Fastighet: Tunnbindaren 11
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Tunnbindaren är rektangulärt till formen och placerat i den östra delen av Visby innerstad. Tunnbindaregatan löper längs del nordvästra kvartersgränsen, Repslagaregränd längs den nordöstra, Södra Murgatan längs den sydöstra och Blockgränd löper längs den sydvästra gränsen. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens tredje kvarter med tomtnummer 49½, 55-61 och 67-72.
Kvarteret var på 1697 års karta upptagen som åkermark, förutom tre tomter i den östra delen längs Södra Murgatan med, från norr till söder, nummer 80, 60 respektive 166. På den mellersta av dessa tomter, vilket utgör större delen av nuvarande Tunnbindaren 14, finns murverksrester efter två medeltida stenbyggnader i det befintliga bostadshuset. Murverk efter medeltida hus har även påträffats på Tunnbindaren 1 samt i gatan väster om nuvarande Tunnbindaren 12. Kvarteret tomtindelades under 1700-talet, flertalet med den för Klinten, karaktäristiska, långsmala formen. I princip har tomtindelningen bevarats, med undantag för att tomterna 59-60, i den sydöstra delen, slagits samman till att bli nuvarande Tunnbindaren 15. Enligt husklassifikationen 1785 bestod bebyggelsen av bostadshus och stall i skiftesverk. Kvarteret har, under 1700-talet och fram till 1900-talets mitt, främst bebotts av arbetare, sjömän och hantverkare samt till viss del även av ämbets- och handelsmän.
Kvarteret är idag indelat i tolv fastigheter. På flera av dem finns de äldre trähusen kvar, de flesta har dock moderniserats under 1900-talet. Omkring sekelskiftet 1900 uppfördes ett mindre antal nya större stenbyggnader i kvarteret. Några av dessa byggnader inrymmer föreningslokaler, de flesta fastigheterna är dock privatägda.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Tunnbindaren 11 är placerad i kvarterets västra del och gränsar i nordväst till Tunnbindaregatan. Likt övriga fastigheter i kvarterets västra del utgjorde dess yta av åkermark fram till infästet på 1770-talet. Sedan dess har tomten behållit sin avgränsning, med den på hela Klinten vanligt förekommande, långsmala formen.
Enligt husklassifikationen från 1785 var tomten, som före nu rådande fastighetsindelning benämndes Klinteroten III: 71, bebyggd med ett trähus och ett stall under brädtak. Dessa byggnader är sannolikt de samma som finns utsatta på kartor från så sent som 1912. Byggnaderna var placerade, enligt den för området gängse modellen, med bostadshusets långsida i liv med gatan och uthuset längst in på tomten. Innergården nåddes, även den på sedvanligt sätt, via en gårdsport söder om huset.
Bostadshuset stod kvar till 1950, då det ersattes av det idag befintliga, närmast kvadratiskt formade huset. Det nya huset fick samma utbredning och placering, men med den skillnaden att den har gaveln, i stället för långsidan, mot gaturummet. Det äldre uthuset revs någon gång omkring 1920 och ersattes av ett nytt, mindre uthus som ännu finns kvar i tomtens nordöstra hörn. Omkring sekelskiftet 1900 uppfördes ett mindre uthus, sannolikt ett avträde, i tomtens västra del. Detta revs, med all sannolikhet, vid tiden för det nuvarande bostadshusets uppförande. Innergården nås via en asymmetrisk dubbel körport av bräder som är infogad i ett traditionellt två meter högt plank, placerat söder om byggnaden. Planket ersatte, vid uppförandet av bostadshuset 1950, ett äldre plank. Tomten avgränsas även mot nordost och sydväst av två meter höga brädplank samt mot sydost av en byggnad placerad på fastigheten Tunnbindaren 14. På den gräsbevuxna gården växer ett par fruktträd. Fastigheten har genom åren mest innehafts av arbetare.
Fastigheten har ett kulturhistoriskt värde i sin bevarade gårdsstruktur från 1700-talet. Bostadshuset är uppfört av cementhålsten med en viss lokal arkitektonisk anpassning och kan därmed anses ha ett byggnadsteknikhistoriskt värde.