exteriör stilepok |
Medeltid |
Våningar |
Två våningar, tre våningar |
Plantyp |
|
Stomme |
Kalksten |
Grund / Sockel |
Grund: Kalksten |
Fasadmaterial |
Grå slätpust, Huggen sten |
Övriga fasaddetaljer |
I fasaden syns spår efter tidigare fönster- samt dörröppningar exempelvis i den översta våningen mot norr där ett tidigare fönster igensatts. Den östra fasadens bottenvåning har en utåtgående bräddörr för soprum. Svalgång på den västra gavelns översta våning samt den norra mellanvåningen. |
Fönster |
Dels tolv-rutiga fönster med två utåtgående bågar dels små gluggar med eller utan fönsterglas. |
Fönsteromfattning |
Gluggarna har kalkstensomfattningar. |
Dörrar |
Åt söder: I bottenvåningen en rundbågig bräddörr med stående panel. Åt öst: Bräddörr på mellanvåningen med liggande profilerad panel. Åt norr: På mellanvåningen vid svalgången en rundbågig utåtgående bräddörr med liggande profilerad panel. Innanför bräddörren finns en inåtgående spröjsad glasdörr. Åt väst: I bottenvåningen en rundbågig bräddörr med stående panel. |
Dörromfattning |
De rundbågiga dörrarna har släthuggna kalkstensomfattningar. Den södra dörren är djupt indragen från fasadlivet. |
Takform |
Sadeltak |
Taktäckmaterial |
Enkupigt lertegel |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
|
Takutbyggnad |
|
Skorsten |
En skorsten |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden utgörs av två sammanbyggda stenhus från medeltiden, troligen uppförda under 1200-talet. De två byggnaderna förenades till en byggnad vid början av 1700-talet. Den östra delen utgörs av ett tornhus med en tunnvälvd källare i markplan samt med två våningsplan med bostäder ovan källardelen. Den västra delen har två kryssvalv bevarade i markplanet och därutöver ett inrett vindsplan. Fasaden är till största delen slätputsad, dock är tornhusets södra och östra fasad oputsad. De båda byggnaderna står under lertegeltäckt sadeltak. I det södra takfallet på den lägre byggnaden finns två små takfönster. Byggnadens fönster består i huvudsak av småspröjsade tvåluftsfönster glest utplacerade i fasaden. Den lägre byggnaden har på den västra sidan ut mot Ryska gränd en rundbågig dörr med stående panel. Ovanför denna finns en hissbom med svalgång och en bräddörr. Tornhuset har en rundbågig dörr placerad djupt indragen från fasadlivet på den södra sidan. Åt öster leder en trätrappa upp till mellanvåningens entrén. Ytterligare en svalgång finns på tornhusets norra sida, försedd med en rundbågig bräddörr med spröjsad glasdörr innanför. Samtliga rundbågiga dörrar har en dörromfattning bestående av släthuggen kalksten. I byggnadens fasad finns spår efter tidigare fönster- och dörröppningar.
Byggnaden har sannolikt förändrats många gånger under århundradena. Den ombyggnad och renovering som till största del kommit att prägla byggnaden genomfördes vid mitten av 1900-talet, då flera fönsteröppningar igensattes och den invändiga planlösningen ändrades och försågs med nya ytmaterial. Syftet var att exteriört ge byggnaden ett mera ursprungligt utseende. Idag rymmer de övre planen i byggnaden bostäder, medan markplanet i den låga byggnaden inrymmer ett kunskapscenter för byggnadsvård med en permanent byggnadsutställning.
Byggnaden har i och med sitt medeltida ursprung med väsentliga delar bevarade från 1200-talet ett betydande byggnadshistoriskt och kulturhistoriskt värde. Den utgör ett omistligt inslag i miljön kring S:ta Maria domkyrka och har ett stort miljö- och rumsskapande värde. |