Fastighet: Tunnbindaren 15
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Tunnbindaren är rektangulärt till formen och placerat i den östra delen av Visby innerstad. Tunnbindaregatan löper längs del nordvästra kvartersgränsen, Repslagaregränd längs den nordöstra, Södra Murgatan längs den sydöstra och Blockgränd löper längs den sydvästra gränsen. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens tredje kvarter med tomtnummer 49½, 55-61 och 67-72.
Kvarteret var på 1697 års karta upptagen som åkermark, förutom tre tomter i den östra delen längs Södra Murgatan med, från norr till söder, nummer 80, 60 respektive 166. På den mellersta av dessa tomter, vilket utgör större delen av nuvarande Tunnbindaren 14, finns murverksrester efter två medeltida stenbyggnader i det befintliga bostadshuset. Murverk efter medeltida hus har även påträffats på Tunnbindaren 1 samt i gatan väster om nuvarande Tunnbindaren 12. Kvarteret tomtindelades under 1700-talet, flertalet med den för Klinten, karaktäristiska, långsmala formen. I princip har tomtindelningen bevarats, med undantag för att tomterna 59-60, i den sydöstra delen, slagits samman till att bli nuvarande Tunnbindaren 15. Enligt husklassifikationen 1785 bestod bebyggelsen av bostadshus och stall i skiftesverk. Kvarteret har, under 1700-talet och fram till 1900-talets mitt, främst bebotts av arbetare, sjömän och hantverkare samt till viss del även av ämbets- och handelsmän.
Kvarteret är idag indelat i tolv fastigheter. På flera av dem finns de äldre trähusen kvar, de flesta har dock moderniserats under 1900-talet. Omkring sekelskiftet 1900 uppfördes ett mindre antal nya större stenbyggnader i kvarteret. Några av dessa byggnader inrymmer föreningslokaler, de flesta fastigheterna är dock privatägda.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Tunnbindaren 15 är placerad i kvarterets sydöstra del, gränsande mot Södra Murgatan i sydost. Det är kvarterets största fastighet. Dess västra del utgjordes 1697 av åkermark. Den östra delen ingick i tomterna 60 och 166, vilka sannolikt saknade byggnader på de delar som omfattar nuvarande Tunnbindaren 15. Under 1770-talet reglerades området och tomterna kom då att ingå i Klinterotens tredje kvarter med nummer 58-60. Enligt husklassifikationen 1785 var dessa bebyggda med ett trähus vardera, varav ett försett med torvtak. Dessutom fanns ett par stall och en stuga/verkstad på tomterna. 1883 hade fastigheten i stort sett sina nuvarande gränser, sånär som en liten remsa i den norra delen som fram till 1940-talet hörde till grannfastigheten i norr, nuvarande Tunnbindaren 14 som fram till dess hade nummer 4. Samtidigt ändrades Tunnbindaren 5 till den nuvarande beteckningen, nummer 15. 1883 hade bebyggelsen på tomten i princip samma omfattning som idag, med tre byggnader.
I den sydöstra delen finns en reveterad och delvis tegelinklädd träbyggnad i två våningar, placerad med långsidan mot Södra Murgatan. 1902 ersatte den en större skiftesverksbyggnad som sannolikt var från 1700-talet. Byggnaden, som inrymmer bostäder, uppfördes på föregångarens grundmurar och fick därmed samma placering och omfattning. Längs hela den nordvästra tomtgränsen sträcker sig en byggnad med en stomme av kalksten och betong, som till större delen uppfördes som magasin strax efter 1800-talets mitt. Idag inrymmer den en föreningslokal och en biograf. Fastighetens äldsta hus är en om- och tillbyggd, reveterad och putsad skiftesverksbyggnad från 1700-talet. Huset, som idag fungerar som kontorsbyggnad, är placerat i tomtens nordöstra hörn, med gaveln mot Södra Murgatan. Sannolikt motsvarar den träbyggnaden som 1785 var försedd med torvtak. Innergården nås från Södra Murgatan via en port med ett par smidda grindar. Över grindarna finns en bred överliggare, försedd med skyltar och neonljus. Överliggaren är infäst i bostadshuset och kontorsbyggnaden. Fastigheten avgränsas mot nordost och sydväst av knappt två meter höga plank. Från det nordvästra hörnet av bostadshuset sträcker sig ett brädstaket, som är försett med en grind, västerut mot den centralt placerade biografentrén. Gården är belagd med grus och gatsten.
Den stora fastighetens bebyggelse skiljer sig från den övriga i området, vad det gäller arkitektur och placering. Dock är byggnaderna var för sig arkitekturhistoriskt intressanta, med sina tidstypiska uttryck bevarade. En väl balanserad samverkan mellan byggnaderna mot gaturummet bidrar, tillsammans med bions reklam över porten, till ett stort miljöskapande värde samt ett stort upplevelsevärde åt fastigheten.