Fastighet: Tunnbindaren 14
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Tunnbindaren är rektangulärt till formen och placerat i den östra delen av Visby innerstad. Tunnbindaregatan löper längs del nordvästra kvartersgränsen, Repslagaregränd längs den nordöstra, Södra Murgatan längs den sydöstra och Blockgränd löper längs den sydvästra gränsen. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens tredje kvarter med tomtnummer 49½, 55-61 och 67-72.
Kvarteret var på 1697 års karta upptagen som åkermark, förutom tre tomter i den östra delen längs Södra Murgatan med, från norr till söder, nummer 80, 60 respektive 166. På den mellersta av dessa tomter, vilket utgör större delen av nuvarande Tunnbindaren 14, finns murverksrester efter två medeltida stenbyggnader i det befintliga bostadshuset. Murverk efter medeltida hus har även påträffats på Tunnbindaren 1 samt i gatan väster om nuvarande Tunnbindaren 12. Kvarteret tomtindelades under 1700-talet, flertalet med den för Klinten, karaktäristiska, långsmala formen. I princip har tomtindelningen bevarats, med undantag för att tomterna 59-60, i den sydöstra delen, slagits samman till att bli nuvarande Tunnbindaren 15. Enligt husklassifikationen 1785 bestod bebyggelsen av bostadshus och stall i skiftesverk. Kvarteret har, under 1700-talet och fram till 1900-talets mitt, främst bebotts av arbetare, sjömän och hantverkare samt till viss del även av ämbets- och handelsmän.
Kvarteret är idag indelat i tolv fastigheter. På flera av dem finns de äldre trähusen kvar, de flesta har dock moderniserats under 1900-talet. Omkring sekelskiftet 1900 uppfördes ett mindre antal nya större stenbyggnader i kvarteret. Några av dessa byggnader inrymmer föreningslokaler, de flesta fastigheterna är dock privatägda.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Tunnbindaren 14 är centralt belägen i kvarterets östra del, gränsande till Södra Murgatan i sydost. Den är en av få tomter i kvarteret som varit bebyggda innan regleringen på 1770-talet. Två sammanbyggda medeltida stenhus, placerade i nordväst-/sydostlig riktning med gaveln mot Södra Murgatan, utgör grunden för den nuvarande huvudbyggnaden. Enligt 1697 års karta omfattade tomtnummer 60 större delen av fastighetens nuvarande yta samt en mindre del av Tunnbindaren 3 och 15, i nordost respektive sydväst. Tomten var då avsmalnande mot söder längs den västra gränsen. Bebyggelsen bestod 1697 av en trästuga med kålgård, ägd av Gabriel Hanson som vid den tiden hade tio fastigheter, spridda över staden. Det medeltida huset torde då antingen varit i ruin, eller nedrivet. Fastigheten fick sannolikt sin vinkelformade utformning redan vid tomtregleringen på 1770-talet.
Enligt husklassifikationen 1785 bestod bebyggelsen på fastigheten, som före nuvarande indelning benämndes Klinteroten III: 57, av ett materialhus under tegeltak. Detta materialhus motsvarar dagens huvudbyggnad, med samma placering och omfattning som den medeltida föregångaren. På 1883 års karta finns huvudbyggnaden med ett mindre utbygge mot den nordvästra gaveln. Enligt samma karta hade det även tillkommit en stallbyggnad i tomtens sydvästra del samt ett mindre uthus, sannolikt ett dass, i den nordvästra delen. 1936 var uthusen kompletterade med ytterligare två sektioner, så att de kom att sträcka sig längs hela den nordvästra och den nordöstra gränsen. Den senare delen revs sannolikt omkring 1970. Fastigheten hade beteckningen Tunnbindaren 4 fram till 1940-talet, då en smal remsa mot den sydvästra gränsen flyttades över till fastigheten i söder, Tunnbindaren 5 som där efter fick nummer 15.
Idag består bebyggelsen av huvudbyggnaden från 1700-talet och en uthuslänga av trä som uppförts i etapper, från 1800-talets mitt till 1920-talet. Längan, som löper längs hela den nordvästra fastighetsgränsen, är här beskriven som två byggnader. Mot nordost avgränsas fastigheten av baksidan på en stenbyggnad, placerad på Tunnbindaren 2. Mot sydväst och Södra Murgatan i sydost avgränsas tomten av omkring två meter höga plank. I planket mot gatan finns två ingångar, en gångport och en körport med skjutdörr. Gården är belagd med gräs som bryts upp av gångar med kalkstensflis och cementplattor. Växtligheten består av diverse träd och buskar samt en del blomrabatter längs några av husväggarna.
Fastigheten har ett stort kulturhistoriskt värde, i och med huvudbyggnaden med medeltida ursprung och uthuslängan från 1800- och tidigt 1900-tal. Även den ovanligt formade, tidigt reglerade tomten ger fastigheten ett kulturhistoriskt - och ett miljöskapande värde.