Fastighet: Vinkeln 9
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Norra Klinten
Kvarteret Vinkeln är beläget i stadens östra del och sträcker sig utmed klintbranten. Det utgörs av ett vinkelformat markområde, vars fastigheter dels är placerade uppe på klinten och dels nedanför. I väster angränsar kvarteret till Smittens backe, Södra Kyrkogatan och Ryska gränd. Övre Finngränd avgränsar kvarteret i norr och Trappgatan i öster. Den sydöstra delen av kvarteret gränsar till Torngränd i norr, Nygatan i öster och Hästgatan i söder. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret dels Klinterotens fjärde kvarter med tomtnummer 21-24, 36-48, dels S:t Hansrotens tredje kvarter med tomtnummer 1 och 2.
Det är ovisst om kvarteret under medeltiden motsvarade ett enda eller om eventuellt någon gränd delat det i två delar. I kvarterets sydvästra del löpte under 1800-talet från Smittens backe in på nuvarande Vinkeln 28, en gränd, vilken möjligen var medeltida. Troligen var området relativt tätbebyggt med stenhus under medeltiden. Murverk efter dessa byggnader finns dock endast bevarade under mark. Enligt 1646 års karta var endast området nedanför klinten markerat som bebyggt. Däremot sträckte det sig längre norrut än i dag och på området fanns två markerade stenhus. 1697 års karta visar att den del av kvarteret som ligger nedanför klinten fått dagens utbredning och utgjordes av sju tomter, av vilka flera enbart användes för odling. Kvarterets östra hälft uppe på Norra Klinten utgjordes av åkermark med undantag för de två nordligaste tomterna, vilka vid den här tiden var bebyggda. Åkermarken omnämns ha varit bebyggd tidigare.
Ännu under 1700-talet utgjordes sannolikt den övre delen av kvarteret på Norra Klinten till större delen av åkermark, vilken kallades "Madame Kinlocks åker" efter rådmansänkan Catharina Kinlock. Efter hennes död 1756 ärvdes marken av svärsonen Nils Lundsberg och kallades sedermera "Lundsbergs åker". Nygatan mellan Hästgatan och Klintgränd utgör dess äldsta sträckning och omfattade då även nuvarande kvarteret Kruset. Namnet Nygatan erhöll gatan då den, sedan mitten av 1800-talet förlängdes mot norr. Norra Klinten ansågs under 1700-talet vara svårtillgänglig från den äldre stadskärnan och bebyggdes därför relativt sent. Vattentillgången var en anledning till att denna del var mindre attraktiv, då de närmaste ställena att hämta vatten på var vid Stora Torget och Ryska gränd. Idag domineras den övre delen av kvarteret av låga skiftesverkshus, medan den lägre delen nedanför klintkanten främst utgörs av större byggnader.
Kvarterets västra del nedanför klintkanten, Vinkeln 21, 23-25, 28 och 31-33, ingår i stadskärnan, medan fastigheterna uppe på Klinten, Vinkeln 4-10, 12-16, 18, 26-27 och 34-36, hör till stadsdelen Norra Klinten. Därför presenteras kvarterets fastigheter i skilda avsnitt.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Vinkeln 9 är belägen i den östra delen av kvarteret ovanför klintkanten, gränsande till Trappgatan i sydost. Tidigare benämndes fastigheten Klinteroten IV:41. Vid arkeologiska undersökningar i Trappgatan 1996, påträffades lämningar efter ett stenhus. Detta hus kan ha legat inom fastigheten och dateras sannolikt till medeltid. Tomten var obebyggd vid sekelskiftet 1700, men i husklassifikationen från 1785 noteras ett trähus med brädtak. Detta renoverades och byggdes till på 1880-talet, men revs sedan 1955, då en ny byggnad uppfördes med långsidan längs Trappgatan. Enligt 1883 års karta fanns en uthusbyggnad placerad längs fastighetens nordöstra tomtgräns. Denna revs någon gång efter 1936. Tomtgränsen har sannolikt varit densamma sedan slutet av 1700-talet.
Den nuvarande bebyggelsen utgörs av bostadshuset från 1955 och ett gårdshus från omkring 1920, placerat, intill klintkanten, i tomtens nordvästra hörn. Fastighetens gårdsrum avgränsas mot grannfastigheten i nordost av en tegelavtäckt vitputsad mur. Längs klintkanten löper en låg syrenhäck och ett lågt spjälstaket mellan kalkstenspelare. Gården är belagd med gräs och kalkstensflis och har planteringar med fruktträd och buskar. På tomten finns en äldre stenbänk och en vattenpump.
Fastigheten har haft samma tomtgräns sedan 1700-talets senare hälft och har därmed ett stort kulturhistoriskt värde.