Fastighet: Tunnbindaren 6
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Tunnbindaren är rektangulärt till formen och placerat i den östra delen av Visby innerstad. Tunnbindaregatan löper längs del nordvästra kvartersgränsen, Repslagaregränd längs den nordöstra, Södra Murgatan längs den sydöstra och Blockgränd löper längs den sydvästra gränsen. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens tredje kvarter med tomtnummer 49½, 55-61 och 67-72.
Kvarteret var på 1697 års karta upptagen som åkermark, förutom tre tomter i den östra delen längs Södra Murgatan med, från norr till söder, nummer 80, 60 respektive 166. På den mellersta av dessa tomter, vilket utgör större delen av nuvarande Tunnbindaren 14, finns murverksrester efter två medeltida stenbyggnader i det befintliga bostadshuset. Murverk efter medeltida hus har även påträffats på Tunnbindaren 1 samt i gatan väster om nuvarande Tunnbindaren 12. Kvarteret tomtindelades under 1700-talet, flertalet med den för Klinten, karaktäristiska, långsmala formen. I princip har tomtindelningen bevarats, med undantag för att tomterna 59-60, i den sydöstra delen, slagits samman till att bli nuvarande Tunnbindaren 15. Enligt husklassifikationen 1785 bestod bebyggelsen av bostadshus och stall i skiftesverk. Kvarteret har, under 1700-talet och fram till 1900-talets mitt, främst bebotts av arbetare, sjömän och hantverkare samt till viss del även av ämbets- och handelsmän.
Kvarteret är idag indelat i tolv fastigheter. På flera av dem finns de äldre trähusen kvar, de flesta har dock moderniserats under 1900-talet. Omkring sekelskiftet 1900 uppfördes ett mindre antal nya större stenbyggnader i kvarteret. Några av dessa byggnader inrymmer föreningslokaler, de flesta fastigheterna är dock privatägda.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Tunnbindaren 6 är placerad i kvarterets sydvästra hörn, gränsande till Södra Murgatan i öster och Blockgränd i söder. Den östra delen fanns utlagd som tomt, med nummer 116, redan 1697 och utgjorde då en kålgård. Under 1700-talets senare del reglerades kvarteret. Fastigheten, som fram till den nuvarande indelningen utgjorde tomtnummer 61 i Klinterotens tredje kvarter, var då något större än idag. Den norra gränsen var vinklad åt nordväst och omfattade en del av nuvarande Tunnbindaren 15. Bebyggelsen bestod enligt husklassifikationen 1785 av ett trähus, en verkstad och ett stall. 1883 var avgränsningen den samma som idag och de tre 1700-talsbyggnaderna fanns kvar. Huvudbyggnaden, uppförd i skiftesverksteknik och placerad med långsidan åt gatan i öster, hade en vinkelställd tillbyggnad. Tillbyggnaden sträckte sig längs hela tomtgränsen mot Blockgränd i söder. Den längst mot väster liggande trädelen revs någon gång mellan 1912-36. Längs den västra tomtgränsen fanns ytterliggare en tillbyggnad vilken var sammanbyggd med ett uthus, placerat i tomtens nordvästra hörn. Uthuset hade i sin tur en mindre tillbyggnad som sträckte sig åt öster längs den norra tomtgränsen. Uthuset med samtliga tillbyggnader revs 1986.
I dag har fastigheten tre byggnader. Bostadshuset från 1700-talet finns kvar, med huvudkroppen i skiftesverksteknik längs Södra Murgatan och den något yngre vinkelställda tillbyggnaden i sten som sträcker sig mot väster längs Blockgränd. 1986 ersattes de då rivna uthusen av ett kombinerat garage, förråd och skyddsrum av betong, placerat längs den västra fastighetsgränsen med infart från Blockgränd i söder. En så kallad friggebod byggd i skiftesverksteknik uppfördes 1994 mot den norra tomtgränsen.
Fastigheten avskärmas mot Södra Murgatan i öster genom en hög kör- och gångport med tre dörrar av liggande, profilerad panel. Porten har en överliggare med sågtandsfris. Mot Blockgränd i söder avgränsas fastigheten genom en körport med dörrar tillverkade av byggskivor med påspikade locklister. Porten har en nytillverkad överliggare med samma utseende som den äldre förlagan i öster. Längs gränsen i norr finns ett nästan två meter högt plank av tryckimpregnerat virke med överliggare. Ett plank av falor med gångdörr är uppfört i vinkel mellan bostadshuset och friggeboden. Gården har beläggning med gräs och grus som bryts upp av gångar med kalkstensflis. På gården står en drygt metern hög, rund ”pollare” av kalksten vilken förmodligen utgjort basen till ett solur. Mot den norra tomtgränsen växer fläder- och rosbuskar samt päron- och aprikosträd. Fastigheten har genom åren huvudsakligen innehafts av handelsmän och hantverkare, men har under 1900-talets första hälft även varit ägt av en frikyrkologe.
Fastigheten har, i och med det välbevarade bostadshuset från 1700-talet, ett kulturhistoriskt värde. Med de fint utformade portarna utgör den ett miljöskapande och omistligt inslag i stadsdelen.