All information...

Fastighet: Trankoket 13

Fastighetsbeskrivning:

Kvartersbeskrivning:

Kvarteret Trankoket utgör ett rektangulärt område och avgränsas av Silverhättan vid ringmuren i norr, S:t Nikolaigatan i öst, Tranhusgatan i väst samt Wismargränd i söder. Den västra sidans tomter ligger aningen lägre i relation till de östra. Detta beror på en naturlig nivåskillnad som går i nord/sydlig riktning genom kvarteret. Trankoket tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 32-34 och 63-69.

Kvarteret utgörs idag av sammanlagt elva bebyggda fastigheter. Kvarterets västra sida är till karaktären relativt öppen, medan den östra tvärtemot är väldigt sluten med höga murar och plank. Alla bostadshus är putsade och ligger uteslutande invid gatan medan trädgårdarna finns bakom husen, in mot kvarterets mitt. Kvarteret har idag en relativt skiftande bebyggelse. Det finns små hus med skiftesverkshusets 1700- och 1800-talskaraktär, samtidigt som sekelskiftets större byggnader finns representerade, tillsammans med exempelvis 1930-talets så kallade byggmästarhus. Denna friska blandning kan bero på att kvarteret ligger mitt mellan tre olika typområden; Tranhusgatans västra sida med de stora sekelskiftesvillorna, kvarteret Biskopens huvudsakliga skiftesverksmiljö, samt det östra området, vilket exploaterades först på 1930-talet med så kallade byggmästarvillor och mindre flerfamiljshus. Det finns exempel på att 1800-talsbebyggelse i östra delen av kvarteret revs på 1930-talet för att ge plats åt nya byggnader. Detta var i det skede då kvarteret intill, Flora, planlades och bebyggdes. Då sanerades flera tomter i närheten på äldre bebyggelse, till förmån för bostäder med moderna ideal.

Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Vissa arkeologiska fynd har gjorts i kvarteret. I dess nordöstra del har murverk efter ett eller två sammanbyggda medeltida hus påträffats. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla tomterna i kvarteret utom en vara bebyggda med trähus. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats liksom gatunätets huvuddrag.

På 1860-talet och framåt etablerade sig det framväxande borgerskapet i området. Den första generationens trähusbebyggelse bebodd av hantverkare, arbetare och sjömän kom under decennierna kring sekelskiftet 1900 att integreras av den resursstarka borgarklassen i sina villor med verandor i schweizerstil. På stadskartan från år 1856-60 syns kvarteret vara indelat i tretton tomter, men i kvarterets östra del har de tomter samma beteckning, vilka angränsar till varandra i öst/västlig riktning. De olika tomtområdenas dåvarande sträckning stämmer dock väl överens med dagens. 1950 styckades Trankoket 13 av i öst och tomtbiten lades till de angränsande tomterna i öst. Fastigheten styckades samtidigt av i söder, vilket hade till följd att Trankoket 12 bildades. 1972 kom även denna fastighet att delas i två olika, Trankoket 17 och 18.



Fastighetsbeskrivning:

Trankoket 13 är kvarterets i särklass största tomt och sträcker sig längs Tranhusgatan i väst upp längs hela kvarterets norrsida längs Silverhättan samt med en liten kil över hörnet i öst vid S:t Nikolaigatan. Fastigheten betecknades tidigare Norderroten III:32 och innefattade åtminstone från 1800-talet och fram till 1949 även den mark som idag utgör Trankoket 17 och 18. I husklassifikatonen från år 1785 noteras bebyggelse i form av ett trähus med brädtak på fastigheten. Huruvida huset låg på den aktuella tomten eller inte är okänt, då den specifika fastighetsbeteckningen fanns på fler ställen i området. Tomtens nuvarande avgränsning går tillbaka till 1949 då den styckades av i söder och Trankoket 12 bildades, vilken 1972 i sin tur blev Trankoket 17 och 18.

Bostadshuset från 1846 ligger ytterst i tomtens nordligaste hörn, med långsidan invid Silverhättan. Fastigheten avgränsas i huvudsak med plank, förutom vid Tranhusgatan där det står ett spjälstaket och vid S:t Nikolaigatan där det löper en kort putsad mur. Trädgården har fyra etage med låga murar och små trappor emellan. Den kalkstensbelagda lägsta nivån vid grinden i väst leder upp till en uteplats i husvinkeln, med en rundad stenmur. Övriga ytor har gräs. Högst belägen är den nordöstra kilen med högresta valnötsträd och en liten medfaren lekstuga. Tidigare uthus från sekelskiftet 1900 finns ej kvar. Växtligheten är riklig och varierande, bland annat med ett stort och centralt mullbärsbuskage.

Denna för kvarteret särartade fastighet har en arkitekturhistoriskt värdefull byggnad och fina upplevelsevärden som helhet. Fastighetens miljö- och rumsskapande värden är betydelsefulla för kvarter och område och även det allmänna kulturhistoriska värdet är stort vad gäller både byggnad och trädgård samt fastighetens relativt välbevarade sträckning i kvarteret.


Tillbaka...