Fastighet: Trankoket 14
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Trankoket utgör ett rektangulärt område och avgränsas av Silverhättan vid ringmuren i norr, S:t Nikolaigatan i öst, Tranhusgatan i väst samt Wismargränd i söder. Den västra sidans tomter ligger aningen lägre i relation till de östra. Detta beror på en naturlig nivåskillnad som går i nord/sydlig riktning genom kvarteret. Trankoket tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 32-34 och 63-69.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt elva bebyggda fastigheter. Kvarterets västra sida är till karaktären relativt öppen, medan den östra tvärtemot är väldigt sluten med höga murar och plank. Alla bostadshus är putsade och ligger uteslutande invid gatan medan trädgårdarna finns bakom husen, in mot kvarterets mitt. Kvarteret har idag en relativt skiftande bebyggelse. Det finns små hus med skiftesverkshusets 1700- och 1800-talskaraktär, samtidigt som sekelskiftets större byggnader finns representerade, tillsammans med exempelvis 1930-talets så kallade byggmästarhus. Denna friska blandning kan bero på att kvarteret ligger mitt mellan tre olika typområden; Tranhusgatans västra sida med de stora sekelskiftesvillorna, kvarteret Biskopens huvudsakliga skiftesverksmiljö, samt det östra området, vilket exploaterades först på 1930-talet med så kallade byggmästarvillor och mindre flerfamiljshus. Det finns exempel på att 1800-talsbebyggelse i östra delen av kvarteret revs på 1930-talet för att ge plats åt nya byggnader. Detta var i det skede då kvarteret intill, Flora, planlades och bebyggdes. Då sanerades flera tomter i närheten på äldre bebyggelse, till förmån för bostäder med moderna ideal.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Vissa arkeologiska fynd har gjorts i kvarteret. I dess nordöstra del har murverk efter ett eller två sammanbyggda medeltida hus påträffats. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla tomterna i kvarteret utom en vara bebyggda med trähus. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats liksom gatunätets huvuddrag.
På 1860-talet och framåt etablerade sig det framväxande borgerskapet i området. Den första generationens trähusbebyggelse bebodd av hantverkare, arbetare och sjömän kom under decennierna kring sekelskiftet 1900 att integreras av den resursstarka borgarklassen i sina villor med verandor i schweizerstil. På stadskartan från år 1856-60 syns kvarteret vara indelat i tretton tomter, men i kvarterets östra del har de tomter samma beteckning, vilka angränsar till varandra i öst/västlig riktning. De olika tomtområdenas dåvarande sträckning stämmer dock väl överens med dagens. 1950 styckades Trankoket 13 av i öst och tomtbiten lades till de angränsande tomterna i öst. Fastigheten styckades samtidigt av i söder, vilket hade till följd att Trankoket 12 bildades. 1972 kom även denna fastighet att delas i två olika, Trankoket 17 och 18.
Fastighetsbeskrivning:
Trankoket 14 är belägen i kvarterets nordöstra del vid S:t Nikolaigatan. Arkeologiska fynd har gjorts på fastigheten i form av murar efter ett eller två sammanbyggda medeltida hus. År 1785 var den aktuella marken delad på tre tomter, Norderroten III:67-69. Två av dem hade då, likt övriga i kvarteret, varsitt hus av trä med brädtak, medan nr 69 var obebyggd. 1847 och framöver samägdes tomterna, vilka åtminstone 1856 var indelade i inre och yttre tomtdelar. På 1883 års karta är hela området benämnt som tomt nr 67-69, utan utsatta inre gränser. Efter kvartersomläggningen på 1930-talet kom tomterna att samlas under beteckningen Trankoket 2, som sedermera blev Trankoket 14. Fastighetens nuvarande avgränsning erhölls 1950 då den nedersta tomtbiten i väst styckades av och lades till från nuvarande Trankoket 13.
Eventuellt är det nu stående bostadshuset ett av de skiftesverkshus som finns upptagna i 1785 års husklassifikation. På ett fotografi från omkring 1900 syns endast ett litet vitputsat hus vid gatan med träplank norrut. Denna tvårumsstuga med inredd vind har byggts om och till i omgångar under 1900-talet för att 1993 få dagens utformning, som en lång, lätt utbuktande byggnad, med ålderdomligt sluten karaktär. Fastigheten avgränsas i väst ovanligt nog av ett ornamenterat smidesstaket. Ut mot gatan i öst löper en hög putsad och tegelkrönt mur, och i övrigt avgränsas fastigheten av plank. Via gångporten från gatan i söder nås en betongbelagd gård med ett putsat lusthus från 1914 invid södra fastighetsgränsen. På ett lägre etage väster om lusthuset finns en liten köksträdgård med enkelt förråd av trä. Gården är i huvudsak gräsbevuxen med inslag av kalkstensflis. Trädgården är relativt öppen med äppelträd, och längs tomtkanterna finns blomsterrabatter. Den norra delen av trädgården har ringa växtlighet.
Fastigheten kan tillskrivas ett miljö- och rumsskapande värde för kvarter och område då bostadshuset ansluter väl till övrig bebyggelse. Lusthuset samt smidesstaketet är värdefulla inslag på fastigheten. Fastighetens ålderdomliga sträckning samt de äldre byggnaderna har likaså ett kulturhistoriskt värde.