Fastighet: Visby S:27
Fastighetsbeskrivning:
Kvartersbeskrivning:
Kvarteret Stopet har en i det närmaste rektangulär form och är beläget i den sydvästra delen av Visby innerstad. Det gränsar till Kinbergs plats i nordväst, S:t Michaels gränd i nordost, Adelsgatan i sydöst och Berggränd i sydväst. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens andra kvarter med tomtnummer 11-17 och 49-50.
Kvarteret planlades relativt sent och var ett av de sist planlagda på södra Klinten. På kartan från 1696-97 finns flera tomter av varierande storlek utlagda längs Berggränd och längs de båda infartslederna Adelsgatan och Bredgatan. Den öppna, obebyggda marken i kvarterets centrala och norra delar utgjordes av åkermark, den så kallade Luttemanska åkern. Tomternas bebyggelse omfattades under 1600-talets slut av trähus med tillhörande kålgårdar.
År 1722 förstördes kvarteret, samt av de intilliggande kvarteren Borgen och Ringaren, till stora delar vid en omfattande brand. Detta medförde en del nya tomtregleringar i området. Under 1800-talets första hälft gjordes en rad uppdelningar av kvarterets två östra fastigheter, så att de till större delen delades upp i ett antal långsmala tomter.
Fastigheterna har genom åren, likt de övriga i området, främst innehafts av arbetare, sjömän, hantverkare, handelsmän och ämbetsmän. Under 1870-talet etablerades Adelsgatan som affärsgata. Byggnaderna intill detta handelsstråk försågs vanligtvis med butiker i bottenvåningen och bostäder i en eller flera övervåningar. Tomter med mer perifer placering fick i större grad behålla sin småskaliga bebyggelse. Detta gäller i stort även för kvarteret Stopet.
Kvarteret är idag indelat i nio fastigheter. Längs Adelsgatan har äldre 1700-talsbyggnader byggts om- och till enligt den ovan nämnda utvecklingen. Den småskaliga bebyggelsen, från 1700- talets senare del och 1800-talets början, är begränsad till kvarterets västra halva. I nordväst finns kvarterets största tomt, Stopet 11. Den utgjorde, från 1700-talets slut och hundra år framåt, en stor och mycket högt värderad handelsgård och är bebyggd med ett för området stort stenhus. Fastigheten ägdes mellan 1792 och 1892 av släkten Kinberg, en av stadens då mest betydande köpmansfamiljer, där av namnet Kinbergs plats. Sedan 1892 finns på fastigheten även en för staden ovanlig samlingslokal i nyklassicistisk stil. Kvarterets äldre uthusbebyggelse är till största delen riven eller kraftigt ombyggd till att ingå i fastigheternas bostadsbestånd eller lokaler för att passa annan verksamhet.
Fastighetsbeskrivning:
Fastigheten Stopet 4 är belägen i kvarterets södra del och gränsar till Berggränd i söder. Den finns utsatt på kartan från 1696-97, som tomtnummer 338 med ungefär samma utbredning som idag. Tomten, som innehades av Birgita Boss, var bebyggd med ett hus med tillhörande kålgård och gårdsrum. Efter tomtregleringen som följde efter branden 1722 fick tomten beteckningen Klinteroten II:11. Vid husklassificeringen 1785 fanns dessutom en mindre, långsmal avdelad tomt, med nummer 11½, längs den nordöstra tomtgränsen. De båda fastigheterna var bebyggda med ett stenhus under tegeltak samt ett trähus, en verkstad och ett stall, vilka stod under brädtak. I samband med ändrade ägarförhållanden, vid 1800-talets början, monterades trähuset ner och transporterades till Schleswig. På kartan från 1883 finns de tre äldre byggnaderna markerade. Huvudbyggnaden var placerad med långsidan längs gränden. Verkstaden och stallet var sammanbyggda i vinkel i tomtens nordöstra hörn. Möjligen motsvarar delar av uthuslängan de nämnda 1700-talsbyggnaderna och dess norra del hade troligen byggts om vid mitten av 1800-talet. Den inbördes avgränsningen mellan nummer 11 och 11½ fanns då inte heller kvar och fastigheten hade antagit dagens form och avgränsning. På 1912 års karta hade uthusets östra byggnadskropp förlängts, så att det sträckte sig fram till gränden i söder. Under 1700- och 1800-talet ägdes fastigheten huvudsakligen av sjömän och hantverkare.
Idag är fastigheten privatägd och har tre byggnader. Bostadshuset, med en stomme av sten och trä, kan ha ursprung i det sena 1600-talet och har behållit sin volym sedan 1800-talet. Det är placerat med långsidan längs Berggränd. Av den vinkelbyggda stall- och verkstadsbyggnaden i tomtens nordvästra hörn återstår endast den norra byggnadsdelen. Den byggnadsdel, som tidigare fanns utmed östra tomtgränsen, ersattes 1990 av ett nytt bostadshus med samma utbredning och placering. Fastigheten avgränsas, förutom av byggnaderna, av höga plank mot väster och ut mot gränden. Gården är belagd med cementplattor, gatsten och gräs. Växtligheten utgörs av fruktträd och buskväxter, som exempelvis rhododendron, samt blomplanteringar som kantas av kalkstensflis och gatsten.
Fastigheten har en relativt enhetlig samt ursprunglig utformning, med en sammanhållen äldre gårdsmiljö. Den har därmed ett stort kulturhistoriskt och miljöskapande värde.