Exteriör stilepok |
Jugend |
Våningar |
Två våningar med vind |
Plantyp |
Hyreshusplan |
Stomme |
Tegel |
Grund / Sockel |
Grund: Betong, Sockel: Grå, rusticerad och spritputs |
Fasadmaterial |
Rosa spritputs |
Övriga fasaddetaljer |
Profilerad, vitputsad gördelgesims. Avrundat hörn i SV. 2 balkonger i enkel vitmålad smidesjärn, i originalutformning i V. Kanterna på volutgavlarna dekorerade med vit slätputs. |
Fönster |
Inåtgående, höga insticksfönster med 4 rutor och mittpost, spröjsad överdel. Källarvåningens fönster låga, helt spröjsade i original, förutom det utbytta, enkla källarfönstret i SV hörnet. Gröna snickerier. |
Fönsteromfattning |
Vit slätputs |
Dörrar |
Modern, glasad (1980-t), vit entrédörr med gammalt överljusfönster. |
Dörromfattning |
Vit slätputs. |
Takform |
Sadeltak, valmat, Torntak |
Taktäckmaterial |
Röd eternit |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
Bandtäckt, svart, troligen dubbelfalsad. |
Takutbyggnad |
TAKFÖNSTER 4 st, 2 takkupor. |
Skorsten |
Två skorstenar av silikattegel, Två svarta plåtklädda varav en med profilerat krön |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden uppfördes år 1909 som flerbostadshus, och inrymmer idag även kontorslokaler.
Byggnaden är ett relativt välbevarat och, med vissa undantag, enkelt stilrent jugendhus med flera ursprungliga exteriördelar, som exempelvis det mycket tidiga eternittaket. Färgsättningen är dock modern. Den materialmedvetenhet som rådde vid sekelskiftet 1900 tydliggörs i fasaden, och rumsindelningen är åskådliggjord i fönstrens utformning och grupperingar. Byggnaden har en tegelstomme och är uppförd i två våningar samt en souterrainvåning, och inredd vind. Byggnaden har en smal u-form, och det eternittäckta taket har en varierad utformning, till följd av byggnadens variation i fasaden, med uppdragna gavlar och ett rundat hörn mot väster. Taket bryts upp av två mindre takkupor och flera takfönster. Fasaden är putsad och avfärgad i en ljust rosa kulör. Längs takfoten löper en vitputsad, profilerad gesims, och även gavelsprången är utsmyckade med vitputsade detaljer. Den höga sockeln är rusticerad och gråputsad, och mellan första och andra våningsplanen löper en vitputsad, profilerad gördelgesims. Fönstren är i huvudsak höga, med korsformade poster, där den övre delen i varje karm har spröjsade bågar. Snickerierna är grönmålade och omfattningarna är vitputsade. På den västra fasaden finns två balkonger i originalutförande, med räcken av vitmålat, enkelt smide. Entrén till byggnaden är placerad längst in på husets gårdssida. Den utgörs av en nyare trädörr i ett modernt spegelutförande, med spröjsat glas i övre delen. Ovanför dörren finns ett överljus, vilket sannolikt är original. Invändigt finns trapphuset kvar i originalutformning, medan planlösningen är förändrad på samtliga våningsplan. De större förändringarna av interiörerna har skett främst under 1970- och 80-talet, och idag torde byggnaden ha en, mer eller mindre, helt moderniserad inredning, vad gäller exempelvis ytskikt och material.
Byggnaden är exteriört stilrent, med undantag för entrédörren och insticksfönstren, och betingar därmed ett visst kulturhistoriskt värde. Vidare har byggnaden ett arkitekturhistoriskt värde i det till stor del bevarade jugendutförandet i exteriören, särkskilt intressant är det ursprungliga eternittaket. Byggnaden är även miljöskapande, då det bidrar väsentligt till kvarterets och områdets arkitektoniska helhet. |