Exteriör stilepok |
Traditionell |
Våningar |
En våning med inredd vind |
Plantyp |
Fri planlösning |
Stomme |
Plankstomme |
Grund / Sockel |
Sockel: KC-putsad, ca 50 cm hög |
Fasadmaterial |
KC-puts |
Övriga fasaddetaljer |
Bred vindskida i rödfärgat trä åt väster. Stuprör och hängrännor av galvad rödmålad plåt. |
Fönster |
Blåmålade tvåluftsfönster, de flesta med utåtgående utåtgåend bågar med en ruta isatta vid renovering på 1950-talet. I västra gavelröstet ett litet gavelfönster med trubbig spets i överkant. |
Fönsteromfattning |
Slät vit ca. 10 cm bred lätt försänkt omfattning. |
Dörrar |
I entrén på södra gaveln en lysande gulfärgad dörr med stående smal panel och fönster i övre tredjedelen. 1960-tal. (Även gångporten har samma färg.) |
Dörromfattning |
|
Takform |
Brutet tak |
Taktäckmaterial |
Enkupigt lertegel, |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
|
Takutbyggnad |
Liten takkupa åt söder med sadeltak |
Skorsten |
En ventilationsskorsten |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden är ett reveterat bostadshus som förmodligen uppfördes under 1800-talets andra hälft, eventuellt delvis på rester efter ett äldre hus. Stommen utgörs troligen av en regelverkskonstruktion och hade ursprungligen en parstugeplan. Byggnaden har en våning med inredd vind under ett mansardtak, täckt med lertegel. I det nedre takfallet mot sydväst finns en takkupa under ett sadeltak. Takkupan är sannolikt ursprunglig. Fasaden har en ofärgad spritputs. Byggnaden nås från gården via en farstutillbyggnad på den sydvästra långsidan. Farstun står under ett sadeltak och har en fasad som är putsad likt byggnaden i övrigt samt försedd med en gulmålad dörr med stående smal panel och fönster i den övre delen. Byggnadens fönster utgörs av tvåluftsfönster med blåmålade snickerier. Fönstren har slätputsade vita omfattningar.
Redan omkring sekelskiftet 1900 byggdes huset om och fick därav bland annat en förändrad planlösning. Under 1950-talet tillkom troligen farstutillbyggnaden och de äldre fönstren byttes ut mot de nuvarande. Byggnadens planlösning har sedan åter förändrats vid renoveringarna under både 1950- och 1970-talet, vilket även satt sin prägel på interiören. Ett fåtal ursprungliga snickerier finns bevarade.
Byggnaden har, trots de förändringar den genomgått under 1900-talet, i stort sett bevarat den ursprungliga volymen och karaktären från 1800-talets andra hälft. Därmed har byggnaden ett kulturhistoriskt värde samt ansluter sig väl både till gårdsrummet och gatumiljön. |