Fastighet: Vinkeln 5
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Norra Klinten
Kvarteret Vinkeln är beläget i stadens östra del och sträcker sig utmed klintbranten. Det utgörs av ett vinkelformat markområde, vars fastigheter dels är placerade uppe på klinten och dels nedanför. I väster angränsar kvarteret till Smittens backe, Södra Kyrkogatan och Ryska gränd. Övre Finngränd avgränsar kvarteret i norr och Trappgatan i öster. Den sydöstra delen av kvarteret gränsar till Torngränd i norr, Nygatan i öster och Hästgatan i söder. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret dels Klinterotens fjärde kvarter med tomtnummer 21-24, 36-48, dels S:t Hansrotens tredje kvarter med tomtnummer 1 och 2.
Det är ovisst om kvarteret under medeltiden motsvarade ett enda eller om eventuellt någon gränd delat det i två delar. I kvarterets sydvästra del löpte under 1800-talet från Smittens backe in på nuvarande Vinkeln 28, en gränd, vilken möjligen var medeltida. Troligen var området relativt tätbebyggt med stenhus under medeltiden. Murverk efter dessa byggnader finns dock endast bevarade under mark. Enligt 1646 års karta var endast området nedanför klinten markerat som bebyggt. Däremot sträckte det sig längre norrut än i dag och på området fanns två markerade stenhus. 1697 års karta visar att den del av kvarteret som ligger nedanför klinten fått dagens utbredning och utgjordes av sju tomter, av vilka flera enbart användes för odling. Kvarterets östra hälft uppe på Norra Klinten utgjordes av åkermark med undantag för de två nordligaste tomterna, vilka vid den här tiden var bebyggda. Åkermarken omnämns ha varit bebyggd tidigare.
Ännu under 1700-talet utgjordes sannolikt den övre delen av kvarteret på Norra Klinten till större delen av åkermark, vilken kallades "Madame Kinlocks åker" efter rådmansänkan Catharina Kinlock. Efter hennes död 1756 ärvdes marken av svärsonen Nils Lundsberg och kallades sedermera "Lundsbergs åker". Nygatan mellan Hästgatan och Klintgränd utgör dess äldsta sträckning och omfattade då även nuvarande kvarteret Kruset. Namnet Nygatan erhöll gatan då den, sedan mitten av 1800-talet förlängdes mot norr. Norra Klinten ansågs under 1700-talet vara svårtillgänglig från den äldre stadskärnan och bebyggdes därför relativt sent. Vattentillgången var en anledning till att denna del var mindre attraktiv, då de närmaste ställena att hämta vatten på var vid Stora Torget och Ryska gränd. Idag domineras den övre delen av kvarteret av låga skiftesverkshus, medan den lägre delen nedanför klintkanten främst utgörs av större byggnader.
Kvarterets västra del nedanför klintkanten, Vinkeln 21, 23-25, 28 och 31-33, ingår i stadskärnan, medan fastigheterna uppe på Klinten, Vinkeln 4-10, 12-16, 18, 26-27 och 34-36, hör till stadsdelen Norra Klinten. Därför presenteras kvarterets fastigheter i skilda avsnitt.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Vinkeln 5 är belägen i den nordöstra delen av kvarteret uppe på klintkanten, gränsande till Trappgatan i sydost. Före den nu rådande fastighetsindelningen benämndes fastigheten Klinteroten IV:44. Enligt husklassifikationen 1785 var tomten bebyggd med ett trähus med brädtak, med en tillhörande stallbyggnad. Fastigheten har haft samma avgränsning åtminstone sedan sekelskiftet 1900.
Det nämnda trähuset motsvarar troligen det bostadshus i skiftesverk som finns på fastigheten idag och som är placerat med långsidan invid Trappgatan. Under 1960-talet genomfördes en utbyggnad av huset mot nordväst. I fastighetens nordvästra hörn, med gaveln längs klintkanten, ligger en gäststuga vilken uppfördes omkring 1910. Denna har troligen ersatt en tidigare byggnad som under 1800-talets andra hälft tillhörde nuvarande Vinkeln 4.
Fastigheten avskärmas mot Trappgatan av en spritputsad mur, vilken bryts upp av en vitmålad port, klädd med rombisk, ställd panel. I nordväst längs klintkanten löper ett gråmålat, lågt staket av lockpanel. Mot grannfastigheten i sydväst finns ett vitmålat brädplank av stående panel. Gården är täckt med kalkstensflis och där finns en mängd blomplanteringar och buskar. Längs gatufasaden finns rosenrabatter och på var sida om huvudentrén klättrar rosor på spaljéer.
Fastigheten har haft samma avgränsning åtminstone sedan sekelskiftet 1900, och med bostadshuset från 1700-talets slut betingar fastigheten med sin ålderdomliga struktur ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde för kvarter och stadsdel.