Fastighet: Vinkeln 6
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Norra Klinten
Kvarteret Vinkeln är beläget i stadens östra del och sträcker sig utmed klintbranten. Det utgörs av ett vinkelformat markområde, vars fastigheter dels är placerade uppe på klinten och dels nedanför. I väster angränsar kvarteret till Smittens backe, Södra Kyrkogatan och Ryska gränd. Övre Finngränd avgränsar kvarteret i norr och Trappgatan i öster. Den sydöstra delen av kvarteret gränsar till Torngränd i norr, Nygatan i öster och Hästgatan i söder. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret dels Klinterotens fjärde kvarter med tomtnummer 21-24, 36-48, dels S:t Hansrotens tredje kvarter med tomtnummer 1 och 2.
Det är ovisst om kvarteret under medeltiden motsvarade ett enda eller om eventuellt någon gränd delat det i två delar. I kvarterets sydvästra del löpte under 1800-talet från Smittens backe in på nuvarande Vinkeln 28, en gränd, vilken möjligen var medeltida. Troligen var området relativt tätbebyggt med stenhus under medeltiden. Murverk efter dessa byggnader finns dock endast bevarade under mark. Enligt 1646 års karta var endast området nedanför klinten markerat som bebyggt. Däremot sträckte det sig längre norrut än i dag och på området fanns två markerade stenhus. 1697 års karta visar att den del av kvarteret som ligger nedanför klinten fått dagens utbredning och utgjordes av sju tomter, av vilka flera enbart användes för odling. Kvarterets östra hälft uppe på Norra Klinten utgjordes av åkermark med undantag för de två nordligaste tomterna, vilka vid den här tiden var bebyggda. Åkermarken omnämns ha varit bebyggd tidigare.
Ännu under 1700-talet utgjordes sannolikt den övre delen av kvarteret på Norra Klinten till större delen av åkermark, vilken kallades "Madame Kinlocks åker" efter rådmansänkan Catharina Kinlock. Efter hennes död 1756 ärvdes marken av svärsonen Nils Lundsberg och kallades sedermera "Lundsbergs åker". Nygatan mellan Hästgatan och Klintgränd utgör dess äldsta sträckning och omfattade då även nuvarande kvarteret Kruset. Namnet Nygatan erhöll gatan då den, sedan mitten av 1800-talet förlängdes mot norr. Norra Klinten ansågs under 1700-talet vara svårtillgänglig från den äldre stadskärnan och bebyggdes därför relativt sent. Vattentillgången var en anledning till att denna del var mindre attraktiv, då de närmaste ställena att hämta vatten på var vid Stora Torget och Ryska gränd. Idag domineras den övre delen av kvarteret av låga skiftesverkshus, medan den lägre delen nedanför klintkanten främst utgörs av större byggnader.
Kvarterets västra del nedanför klintkanten, Vinkeln 21, 23-25, 28 och 31-33, ingår i stadskärnan, medan fastigheterna uppe på Klinten, Vinkeln 4-10, 12-16, 18, 26-27 och 34-36, hör till stadsdelen Norra Klinten. Därför presenteras kvarterets fastigheter i skilda avsnitt.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Vinkeln 6 är belägen i den östra delen av kvarteret uppe på klintkanten, gränsande till Trappgatan i sydost. Tidigare benämndes fastigheten Klinteroten IV: 43. Tomten bebyggdes sannolikt under 1780-talet med ett trähus och stall med brädtak, vilka omnämns i husklassifikationen från 1785. Enligt 1883 års karta, fanns förutom bostadshuset invid Trappgatan, två uthusbyggnader belägna i fastighetens sydvästra och nordöstra del.
Fastighetens nuvarande huvudbyggnad utgörs av det sena 1700-talets bostadhus, i om- och tillbyggt skick och ett gårdshus från 1960-talet. Bostadhuset är placerat vid den sydöstra tomgränsen med långsidan ut mot gatan och med en tillbyggnad från 1920-talet längs den nordöstra fastighetsgränsen. Eventuellt innefattar tillbyggnaden delar av en äldre uthuslänga. Gårdshuset är placerat i fastighetens sydvästra del och ersatte en tidigare uthusbyggnad.
Fastighetens gårdsrum avgränsas mot Trappgatan av en inkörsport sydväst om bostadshuset. Porten är klädd med vitmålad, stående panel och har en överliggare. I nordost avgränsas tomten av ett vitmålat brädplank av stående panel. I nordväst, längs klintkanten, löper en kalkstensmur försedd med kalkstenspelare, mellan vilka det finns ett lågt smidesstaket. Gården är huvudsakligen gräsbevuxen och dess planteringar utgörs till stor del av låga vintergröna växter. I den sydöstra delen av fastigheten finns en biluppställningsplats som är belagd med stenplattor.
Fastigheten har haft samma avgränsning sedan den bebyggdes under 1700-talets senare hälft och har därmed ett kulturhistoriskt värde och visst miljöskapande värde.