Fastighet: S:ta Maria 26
Fastighetsbeskrivning:
(När inventeringen genomfördes bestod denna fastighet av tre mindre fastigheter – S:ta Maria 18, 19 och 20. Byggnaden som låg på S:ta Maria 20 revs 2013 och 2014 beviljades ett bygglov för uppförande av det flerbostadshus som nu ligger på platsen. Nedan följer en kvartersbeskrivning och tre separata fastighetsbeskrivningar så som de framställdes 1996.) Kvartersbeskrivning:
S:ta Maria är ett av Visbys största kvarter. Det är långsmalt och sträcker sig från Norderport i norr till Övre Finngränd i söder. I väster gränsar kvarteret till Norra Kyrkogatan, Västra Kyrkogatan och Ryska gränd. I öster avgränsas kvarteret av klintkanten, med undantag av den södra delen, som delvis är placerad ovanpå klinten och där gränsar till Nygatan i öster. Före den nu rådande fastighetsindelningen hörde kvarterets tomter till Klinteroten, Norderroten och S:t Hansroten.
I kvarterets södra del nedanför klintkanten ligger S:ta Maria domkyrka, som började anläggas redan vid slutet av 1100-talet. I och med kyrkans uppförande tillkom en medeltida bebyggelse i anslutning till kyrkan, bestående av större stenhus placerade längs Ryska gränd och i den södra delen av Norra Kyrkogatan. Enligt 1646 års karta hade kvarteret redan vid den här tiden i stort sett erhållit sin nuvarande utbredning och kvarteret var uppdelat på tjugo fastigheter. Under 1600-talet omgavs kvarterets medeltida stenhusbebyggelse kring domkyrkan av en mindre trähusbebyggelse, i form av stugor av knuttimmer eller skiftesverk. Dessa efterföljdes av den stora byggnads- och plananläggningsexpansionen som hela Visby stad präglades av under början av 1700-talet. Vid denna tid uppfördes övervägande skiftesverkshus, ofta placerade i liv med gatan.
Kvarterets tomtindelning har förändrats under århundradena, numera är det indelat i trettiofyra fastigheter. I dess södra del domineras stadsbilden av S:ta Maria domkyrka och den omgivande kyrkogårdens öppna plats. Av den övriga medeltida bebyggelsen kvarståe endast den välbevarade stenbyggnaden, Johan Målares hus, på S:ta Maria 37 alldeles söder om domkyrkan. Norr om domkyrkan finns två stenbyggnader från 1700- och 1800-talet, vilka hör till kyrkan och utgör församlingshus. I övrigt präglas ännu kvarteret i huvudsak av den småskaliga träbebyggelsen från 1700-talet som till stor del bevarats, dock med de moderniseringar och förändringar som 1800- och 1900-talet medfört. Med några få undantagna fastigheter, där ny bebyggelse uppförts under 1900-talet, har kvarteret S:ta Maria bevarat sin ålderdomliga karaktär och struktur.
Fastighetsbeskrivning:
(S:ta Maria 18)
Fastigheten S:ta Maria 18 är belägen i kvarterets norra del, det vill säga norr om domkyrkan. Den avgränsas i väster av Norra Kyrkogatan och i öster av klintkanten. Tomten som ligger i svag sluttning, är uppodlad med trädgårdsland och bebyggd med ett mindre förråd som används för förvaring av trädgårdsredskap. Förrådsbyggnaden är placerad i det sydöstra hörnet av tomtens södra del och är uppförd kring 1990 på samma plats som ett liknande uthus som revs i samband med att det nya uppfördes. Fastigheten ägs av Fortifikationsverket och nyttjas av dess personal. S:ta Maria 19, som ligger söder om S:ta Maria 18 ägs även den av Fortifikationsverket och det finns ingen avgränsning mellan fastigheterna. Mot gatan avgränsas fastigheten av en hög putsad mur samt en hög träport.
Fastigheten har en bebyggelsekontinuitet som åtminstone går tillbaka till slutet av 1600-talet. På kartan från 1697 utgörs dagens fastighet av två tomter. Den nordliga delen var bebyggd med en stuga med gårdsrum och kålgård. Enligt 1785 års husklassifikation var tomten bebyggd med ett trähus med brädtak och fastigheten hade förmodligen då antagit dagens utbredning. Detta hus revs sannolikt någon gång strax innan 1883. Längs norra tomtgränsen låg 1883 en relativ smal byggnad, vilken troligen revs eller byggdes till innan 1936. Längre in på gården, utmed den norra fastighetsgränsen uppfördes någon gång mellan 1883 och 1912 en större byggnad i två etapper som sträckte sig in mot klintkanten. Byggnaden verkar ha varit byggd i trä täckt av ett flackt lutande pulpettak med en öppen fasad åt gården, mot söder. Fastigheten användes vid slutet av 1800-talet som Lasarettets vedgård och byggnaden skulle kunna var en stor vedbod, alternativt stall eller garage. När byggnaderna på tomten revs är okänt.
Marken ägdes redan vid slutet av 1700-talet av hospitalet och fastigheten har i stort sett varit i statlig ägo sedan dess. Detta har gjort att tomten har nyttjats av Visby gamla lasarett, beläget tvärs över Norra Kyrkogatan, såsom rekreationsområde för patienterna.
Fastigheten har förändrats mycket genom århundrandena, bebyggelsekontinuitet och funktion har brutits. Fastigheten har dock en ej längre synlig bebyggelsehistoria som sannolikt går tillbaka till medeltid och en tomtstruktur som går tilbaka till 1700-talet. Att fastigheten nyttjats för trädgårdsodling har dock en kontinuitet sannolikt sedan 1800-talet. Fastigheten har därmed ett visst kulturhistoriskt värde.
Fastighetsbeskrivning:
(S:ta Maria 19)
Fastigheten S:ta Maria 19 är belägen i norra delen av kvarteret och gränsar i öster mot klintkanten och i övrigt mot omkringliggande fastigheter. Tomten ligger mitt i kvarteret och är endast tillgänglig från grannfastigheten S:ta Maria 18, till vilken det inte finns någon markerad fastighetsgräns. Tomten är, liksom S:ta Maria 18, idag obebyggd och ägs av Fortifikationsverket vars personal nyttjar marken till trädgårdsodling.
1697 ingick tomten i en större fastighet som låg söder om den nuvarande. Vid 1785 års husklassifikation var fastigheten sannolikt en del av S:ta Maria 18. Vid mitten av 1800-talet visar en karta att fastigheten vid den här tiden avstyckats till dagens utbredning. På 1883 års karta markeras två byggnader på fastigheten. Det hus som låg i fastighetens nordöstra hörn var ett mindre bostadshus. Huset var reveterat och ljust avfärgat med papptäckt, flackt sadeltak. Rivningsåret är okänt, men byggnaden fanns kvar 1936 enligt en karta.
Fastighetens bebyggelsekontinuitet och bostadsfunktion har brutits under 1900-talet. Fastigheten har dock en utbredning som går tillbaka till mitten av 1800-talet.
Fastighetsbeskrivning:
(S:ta Maria 20)
Fastigheten S:ta Maria 20 är belägen i den delen av kvarteret som ligger norr om Domkyrkan och angränsas i väster av Norra Kyrkogatan och i övrigt av grannfastigheter. Med långsidan i liv med gatan ligger ett bostadshus uppfört i slutet av 1960-talet och längs östra tomtgränsen ligger ett uthus uppfört på 1960-talet.
Fastigheten var bebyggd redan under medeltiden. Då dagens hus uppfördes vid slutet av 1960-talet undersöktes källaren till ett medeltida stenhus, som låg utmed Norra Kyrkogatan. Strax sydost om detta hus påträffades även en fyndrik latrinkällare. Vid slutet av 1600-talet var tomten något större än idag och sträckte sig ända tillbaka till klintkanten i öster. Bebyggelsen på denna fastighet bestod av ett trähus, ett stall, en lada samt ett gårdsrum. Det medeltida stenhuset låg då sannolikt redan i ruiner eller var rivet. 1785 fanns två trähus med brädtak på tomten, varav ett torde vara det på 1600-talet nämnda. I husklassifikationen från 1785 nämns även en verkstad och ett stall, båda med brädtak. Fastigheten hade vid denna tid ungefär samma utbredning som idag. Vid mitten av 1800-talet var dock fastigheten delad i två tomter, vilka enligt 1883 års karta åter slagits samman. 1883 kan man se att det fanns ett bostadshus på tomten placerat med långsidan i liv med gatan och med södergaveln i det sydvästra hörnet. På fastigheten fanns även två mindre byggnader, troligen uthus, dessa var belägna dels mitt på den östra tomtgränsen samt mellan sydöstra hörnet och huvudbyggnaden. Denna bebyggelsestruktur behölls fram till det att samtliga hus på tomten revs 1968-69. Istället för dessa uppfördes 1969-70 ett enfamiljshus. På samma plats där ett av de äldre uthusen förut legat, uppfördes ungefär samtidigt ett uthus som nyttjas till förråd. Även huvudbyggnaden hade samma utsträckning och placering som det äldre huset.
Fastigheten är idag sluten mot gatan och omgivande fastigheter genom ett högt plank med port ut mot gatan, norr om huvudbyggnaden. Gården är gräsbevuxen och är närmast bostadshuset belagd med kalkstensflis.
I och med att den äldre bebyggelsen revs på 1960-talet har fastigheten förlorat mycket av sin historiska kontinuitet. Bebyggelsestrukturen är dock i princip den samma, då de nya byggnaderna har en likartad placering som tidigare hus få fastigheten. Dagens bebyggelse är präglad av sin tids strävan att anpassa ny bebyggelse till en äldre, omgivande stadsmiljö.