Fastighet: Vinkeln 7
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Norra Klinten
Kvarteret Vinkeln är beläget i stadens östra del och sträcker sig utmed klintbranten. Det utgörs av ett vinkelformat markområde, vars fastigheter dels är placerade uppe på klinten och dels nedanför. I väster angränsar kvarteret till Smittens backe, Södra Kyrkogatan och Ryska gränd. Övre Finngränd avgränsar kvarteret i norr och Trappgatan i öster. Den sydöstra delen av kvarteret gränsar till Torngränd i norr, Nygatan i öster och Hästgatan i söder. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret dels Klinterotens fjärde kvarter med tomtnummer 21-24, 36-48, dels S:t Hansrotens tredje kvarter med tomtnummer 1 och 2.
Det är ovisst om kvarteret under medeltiden motsvarade ett enda eller om eventuellt någon gränd delat det i två delar. I kvarterets sydvästra del löpte under 1800-talet från Smittens backe in på nuvarande Vinkeln 28, en gränd, vilken möjligen var medeltida. Troligen var området relativt tätbebyggt med stenhus under medeltiden. Murverk efter dessa byggnader finns dock endast bevarade under mark. Enligt 1646 års karta var endast området nedanför klinten markerat som bebyggt. Däremot sträckte det sig längre norrut än i dag och på området fanns två markerade stenhus. 1697 års karta visar att den del av kvarteret som ligger nedanför klinten fått dagens utbredning och utgjordes av sju tomter, av vilka flera enbart användes för odling. Kvarterets östra hälft uppe på Norra Klinten utgjordes av åkermark med undantag för de två nordligaste tomterna, vilka vid den här tiden var bebyggda. Åkermarken omnämns ha varit bebyggd tidigare.
Ännu under 1700-talet utgjordes sannolikt den övre delen av kvarteret på Norra Klinten till större delen av åkermark, vilken kallades "Madame Kinlocks åker" efter rådmansänkan Catharina Kinlock. Efter hennes död 1756 ärvdes marken av svärsonen Nils Lundsberg och kallades sedermera "Lundsbergs åker". Nygatan mellan Hästgatan och Klintgränd utgör dess äldsta sträckning och omfattade då även nuvarande kvarteret Kruset. Namnet Nygatan erhöll gatan då den, sedan mitten av 1800-talet förlängdes mot norr. Norra Klinten ansågs under 1700-talet vara svårtillgänglig från den äldre stadskärnan och bebyggdes därför relativt sent. Vattentillgången var en anledning till att denna del var mindre attraktiv, då de närmaste ställena att hämta vatten på var vid Stora Torget och Ryska gränd. Idag domineras den övre delen av kvarteret av låga skiftesverkshus, medan den lägre delen nedanför klintkanten främst utgörs av större byggnader.
Kvarterets västra del nedanför klintkanten, Vinkeln 21, 23-25, 28 och 31-33, ingår i stadskärnan, medan fastigheterna uppe på Klinten, Vinkeln 4-10, 12-16, 18, 26-27 och 34-36, hör till stadsdelen Norra Klinten. Därför presenteras kvarterets fastigheter i skilda avsnitt.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Vinkeln 7 är belägen i nordöstra delen av kvarteret uppe på klintkanten, gränsande till Trappgatan i sydost. Tidigare benämndes fastigheten Klinteroten IV:43. Tomten bebyggdes sannolikt under 1780-talet med ett trähus med brädtak, vilket omnämns i husklassifikationen från 1785. Fastigheten har sannolikt haft samma avgränsning sedan dess. Enligt 1883 års karta var tomten bebyggd med en huvudbyggnad längs Trappgatan, ett uthus i fastighetens nordvästra hörn och en mindre uthusbyggnad mot klintkanten. Den senare byggnaden revs före 1912.
Fastighetens nuvarande bebyggelse utgörs av det sena 1700-talets bostadhus, i om- och tillbyggt skick, placerat med långsidan längs Trappgatan. 1800-talets uthus i det nordöstra hörnet utgör eventuellt grunden till den nuvarande förrådsbyggnaden. Denna byggnad fungerade under 1900-talets mitt som tapetserarverkstad. I kalkstensmuren längs Trappgatan finns en kalkstensplatta med en inristning som härrör från byggnadens tid som tapetserarverkstad.
Fastigheten avskärmas i sydväst av ett brädplank klätt med stående panel. Längs klintkanten mot nordväst löper en låg kalkstensavtäckt kalkstensmur. Ut mot Trappgatan avgränsas fastigheten av en hög kalkstensmur, vilken bryts upp av en segmentbågeformad valvöppning med en inkörsport, klädd med stående panel. Gårdens sydöstra del utgörs av en biluppställningsplats belagd med gatsten. I övrigt är tomten gräsbevuxen och växtligheten domineras av rosenrabatter och mindre buskar.
Fastigheten har med sin bevarade tomtgräns och bostadshuset från 1700-talets senare hälft ett stort kulturhistoriskt värde. I gaturummet har fastigheten ett äldre, småskaligt utseende, vilket betingar ett stort miljöskapande värde för kvarterets arkitektoniska helhet.