Fastighet: Tunnan 2
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvaretet utgör ett triangulärt format område beläget i den östra delen av innerstaden. Kvarteret gränsar till Blockgränd i nordost, Södra Murgatan i sydost och Tunnbindaregatan i väster. Tunnbindaregatan är en av stadens äldre infartsvägar. Av kvarterets form att döma fanns vägnätet utstakat innan kvartersbildningen och bebyggelsens uppfördande. Enligt 1646 års karta var området där kvarteret ingår delvis planlagt och det hade redan då samma utsträckning som idag. Den södra delen av kvarteret, numera fastigheten Tunnan 2, utgjordes dock av åkermark. Stora delar av Söderklint utnyttjades som åker en bit in på 1700-talet. Enligt 1697 års karta var kvarteret uppdelat på tre tomter. Tomterna var alla bebyggda med mindre trähus, ett stall, en lada, och hade tillhörande gårdsrum med kålgård. Området beboddes av hantverkare, sjömän och arbetare. Under 1700-talets andra hälft och 1800-talets början var kvarteret uppdelat i fem fastigheter, vilka benämndes Klinteroten III: 62-66. Vid mitten och slutet av 1800-talet genomgick kvarteret förändringar i samband med den affärsverksamhet som etablerades längs handelsstråken. Den tidigare hantverkarebefolkningen ersattes av borgare och handelsmän. Den äldre småskaliga bebyggelsen revs och byttes ut mot byggnader med större volym.
Den nuvarande tomtindelningen, med två fastigheter, har varit densamma sedan 1800-talets andra hälft. Tomternas utformning och bebyggelse har en välbevarad struktur från denna tid. De båda fastigheterna har bevarade bostadshus från denna tid. En skiftesverksbyggnad från 1700-talets mitt kvarstår på fastigheten Tunnan 2. 1947 uppfördes ett garage med soprum på fastigheten Tunnan 3. Kvarteret ger totalt sätt ett väl sammanhållet intryck genom bebyggelsens placering mot gaturummet samt avskärmningen via höga plank och murar.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Tunnan 2 är belägen i den södra delen av kvarteret och gränsar till Tunnbindaregatan i väster och Södra Murgatan i sydost. På 1646 års karta utgörs marken för den nuvarande fastigheten av åker, men redan under 1600-talets slut var den bebyggd. Enligt 1697 års karta ägdes tomten, nummer 81, av Moten Michaelis och var bebyggd med ett trähus, ett stall, och en lada med gårdsrum. Till tomten hörde även en kålgård som tillhörde hospitalet. Enligt husklassifikationen 1785 var tomten bebyggd med ett trähus med bräd- och tegeltak, samt ett stall och en bod, båda försedda med brädtak. Vid den här tiden benämndes fastigheten Klinteroten III: 63 och utgjordes sannolikt av två tomter. Troligen fick fastigheten sin nuvarande utformning under 1800-talets mitt, då de två tomterna slogs samman. På kartan från 1883 markerades fastigheten med sin nuvarande utbredning, men tomtens södra del benämndes 63½, medan den norra benämndes 63. Fastighetens bebyggelse under 1800-talets sista decennier utgjordes av de två nuvarande bostadhusen och en uthusbyggnad i fastighetens nordvästra hörn. Det ena bostadshuset, från 1870-talet, är placerat i fastighetens nordöstra hörn och med långsidan längs Södra Murgatan. Det andra bostadshuset, från omkring 1750, är placerat i fastighetens mellersta del och med långsidan i liv med Tunnbindaregatan. Den nuvarande gårdsbebyggelsen från omkring 1900 är placerad i vinkel i tomtens nordvästra hörn och motsvarar sannolikt delar av uthusbyggnaden som finns markerad på 1883 års karta. Fastighetens gårdsrum avskärmas mot Södra Murgatan via ett högt plank, klätt med lockläckt panel, och med kalkstenspelare som delar av planket i sektioner. Mot Södra Murgatan bryts planket upp av en gångdörr. Planket löper även längs Tunnbindaregatan söder om bostadshuset. Norr om byggnaden finns en tegelavtäckt och putsad mur, vilken bryts upp av en gångport med rundat överstycke. I porten finns en rödmålad, rombmönstrad dörr. I fastighetens nordvästra hörn utgör den putsade muren väggar till byggnad 2. Innergården är belagd med gräs, grus samt gångar av gatsten och cementplattor. Växtligheten utgörs av träd, buskar och planteringar i rosenrabatter.
Fastigheten har med sin bevarade tomtgräns, åtminstone från 1800-talets mitt, och bostadshus och gårdsbebyggelse från 1700-talets mitt fram till sekelskiftet 1900 ett stort kulturhistoriskt värde. Den sammansatta gårdsmiljön med dess karaktäristiska avskämning mot gaturummet betingar även ett miljöskapnde värde för bebyggelsemiljön på den Södra Klinten.