Exteriör stilepok |
Traditionell |
Våningar |
En våning med inredd vind |
Plantyp |
Enkelstuga |
Stomme |
Skiftesverk, Bulhus |
Grund / Sockel |
PUTSAD, kalksten |
Fasadmaterial |
REVETERING, snutputs kalk, järnvitriolgul (1996). |
Övriga fasaddetaljer |
Nedre taksprången är något uppvinklade. |
Fönster |
Utåtgående, kopplade tvåluftsfönster, 3 rutor höga. V gaveln 2 rutor höga. Mot norr, 1 trappa, utan spröjs. |
Fönsteromfattning |
saknas, decimeterdjupa, utv fönstersmygar. |
Dörrar |
moderna villadörrar (2 st) På V gaveln med återanvända "pepparkakegångjärn" av 1700-talstyp. |
Dörromfattning |
saknas |
Takform |
Sadeltak |
Taktäckmaterial |
Lertegel, Plåt |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
Bandtäckt, svart, dubbelfalsad. |
Takutbyggnad |
TAKKUPA, bred mot V, med två fönster och panelklädd. |
Skorsten |
En skorsten av silikattegel |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är ett för stadsdelen typiskt, reveterat skiftesverkshus från 1700-talets mitt, som byggts om och till under 18- och 1900-talen. Eventuellt kvarstår rester i husets stomme av det trähus som fanns på platsen vid 1600-talets slut. Huset är uppfört i en våning med en mindre källare och inredd vind. Sadeltaket är täckt med äldre enkupigt tegel och vinklas uppåt i nederkant på ett ålderdomligt vis, typiskt för äldre tegeltak. Byggnaden står på hög sockel och har mot gränden en något utkragande vindsvåning. Möjligen döljer reveteringen en något ovanlig variant av skiftesverk eller korsvirke. Mot väster är byggnaden försedd med en dubbel takkupa med sadeltak.
Den västra fasaden har tidigare haft en farstutillbyggnad med ingång från Specksgränd samt tillbyggda skjul. Farstun och skjulen revs någon gång efter 1909 och den västra fasaden har idag endast ett fönster, som är placerat nära det nordvästra hörnet, troligen där det tidigare legat en ingångsdörr från farstun. Den rivna farstutillbyggnaden ersattes av en farstu i trä på byggnadens östra sida, klädd med liggande träpanel. Farstun förlängdes 1973 mot gården med en spritputsad del, innehållande badrum. Husets stomme och huvudsakliga planlösning från 1700-talet är välbevarad. Bostaden har haft kontinuerlig användning, där relativt små förändringar har utförts med små medel. Interiört finns dock ingen ursprunglig, fast inredning bevarad.
Bostadshuset med ursprung från 16- eller 1700-talet, med prägel av framför allt 1800-talet, är ett representativt exempel på innerstadens utveckling i allmänhet och stadsdelens bebyggelse i synnerhet. Detta ger byggnaden både ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde. |