Fastighet: Trankoket 18
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Trankoket utgör ett rektangulärt område och avgränsas av Silverhättan vid ringmuren i norr, S:t Nikolaigatan i öst, Tranhusgatan i väst samt Wismargränd i söder. Den västra sidans tomter ligger aningen lägre i relation till de östra. Detta beror på en naturlig nivåskillnad som går i nord/sydlig riktning genom kvarteret. Trankoket tillhörde tidigare Norderrotens tredje kvarter, tomterna nr 32-34 och 63-69.
Kvarteret utgörs idag av sammanlagt elva bebyggda fastigheter. Kvarterets västra sida är till karaktären relativt öppen, medan den östra tvärtemot är väldigt sluten med höga murar och plank. Alla bostadshus är putsade och ligger uteslutande invid gatan medan trädgårdarna finns bakom husen, in mot kvarterets mitt. Kvarteret har idag en relativt skiftande bebyggelse. Det finns små hus med skiftesverkshusets 1700- och 1800-talskaraktär, samtidigt som sekelskiftets större byggnader finns representerade, tillsammans med exempelvis 1930-talets så kallade byggmästarhus. Denna friska blandning kan bero på att kvarteret ligger mitt mellan tre olika typområden; Tranhusgatans västra sida med de stora sekelskiftesvillorna, kvarteret Biskopens huvudsakliga skiftesverksmiljö, samt det östra området, vilket exploaterades först på 1930-talet med så kallade byggmästarvillor och mindre flerfamiljshus. Det finns exempel på att 1800-talsbebyggelse i östra delen av kvarteret revs på 1930-talet för att ge plats åt nya byggnader. Detta var i det skede då kvarteret intill, Flora, planlades och bebyggdes. Då sanerades flera tomter i närheten på äldre bebyggelse, till förmån för bostäder med moderna ideal.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Vissa arkeologiska fynd har gjorts i kvarteret. I dess nordöstra del har murverk efter ett eller två sammanbyggda medeltida hus påträffats. Troligtvis bebyggdes kvarteret under 1700-talets första hälft då stadens befolkning ökade stort. I husklassifikationen från år 1785 noteras alla tomterna i kvarteret utom en vara bebyggda med trähus. Kvarters- och tomtstrukturerna i större delen av området hade då etablerats liksom gatunätets huvuddrag.
På 1860-talet och framåt etablerade sig det framväxande borgerskapet i området. Den första generationens trähusbebyggelse bebodd av hantverkare, arbetare och sjömän kom under decennierna kring sekelskiftet 1900 att integreras av den resursstarka borgarklassen i sina villor med verandor i schweizerstil. På stadskartan från år 1856-60 syns kvarteret vara indelat i tretton tomter, men i kvarterets östra del har de tomter samma beteckning, vilka angränsar till varandra i öst/västlig riktning. De olika tomtområdenas dåvarande sträckning stämmer dock väl överens med dagens. 1950 styckades Trankoket 13 av i öst och tomtbiten lades till de angränsande tomterna i öst. Fastigheten styckades samtidigt av i söder, vilket hade till följd att Trankoket 12 bildades. 1972 kom även denna fastighet att delas i två olika, Trankoket 17 och 18.
Fastighetsbeskrivning:
Trankoket 18 är centralt belägen i kvarterets västra del vid Tranhusgatan. Kvarterets i särklass största tomt, Trankoket 13, avstyckades söderifrån 1949 och Trankoket 12 bildades, vilken sedermera kom att bli nr 17 och 18. Längs Tranhusgatan byggdes 1950 ett modernistiskt, putsat hus i två plan. Byggnaden är uppdelad i två delar, med varsin exteriör utformning. Där finns två lägenheter för uthyrning i denna, den norra delen, och ägarens bostad i den södra delen. Tomterna separerades 1972, fick nuvarande beteckningar och är nu åtskiljda med ett plank. En carport med korrugerat plåttak på trästolpar påfördes norrgaveln omkring 1984, sträckande sig till tomtgränsen.
Fastigheten avgränsas av plank mot norr och söder samt av en bit smidesstaket och en bit putsad mur mot grannfastigheterna i öst. Via en trappa nås första planet i trädgården, som är stensatt likt övriga på denna sida kvarteret. Övre etaget har gräsmatta med växtlighet runtom där frukt- och bärväxter dominerar.
Byggnaden som helhet är betydande för gatumiljön, och därmed har fastigheten ett arkitekturhistoriskt och miljöskapande värde.