Exteriör stilepok |
Historicerande blandstil, Nyrenässans |
Våningar |
En våning med inredd vind |
Plantyp |
Fri planlösning |
Stomme |
Resvirke |
Grund / Sockel |
Mot gatan sockelbeklädnad av huggen kalksten , entrétrappa i 3 steg med skrapjärn, kökstrappa i 5 steg, bägge av kalksten. Övriga fasader har putsad (cement) sockel |
Fasadmaterial |
PUTS, terrasit (sprutad, grovkornig med glimmer). Äldre putsskikt under. |
Övriga fasaddetaljer |
Burspråk från 1925 på S gaveln, fönster med blyinfattat glas. Balkong i två plan mot V, på betongpelare. Gesimser på långsidor och gavlarna (där utförda i plåt), men frontespiserna har släta gavlar. |
Fönster |
Snickerier sannolikt från 1925. Utåtgående, kopplade fönster med T-post (mittpost och två bågar nedtill, tvärpost och hel, liggande ruta upptill. Vissa fönster (gatufasad, S burspråket) har blyinfattade rutor. Fönstren i takkuporna i två lufter utan spröjs, liksom något fönster mot gatan och på tillbyggnaden i norr. Mindre sexrutiga källar fönster i enkla bågar + innanfönster. |
Fönsteromfattning |
saknas, utom omkring gavlarnas runda vindsfönster där de är utförda i puts. |
Dörrar |
Entrédörr: inåtgående pardörr i nyrenässans (1890) med kraftig relief i spegelfyllningarna. Överljus i ett glas med husnumret 49 målat direkt på. Köksdörr mot gatan (1925) enkel spegeldörr i tre fält med översta fyllningen glasad. Källardörr: enklare bräddörr med panel (ursprunglig). Balkongdörrar i två plan som pardörrar/franska fönster med spanjolettstängning (1925). |
Dörromfattning |
Profilerade putsomfattningar mot gatan. |
Takform |
Sadeltak |
Taktäckmaterial |
Lertegel |
Takplåttyp |
|
Takplåtstyp 2016 |
|
Takutbyggnad |
Ursprungliga frontespiser mot V och O. Mot O en valmad takkupa, mot V två dito. |
Skorsten |
En putsad skorsten av silikattegel |
Byggnadsbeskrivning |
Byggnaden i en våning med inredd vind och souterrainplan, byggdes troligen under 1890-talet. Byggnadens resvirkesstomme är putsad i en brunrosa kulör med glimmerinslag. Det lertegeltäckta sadeltaket bryts upp av ursprungliga frontespiser mot öst och väst samt av valmade takkupor.
Ursprungligen uppfördes huset i strikt symmetrisk nyrenässans, varav markanta spår kvarstår. Ägaren från 1920-talet, stadsingenjören Anders Serboni, lät 1924-25 prägla huset efter sina och sin tids ideal vid en genomgripande ombyggnad. Då ändrades planlösningen, nya snickerier kom till och en öppen spis uppfördes i bottenvåningen. Exteriört löstes den stränga symmetrin upp något, bland annat genom en tillbyggnad med köksavdelning i norr och ett burspråk i väster. Vissa putsutsmyckningar rensades också bort. Huset bär fortfarande mycket av Serbonis prägel, även om ytskikt och installationer förnyats, putsen renoverats med modernare material och glasverandan åt väst förenklats till en balkong i två plan på betongpelare. Även interiören präglas starkt av den genomgripande ombyggnaden 1924-25.
Byggnaden bidrar till kvarterets och områdets arkitektoniska helhet och är av kulturhistoriskt samt arkitektoniskt värde. Denna byggnad är en god representant för den typiska villan längs Tranhusgatan, dock är det endast få av dessa villor som har gestaltats av en så säker hand, och där huvudintrycket ännu kvarstår, som på denna fastighet. Ett personhistoriskt värde kan därmed knytas till byggnaden, avseende Anders Serboni. |