Exteriör stilepok |
Traditionell, Nyempire |
Våningar |
En våning med inredd vind |
Plantyp |
A: Enkelstuga, B: Förändrad parstuga |
Stomme |
A: Skiftesverk, Bulhus , B: Kalksten, C: Regelverk |
Grund / Sockel |
|
Fasadmaterial |
Vit spritputs |
Övriga fasaddetaljer |
Rikt profilerad gavelgesims. A- och B-delens fönster ligger på olika nivå. Synliga hammarband i S fasaden. Norra fasad sammanbyggd med Södertull 3. |
Fönster |
Utåtgående, breda tvåluftsfönster med 3 rutor spröjsade bågar, mittpost. utbytta bågar (1959) i ursprungliga öppningar. Mindre, med 4 rutor spröjsat gavelfönster i Ö, ett spröjsat lunettformat gavelfönster mot gatan i V. Liggande rektangulära fönster i C. Bruna snickerier. |
Fönsteromfattning |
Saknas |
Dörrar |
Ingång från gården: brunsvart trädörr i stående panel. |
Dörromfattning |
Saknas |
Takform |
Brutet tak, C: Pulpettak |
Taktäckmaterial |
Lertegel |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
|
Takutbyggnad |
Brunmålade vindskivor i plåt. Äldre hängränna och stuprör. |
Skorsten |
En putsad skorsten av lertegel |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är ett bostadshus vars äldsta del är en enkelstuga i kalksten som sannolikt härrör från 1700-talets mitt. Den byggdes därefter, fram till 1800-talets mitt, om och till i skiftesverk, så att den fick en djup parstugeplan med två golvnivåer. Den är uppförd i en våning med ett rymligt, inrett vindsplan under ett tegeltäckt mansardtak. Ut mot gatan har huset en rikt profilerad gavelgesims. Hammarbandet är synligt under den södra takfoten. Mot den östra gaveln tillfogades 1959 ett vindfång med en reveterad regelstomme i en våning. På vindfångets plana tak finns en altan, omgiven av ett plåttäckt järnräcke. Fasaden är täckt med en vitavfärgad spritputs. Entrén finns i den östra fasaden, under vindfånget, och utgörs av en panelad dörr. Altandörren är klädd med smal panel och har glasad överdel. Fönstren utgörs huvudsakligen av spröjsade tvåluftsfönster. I den västra, nyare delen sitter fönstren i en lägre nivå än i den östra. Det västra gavelfönstret är lunettformat och det östra är ett mindre, spröjsat enluftsfönster. Vindfånget har två större enluftsfönster. Snickerierna är huvudsakligen målade i mörkt brunt.
Exteriört är byggnaden relativt oförändrad sedan 1800-talet, förutom att takets ursprungliga papptäckning byttes ut mot tegel på 1960-talet. Vid uppförandet av vindfånget, 1959, putsades fasaden om och de flesta fönster byttes ut, med de gamla som förlagor. I samband med detta renoverades huset invändigt och en del ändringar i planlösningen genomfördes. På vinden finns delvis brända bjälkar som minner om en mindre brand i byggnaden på 1800-talet.
Byggnaden har, som en av kvarterets äldsta med bevarade delar från 1700-talet och 1800-talets första hälft, ett stort kulturhistoriskt värde. Den är dessutom av stor miljöskapande betydelse för gaturummet och stadsdelen. |